Livet

Dags att säga hejdå!

image

Jag tror det är dags nu, att säga hejdå här på bloggen. Jag har bloggat sedan 2001 men senaste åren har jag haft allt mindre att säga. Eller nej, jag har inte mindre att säga, men jag får det nog sagt på instagram och i podden och på move it mama. Cirkusen ligger lite på is den också, för det har visat sig vara svårt att hinna med prick allt jag vill.

Det här kommer förstås inte som någon större chock för er, jag flyttade ju egentligen på mig redan för ett år sedan och har sedan dess bara bloggat här ytterst sporadiskt. Och jag känner att nu, nu är det dags att sätta punkt här.

Tack kära ni som följt mig här och på mina andra bloggar under alla dessa år, ni anar inte hur viktiga ni har varit för mig. Tack för alla kloka ord, all pepp och all kärlek ni skickat mig. Verkligen TACK!

image

Ni hittar mig fortfarande på instagram, där jag heter @kattakvack (ibland är mitt konto låst, för jag har fått en del jättemärkliga följare å det senaste, men jag godkänner typ de allra flesta och ofta är det ändå upplåst) och jag skriver fortfarande på min hjärteblogg move it mama tillsammans med Märta, Sofia och Mirijam.

image

Och på tal om move it mama, det låter på namnet som om bloggen bara är riktad till morsor, men DET ÄR DEN INTE. Faktum är att det är en jädrans rolig och ärlig blogg som riktar sig till alla oss som kanske inte tycker att träning alltid är så jäkla självklart – jag tycker verkligen att den är himla läsvärd!

image

Ja, och så kan ni ju lyssna på mig (och Märta, Linda och Nova) i vår podd också. Den är jättekul och vi är helcharmiga, det är jag alldeles säker på. Podden heter pendeltågsklubben och den finns i iTunes och en massa poddappar, och så kan man lyssna direkt på vår hemsida också.

Så, jag vet inte hur mycket av ett hejdå detta är, snarare ett vi syns på insta istället, för det gör vi väl?

Puss och hej! Ni är awesome!

Postat med WordPress för Android

hair4
Yta

Regnbågshåret, I miss you

För ett år sedan hittade jag Tiffany Pratt på instagram, såg hennes röda hår med regnbågsfärger och ba: SÅ SKA JAG HA. Och så fort jag kom hem från landet, där jag hade legat i en knarrande säng och ammat Morris varje gång han vaknade om kvällarna (så med andra ord cirka hela tiden, eftersom han har en tveksam inställning till sammanhängande sömn) och hetskollat igenom hela Tiffany Pratts instagram och stalkergillat alla bilder, så beställde jag hem färger och körde.

user-profile-imageCA8S24CGTvå månader senare började jag jobba och bar mitt regnbågshår stolt genom departementets korridorer (den lilla bilden här är det foto som sitter på mina tjänstekort och visas i vårt fotogalleri – som en kollibri, sa vår förra assistent, vilket kan vara en av de finaste komplimangerna). Tyvärr var det ju lite väl high maintainance och till slut gjorde jag en avfärgning och det enda som är kvar nu är det gröna, för grönt släpper tydligen inte alls ur mitt hår. Men skit samma, tänker jag, och köpte en ny tub turkos färg härom dagen för om universum vill att jag ska ha turkost hår, vem är då jag att säga emot? Har inte hunnit färga in det än, men nu i helgen så.

hair3

wpid-wp-1435824130767.jpeg
Livet

Vad gör du egentligen på vardagarna, Katta Kvack?

När jag efterlyste önskerubriker, skrev Maria: Om jag kunde jobba med vad som helst så skulle jag jobba med/Varför valde/sökte du det jobb du har (och vad exakt är det du gör?).

Jag jobbar som registrator på Miljö- och energidepartementet. Registrator? Vad tusan är det? undrar ganska många, när jag berättar vad jag gör. Journalister har för det mesta koll på vad vi (typ) sysslar med, eller ja, i alla fall de som skriver om nyhetshändelser, politik och sånt dära. Jag pratar nämligen ganska ofta med journalister, för det är till mig de ringer eller mailar då de vill begära ut handlingar från oss. Ja, allmänheten med, för den delen, för det är ju en av grundbultarna i en demokrati: transparensen och offentligheten.

Som registrator, eller dokumentcontroller som det modernt kallas för på sina håll, hanterar jag ingående, utgående och av myndigheten upprättad handlingar: jag diarieför dem och fördelar dem på relevant enhet. Lagen om offentlighet och sekretess är min bibel och jag hanterar begäran om handlingar så skyndsamt att det ryker om det. Jag arbetar också med arkivering och arkivvård i vårt lokala arkiv där vi har handlingar som sträcker sig 5 år bakåt i tiden och jag svarar på frågor om diarieföring och dokumenthantering från både handläggare och allmänheten.

För att jobba som registrator kan man antingen diplomera sig, eller så kan man halka in på ett bananskal, vilket jag gjort. Istället för att ha läst en diplomkurs har jag ganska många högskolepoäng i juridik och även i arkiv- och informationsvetenskap samt en hel del arbetslivserfarenhet från min myndighet.

Om jag vill jobba som registrator i resten av mitt yrkesliv? Kanske inte. Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt VAD jag vill jobba med. Jag tycker om mitt jobb, älskar min arbetsplats och är väldigt förtjust i mina kollegor, en himla fin kombination. Men det är klart, jag skulle inte ha något emot ett jobb med mer utredande uppgifter, eller kanske ett jobb där jag fick skriva mer. Eller jag vet: jag skulle gärna kunna tänka mig att snacka i podd for a living också, det är ju svinkul det med.

Och tja, på bilden här ovan, där ser ni hur jag ser ut när jag är på jobbet – ganska precis som jag ser ut när jag inte är på jobbet. Eller nja, jag har helt klart på mig mer kläder på jobbet.

Nu är avsnitt 3 ute av Le Pod. Som ni ser är vi en kvinna kort i trean, och vi har vigt hela timmen åt gnäll. Länk i profil, men nu hittar den så klart även på iTunes och i de flesta poddappar. #pendeltågsklubben
Livet

Arga podden!

Nu kör jag sista rycket innan semestern på jobbet. Om man med sista rycket menar: kör som en galning och hoppas på att inte smacka rakt in i väggen. Det har varit ett oerhört intensivt läsår på jobbet, och sommaren har hittills fortsätta bära intensitetsfanan högt.

Ni som istället ligger och pillar er i naveln i en hängmatta, eller har livliga barn hemma som du inte orkar lyssna på en stund – tryck då in lurarna i öronen och lyssna på avsnitt 3 av Pendeltågsklubben. Och gillar ni oss, då får ni gärna gilla oss på fejjan också – och sprid gärna ordet. Kan inte tänka mig att någon skulle vilja missa oss *blygsam*.

I avsnitt 3 gnäller vi utav bara fan! Det är liksom en av våra många talanger, skulle man kunna säga. Även att fortsätta skriva ”man” och ”en” trots att jag har starka åsikter om just detta i le pod.

wpid-imag0863.jpg