Instagram

100 skönaste

Om mig

Livet

Vecka 8 – 2017

Åh jag vet inte med dessa framåtblickar över veckan som komma skall. Jag känner just nu att jag liksom bara betar av veckorna. Försöker harva mig fram mot fredagen. Såg en sådan där lista på instagram som delas då och då, typ: om du alltid längtar till fredag, om du lever för semestern, då är du fel ute. Ja men förlåt då. Orkar inte ens. Jag känner att jag hela tiden är på helspänn, trummar oavbrutet med fingrarna eller vickar på fötterna eller något annat som innebär att jag inte sitter stilla. Jag vet att jag står inför två troligtvis rätt intensiva veckor, och jag har väl i ärlighetens namn inte riktigt kopplat av på hela helgen, och igår, vet ni vad som hände då? Då fick Morris prickar. Det går vattkoppor på föris. Eftersom jag redan från början sover dåligt om nätterna, har jag sovit extra dåligt i natt och vaknat och kollat prickstatusen med jämna mellanrum och jo, nog är det vattkoppor allt. 

Veckans skrivande: Förra veckan var kass. Skrev inte ett ord innan igår, då jag stannade hemma medan familjen gick på kalas, just för att skriva. Men igår skrev jag tio sidor, vilket jag ändå känner mig rätt nöjd med. Den här veckan känner jag att jag får vara glad för minsta ord jag får ned. Mitt mål är att i alla fall öppna dokumentet en gång per dag. Det gjorde jag inte förra veckan.

Veckans bok: Jag hann inte läsa något förra veckan. Jag hade nog hunnit, men jag var för stressad. Jag öppnade säkert sju olika böcker, läste några rader, och stängde dem igen. Men igår och i lördags läste jag faktiskt sammanlagt 15 sidor i Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, och den verkar lovande. Drömde tyvärr om nazister hela natten mellan lördag och söndag, men det var nog en kombination av tv-serien som följde Mello och boken och Trump. Får se om jag ens hunnit läsa en hel bok tills nästa inspelning av podden.

Veckans peppiga: På tisdag, imorgon alltså, ska jag ut på en trevlig lunch. Jag är också lite peppad på att det är den sista deltävlingen i Mello på lördag, för jävlar vad dåliga bidrag det varit i år. Eller? Och så är det som sagt dags att spela in ett nytt avsnitt av podden, och även om jag kanske inte har en endaste bok att prata om, så är det ju awesome att podda. Älskar att podda. OCH! Idag kommer barnbidraget, jag har en beställning med hudvård på väg hem till mig från UK och jobbar på några riktigt fina halsband. Och fler kristaller är på väg mot min förort från en helt annan del av världen. SOM jag tycker om att göra halsband och arbeta med just kristaller.

Veckans film: Näe, såg inga filmer förra veckan heller. Men vi lyckades till slut hålla oss vakna genom hela avsnitt 1 i den senaste säsongen av Sherlock. Det tog oss bara tre försök.

Veckans TV: Jag såg att det börjar en ny säsong av Grand Designs (UK) på Kanal 9 på onsdag. Jag älskar den brittiska versionen av Grand Designs. Ska verkligen försöka komma ihåg att titta på den.

Veckans svett: Jag tränade faktiskt två gånger förra veckan. Så big yay faktiskt. Planen för denna vecka är att rida på vågen av endorfiner och göra något som får mig att le igen.

Men ändå. Nu är det vecka åtta. Nästa vecka har jag lite sportlov (HURRA) och titta här, så fina de ovan nämnda halsbanden blir. Och tänk, snart (om man räknar JÄVLIGT positivt) så kan jag sitta på altanen och titta på havet med Spindelmannen igen.

Ytligheter

5/100: Shu Uemura Eyelash Curler

Det ska erkännas, att trots att jag just nu skriver en lista över mina hundra skönaste beautytips och minnen, så är det ändå så att det finns väldigt få saker som jag verkligen inte skulle klara mig utan. Det finns många tubmascaror att välja på, ett hav av nattkrämer, dagkrämer och ögonkrämer och även om jag har mina klara favoriter så är det klart att de i många fall går att ersätta med något som är nästan lika bra, eller kanske rent av något som är lika bra som jag bara helt enkelt inte testat ännu. Det släpps vansinnigt många nya skönhetsprodukter varje dag i världen, det finns ingen rimlig chans att testa ens en bråkdel av dem. Men ändå, trots att det finns så många olika produkter att välja på, finns det bara en enda fransböjare som är riktigt briljant och alltid skiner lite lite starkare på skönhetshimlen än sina kollegor i fransböjarbusinessen.

Jag hade länge drömt om en fransböjare från Shu Uemura. Det finns nog inte en skönhetsbloggare eller skönhetsskribent i denna värld som inte har hört talas om denna lilla eftertraktade franskompis, men Shu Uemura finns ju inte i Sverige. Ack och ve denna sorg. Dessutom reser jag utomlands väldigt väldigt sällan och på den tiden (2008-2009) fanns det inte heller så många pålitliga webbshoppar som levererade Shu Uemuras produkter till Sverige till en rimlig fraktkostnad. Men så kom Kicki Norman in i mitt liv, och i ena handen höll hon en paket till mig som innehöll denna sminkälskares heliga graal, en alldeles egen fransböjare från Shu Uemura.

Jag är rätt kass på att hålla reda på saker; jag tappar bort vantar samma dag som jag köpt dem, tappar böcker som jag fortfarande inte har läst klart, och jag får leta efter mina nycklar varenda himla morgon innan jag kan gå till jobbet. Men min fransböjare från Shu Uemura, den har jag vårdat omsorgsfullt – packat den med kärlek när jag har flyttat, lagt den på prick det ställe där jag har bestämt att den ska förvaras efter användning och aldrig kastat ned den i handväskan utan att först lägga ned i en necessär för jag vet hur min handväska har en tendens att sluka för att aldrig återlämna saker som stoppas ned i den.

Jag har Kicki att tacka för många saker fler än en fransböjare, men det går inte att sticka under stolen med att hon efter den där resan till London, gav mig vad som skulle komma att bli en av mina mest kära ägodelar.

Läs alla inlägg i 100 skönaste

Mat & Dryck

Nästa veckas matsedel – vecka 8

Hur har er matvecka varit? Har ni ätit något gott? Vi åt det som vi hade på matsedeln, och här kommer veckan summerad.

Summering av vecka 7:  Istället för köttfärssås i måndags åt barnen köttbullar. Vi andra åt köttfärssås och det är ju himla gött! På tisdagen åt vi den alltid lika awesome kikärtscurryn med jordnötsmör ur Mera Vego. Den här äter naturligtvis inte småbarnen heller efter det går under kategorin blöt mat, så de åt något annat. Stora barnet åt inte heller särskilt mycket, men det var ju lite lunchlådewin för min del och denna middag gav mig två lunchlådor (måndagens gav mig en). Blodpuddingen i onsdags åt inte jag, för då var jag på gala och åt saker som laxtartar, brie de maux och andra göttigheter – olika falla onsdagens matlott. Tunnbrödrullen gjorde vi med tortillabröd, för det var det vi hade hemma och Slaktar’n gjorde en egen räksallad av räkor vi hade i frysen. Lax med klyftor blev lax med pommes, för vi hade inte så mycket potatis som jag trodde när jag planerade maten för en vecka sedan. Helgerna lämnar jag ju oplanerade, men igår åt vi hemmaburgare och idag ska vi äta kålpudding.

Vecka åtta har vi planerat så här:

Måndag: Grillad kycklingfilé med ugnsbakad blomkål

Tisdag: Potatisbullar med ärtröra (Felixs potatisbullar, naturligtvis, något annat vore orimligt eftersom de färdiga från frysdisken är så himla mycket godare än de man steker hemma av potatismos).

Onsdag: Chili con carne

Torsdag: Tomatsoppa med majs och ingefära (bok: Mera Vego) + pannkakor

Fredag: Sjögräsnudlar med ägg, jordnötter och rödlök (Ett stekt ägg är också middag)

Vad har ni för matplaner inför nästa vecka? Om ni har några alls, vill säga.

Träning

Träningen – en statuskoll

Det här kommer handla om träning. Jag vet att många av er är helt ointresserade av träning, och då är det så klart helt okej att ni inte läser och kommer tillbaka imorgon då jag skriver om något annat. Men, jag är rätt bra på att skriva om träning. Jag skrev om träning i tre år på Move it Mama och känner just nu att jag verkligen saknar den bloggen. Jag var visserligen rätt kass på att blogga där fram mot slutet, men jag tränade ändå mer frekvent när jag hade någonstans att skriva om det även om det var väldigt mycket ibland. Och eftersom flera har sagt på instagram och fejjan och på sina håll i kommentarerna här, hur mycket de saknar Move it Mama för att det var världens bästa träningsblogg (mer eller mindre har de uttryck sig på det sättet), så tänker jag att jag nog kan röra vid träning här ibland. Men bara ibland. För det här är ingen träningsblogg, det är en blogg om mig, och träningen är en del av mig. Eller är den?

Jag hade ett jävligt bra träningsflow från typ januari 2015 till hösten 2016. Jag visste (typ) vad jag ville, jag kände hur jag (mer eller mindre) utvecklades och jag hade (viktigast av allt) jävligt kul när jag tränade. Det var lite knöligt i somras, men ändå fick jag till mina pass med viss regelbundenhet. Sedan kom hösten, och jag vet inte vad som hände. Eller jo, jag vet några saker som hände:

  1. Jag har inte varit exakt den sol (lol) som jag brukar vara. Jag har ifrågasatt vardagen, pusslandet och varför det ska vara en sådan himla motvind hela tiden. Detta vet ju ni. Det eskalerade rätt rejält i december och det är först nu som jag kanske känner en liten ljusning. Inte för att vardagen och pusslandet förändrats och inte för att det istället blivit medvind, men alltså, det är ju i alla fall ljust ute när jag går till jobbet och när jag kommer hem från jobbet och det får mig att känna mig lite mindre klaustrofobisk. Men bara lite.
  2. Jag började på skrivarlinjen. Jag älskar skrivarlinjen. Men den slurpar ju i sig rätt mycket av min fritid. Även om jag inte sitter och skriver prick hela tiden som jag inte jobbar eller inte tränar (då hade jag haft fyra klara böcker vid det här laget. Typ), men jag känner hela tiden att jag borde lite mer. Jag ägnar mig åt en hel del självhat över det jag har skrivit för att jag tycker att det suger och vet ni, men stress och självhat så minskar tydligen träningslusten rätt rejält.

Idag snörade jag på mig mina springskor för första gången sedan Midnattsloppet. Då svor jag på att aldrig mer springa. Men ja, nu kom ju vårsolen och plötsligt längtade jag ut – ut i ljuset och luften och att få känna fötterna mot (den rätt hala) asfalten och att få titta på vattnet med fräsig musik i lurarna. Nu är det ju så att jag inte är en sådan som har löpningen i blodet, så att säga. Jag få aldrig någon riktig feel för det, och är därför aldrig löpträningen trogen, vilket innebär att jag hela tiden är nybörjarlöpare och att det därmed alltid är svinjobbigt. Idag tänkte jag att jaha, men då får det väl vara så. Jag kommer inte vara den som susar likt vinden och kan ta backe efter backe. Jag kommer alltid lufsa snarare än kuta, jag kommer troligtvis alltid röra mig framåt i ett högre tempo då jag powerwalkar än när jag springer, men skit samma. Just nu känner jag mig liksom bara desperat att få tillbaka lite rörelse i mitt liv igen, för jag mår ju så mycket bättre då. Jag sover bättre, jag slipper ryggont, jag slutar gnissla tänder, jag får inte huvudvärk varje dag och jag ler lite mer än vad jag gör annars. Och det är inte så himla dumt.

Mitt under löpet stannade jag vid vattnet för att göra lite bryggor. Vi kan ju låtsas att det var för att öppna bröstryggen eller vad man nu gör när man bryggar, men det var mest för att ta fräsiga bilder till instagram och bloggen. Sedan joggade jag hemåt igen, sprang intervaller på fotbollsplanen och gjorde gasellhopp över alla isfläckar som lurade i konstgräset, gjorde lite knälyft vid lekplatsens monkeybars och sedan sprang jag hem och markade och pressade med stången. Nu skulle jag ju kunna låtsas att detta var en nätt runda på 5 kilometer. Det var det inte. Den var typ 2.2 kilometer och prick lagom.

Jag saknar boxningen med Åsa intensivt just nu. Och jag saknar tiden då Sofia, Märta och jag tränade tillsammans med Elin. Men jag måste helt enkelt komma över det och se framåt. Det ska nog bli bra. Och blir det inte det, då får jag väl flytta till Nora och boxas med Åsa där istället, eller tvinga henne tillbaka till Stockholm. Sjukt svårt att tvinga en proffsboxare att göra något hon inte vill bara.

Man ser aldrig så hurtig ut som när man fått trycka på sig sin femårings mössa.

Livet

Fredagsfåglar

Alltså JÖSSES vilken vecka. Det är inte klok vad jag har slitit. I onsdags svettades jag ett tag som om jag hade tränat. Det hade jag inte, jag hade bara sprungit runt, vilsen i korridorer på ett departement jag inte känner med en stor hög handlingar. Och sedan skulle jag gå på gala – inte konstigt att mina fransar hamnade snett på mina ögon.

Idag sken solen igen, jag tog en lunchpromenad och passade på att fota lite peppade fåglar som var skitglada över att en grupp förskolebarn stod och matade dem. Jag lovar, det var så det var. Det var inte jag som kastade stenar på dem för att få dem att flaxa. Alltså på riktigt, jag gjorde inte det. Känner mig rätt belåten med mig själv på grund av dessa bilder. Så, ja, jag önskar väl er en glad fredag med några smutsiga Stockholmsfåglar. (Jag vet inte, de är säkert rena, men fåglar i Strömmen känns ändå som om de borde vara i alla fall lite smutsiga. Skulle ju inte hångla med en i alla fall. Fast jag skulle inte hångla med några fåglar. De har ju för fan näbbar).