Livet

Drömmer lite

Min dröm ser ut så här:

Kommer ned på morgonen och sätter på en kanna kaffe. Väcker barnen. Vi stressar inte. Jag lämnar dom på förskola och skola. Sedan gå jag hem, sätter på mer kaffe och sätter mig och skriver. Givetvis är det städat hemma. Sedan hämtar jag barnen, för något redigt som att gå i skogen eller spela tv-spel. Och efter det äter vi kålpudding. Inte varje dag för hallå magen, men ni vet.

Jag inser ju att detta kommer förbli just vad det är, en dröm. För jag är inte Camilla Läckberg eller Jan Guillou. Okej, dom dricker kanske inte ens kaffe (fast bergis att Guillou dricker kaffe va?), och ja jag vet att det är omöjligt att försörja sig på att vara författare och nej, jag vet, jag har aldrig gett ut någon bok. Men jösses som jag drömmer. Särskilt nu när jag powerskriver mig igenom mitt manus, ändrar tempus (ja, igen) och skriver in en till berättarröst (svårt, men kul), för när jag skriver så minns jag ju varför jag tycker så mycket om att skriva – det gör mig nämligen glad att skriva.

Nu ska jag sova. Och drömma.

Livet

Augustambassadörer! Yay!

Vi är sjuka här i Casa Kvack. Började misstänka att något var i görningen när Eddie kroknade i bilen på väg hem från bion igår (vi var på bio 9.55, så det var inte så att det hade varit en lång och tuff dag), men i slutändan var det min mage som kajkade ur först. Sedan vaknade Eddie med feber och nu sitter vi här i varsitt soffhörn och överlever.

Roligare då är ju att Sofia och jag är ambassadörer för Augustpriset i år igen, denna gång för årets svenska skönlitterära bok. Peppen på detta är stor, då det var höstens höjdpunkt förra året att ambassadöra loss för Augustpriset.

Jag gjorde en video med lite mys från förra årets ambassadörsskap och kastade ut på vår YouTube förra helgen. Kolla på den vettja, och hör oss bröla när Ann-Helen vinner för bästa barn- och ungdomsboken. Det blev nästan lite hockeymatchstämning på oss där, på ett bra sätt alltså.

Här är viden. Nu ska jag lägga mig platt i soffan igen och klappa ömt på min sjuka mage. Eller nej, jag låter nog bli att klappa på den, för då känns det bara värre.

Livet

Mörker alltså?

Typiskt oktober att bjuda på känslor som JAG TRÄFFAR ALDRIG KINA BARN OCH HINNER ALDRIG DET JAG VILL GÖRA OCH HERREGUD ÄR DET SÅ HÄR LIVET SKA VARA TILL PENSION? Eller, jag ska inte skylla på oktober. Jag älskar oktober. Den är sval och ofta regnig, färgglad och ändå solig. Men så kommer mörkret, och samtidigt som jag älskar mörkret pga mysigt, så älskar inte min kropp det. Jag blir tusen gånger så trött på morgonen, dagen känns med ens jobbmässigt längre men ledighetsmässigt kortare och ja, allt blir liksom segt och längtat efter barnen blir stort. Jättestort.

Men nu är det banne mig fredag. Bara en arbetsdag kvar till helgen tar över. Hurra.

Livet

Bokmässan

Det finns så mycket saker jag vill skriva om just nu. Som när jag fick en spik i foten i tisdags och tillbringade halva dagen på akuten. Eller om mina experiment med bullet journaling. Eller om träning. Eller om mina svamputflykter (spoiler alert: med fruktlöst, eller ska vi säga svamplöst, resultat). Men jag tycker vi börjar med något helt annat, nämligen Bokmässan.

Jag hade egentligen inte tänkt åka till Bokmässan. Det var inget ställningstagande, även om jag tycker att det är röv att rasister ens får var där. Det handlade mer om att jag precis börjat ett nytt jobb och inte ville ta ut semester riktigt än. Sedan hörde Lilla Piratförlaget / Gilla böcker av sig och undrade om vi ville intervjua Jennifer Niven. Det ville vi och eftersom Sofia ändå skulle dit skulle hon ta det. Men grejen är att Jennifer Niven råkar vara en av mina stora favoriter och jag klarade liksom inte av att försätta chansen att få träffa henne, så jag bokade en tågbiljett och ett hotellruhttp://www.kattakvack.se/wp-admin/post-new.phpm och tänkte att det skulle vara fint med ett dygn i Göteborg. För när jag bokade för en månad sedan visste jag inte att det skulle vara en jävla nazimarsch precis under samma dygn, men nu skulle det ju vara det och Göteborg var till bredden fyllt av poliser och polisbilar och polisbussar och bepansrade polisbussar och väktare och kravallstaket och folk som kollade ens väska på massor av ställen (i alla fall för mig som gick in genom fel entré).

Men ändå: jag är SÅ glad att jag åkte. Inte bara för Jennifer Nivens skull (hon var dock AMAZING, så trevlig och fin att prata med), men också för att vi hann intervjua två andra skittrevliga författare: Yvette Gustafsson (som är serietecknare) och Christin Ljungqvist. Men jävlar vad varmt det var där inne! Om jag åker dit nästa år tar jag banne mig på mig baddräkten.

Vi spelade in en video också. Kolla på den vettja.

Livet

Höstterminen hittills

Början på ny termin och nytt jobb och nya morgonrutiner har inneburit att jag “inte hunnit”:

– Blogga
– Träna
– Skriva
– Städa
– Vika tvätt

Däremot har jag hunnit:

– Kolla på hela första säsongen av Designated survivor (tur att säsong 2 börjar typ nästa vecka)
– Börja kolla på 13 reasons
– Smakat på två av höstens nya chipssmaker
– Firat fyraåring
– Gått på grönan
– Fått ischias (troligtvis falsk ischias, men ändå)

Och idag visade det sig att det var dags för terminens första VAB.

Hur har ni det så här en månad in på höstterminen?