Ytligheter

Dom tog slut!

Det ska ni veta, att beautybeståndet i Casa Kvack är blott en viskning av hur det en gång i tiden såg ut. Nej, det är inte sant faktiskt, för det är inte ens en viskning längre. Men minnet, det lever där i mig. Det är inte ett enbart kärt minne – jag drunknade i produkter som jag vare sig hann eller ville testa. Att tömma förrådet inför vår flytt var en lättnad. Ibland händer det att jag får pressutskick, men det är sannerligen inte som det var förr i tiden så nu hinner jag faktiskt testa produkterna i ett mer behagligt tempo. Det pratas mycket just nu om slow blogging – jag ägnar mig även åt slow testing.

Här är tre finfina produkter som jag inte bara testat utan även gjort slut på. Till sista smula. Eller droppe.

The Balm Mary-Lou Manizer

På riktigt, det är är den bästa highlightern någonsin. Eller strobingprodukt eller vad tusan det kallas för den här veckan. Jag kallar det highlighter och är du ute efter en awesome sådan ska du köpa denna. Jävlar vad jag älskar den. Ibland överdoserar jag highlighter, som på nyår när Slaktar’n undrade om jag var varm. “Du ser lite svettig ut?”. Man ba: DUDE, det är GLOW. Och han ba: That’s not glo’ though. Men i alla fall – The Balm har överlag svinbra produkter och denna är tres bien.

Maria Nila Dry Shampoo

Truth. Vem hinner ens hålla på och duscha och göra håret fint? Inte jag i alla fall. Torrschampo har varit mitt bästa life hack sedan jag blev flerbarnsmor. Gud, hade det inte varit för torrschampo hade mitt hår alltid sett ut som en himla matta av flott. Jämför man antalet rimliga torrschampon ute i handeln nu med hur det såg ut när jag började skönhetsblogga 2006 så har det hänt sjukt mycket! Då fanns det inte ens Batiste utan bara några flaskor som luktade rätt illa. Nu dock, nu finns det massor. Jag har precis arbetat mig igenom en flaska av Maria Nilas torrschampo och jag gillade det jättemycket. Funkar bra, luktar gott – rekommenderas. Nu måste jag bara komma ihåg att köpa en ny flaska, annars rasar min vardag helt och hållet. Jag kommer inte klara av vintermörkret samtidigt som jag inte har något rimligt torrschampo, någon måtta får det faktiskt lov att vara.

Filorga Scrub & Mask

Jag skrev om den här masken för ganska precis ett år sedan, och ursäkta mig men nu tänker jag kopiera mig själv. Det är okej, jag frågade om lov och jag sa att jag fick det!

Det finns så mycket att lära efter fyra års beautybloggsfrånvaro, det ska gudarna veta. När jag för första gången testade Scrub & Mask från Filorga och den bubblade loss i fejset hade jag till exempel ingen som helst aning om vad en champagnemask var. Jag hade nog sett benämningen tidigare och på något sätt tänkt mig att det handlade om något avslappnande och kanske lite berusande. Filorgamasken var inte minsta avslappnande och jag tänkte aldrig för en sekund att det skulle vara en champagnemask, men HA, där hade jag allt fel. Några dagar efter jag hade testat Scrub & Mask första gången satt jag och hetsläste Kakan Hermanssons gamla blogg och i ett inlägg skrev hon om just ett par champagnemasker, och Filorgas var en av dem.

Först av allt, låt mig visa exakt hur ICKE avslappnande jag tydligen tycker champagnemasker är:

OK, så här är det. Filorga Scrub & Mask är alltså en syresättande ansiktsmask som innehåller små korn. När du lägger den så gnuggar du in den och låter kornen exfoliera lite lätt och ungefär samtidigt som du gör detta börjar masken bubbla. Du slutar att skrubba efter en liten stund och låter masken bubbla upp och bubbla klart och sedan, när du sköljer av masken (det lilla som finns kvar) så ser din hud amazeballs ut. På riktigt, jag ser ut som jag faktiskt fått sova i lugn och ro i minst tre-fyra nätter! Huden får efter den här skrubmasken en omedelbart synlig pickme-up och jag önskar att det kunde hålla i sig i en vecka eller två. Det är väl tack vare det fina resultatet som jag faktiskt ständigt återkommer till den här burken i badrummet, för jösses, det ska erkännas att jag tycker att det där bubblandet är riktigt riktigt jobbigt. Jag är ju en kliig person av naturen, ofta lite småallergisk av diverse världsliga ting och när det då börjar bubbla i ansiktet på mig så vill jag helst springa och skölja bort hela baletten på en gång.

Nu är bubblandet över ganska snabbt och resultaten är som sagt awesome, så det jämnar liksom ut sig och med mantrat “vill man bli fin, får man lida pin” och lite djupandning (och en, som synes, panikslagen blick där emellan) så är det ändå hanterbart och jag gillar den liksom ändå. Kanske gillar jag till och med den temporära plågan lite, nu när jag tänker efter?

 

Livet

Kämpa

Denna morgon alltså. Det är inte bara träden som faller i årets vintrrstormar, utan så även jag. Känns det som. Idag är min kropp så fullkomligt dränerad på energi att jag får kämpa mig mellan morgonens hållplatser: morgontoalett, köket, väcka barn, utfodra barn, klä barn, föris, pendel, försenade avgångar och fullt med folk, bussen, t-banan och så vidare mot jobbet. Just nu är jag på bussen, långt från mållinjen än så länge. 

Sällan har jag tänkt så mycket på vinterns mörker som jag gör i år. Förra vintern tog jag det med en klackspark (vill jag minnas)  och pratade om att det är väl inte så farligt det här för det vänder ju himla snabbt. I år är mörkret som en tung och tätt vävd heltäckningsmatta att leva under, som ryggsäcken under örnmarschen, som svensk himla vinter. 

Kämpa!

Livet

Varsågoda för massor av material till saker ni inte kommer att minnas när ni klickar er vidare till något mer livfullt än detta dammiga gamla ställe. 

Ägnar min söndag åt att bråka med barn, vika tvätt och riva av lite söndagsångest. Vad tusan hjärnan, varför ska du ägna så mycket tid åt just söndagsångesten? Eller, jag vet ju varför. Min vardag känns inte hundra procent bra. Det vet ju jag och det vet ju ni också för det skrev jag ju om när jag skrev om mina mål för 2017. Jag drömmer om att kunna försörja mig på ett annat sätt, men är inte säker på vilket sätt det skulle vara. Inte fan är det tvättvikning i alla fall, det ska gudarna veta. Jag tycker att det är orimligt att jag liksom bara inte kan få pengar för att läsa böcker, podda, blogga och skriva böcker, vilket ju ändå är ganska lol av mig att tänka att jag borde kunna på grund av 1) kommer just ingen vart med mitt manus,  2) inte ens författare som regelbundet ger ut böcker kan försörja sig på det 3) tjänar prick noll pengar idag på saker utanför min statliga tjänst men 4)  ÄNDÅÅÅÅÅ MAN KAN VÄL FÅ DRÖMMA trots att 5) jag inte ens är säker på att jag har en USP och det måste man bergis ha och 6) jag är fyrtio år och tänker att vem bryr sig ens. 

Mm, jag vet. Jag är full av sprudlande positiva tankar idag. Varsågoda för massor av material till saker ni inte kommer att minnas när ni klickar er vidare till något mer livfullt än detta dammiga gamla ställe. 

Skoja. 

Lite. 

Ska återgå till högarna med ren tvätt nu. Det där på bilden, det är bara en av dem och den är jag halvvägs genom. Har två till, som är lika storasyster bildhögen var innan jag kom halvvägs genom den. Åh, lyckan. 

Internet

Vilka poddar lyssnar ni på?

Poddar – livets tidsfördriv. Eller ja, det finns ju rätt många fina tidsfördriv, det ska ju sägas. TV-serier, filmer, böcker, och så poddar (och att läsa bloggar). Lyssnar ni på poddar?  Här är mina favoriter just nu!

En förbannad podd

Ja men förlåt då, att jag tipsar om min egen podd, men banne mig, den är ju riktigt bra – en av mina favoriter faktiskt. Jag är på riktigt förvånad över att vi inte är svinstora än och känner mig aldrig mindre ödmjuk än när jag sitter och skrattar högt när jag lyssnar igenom det vid spelat in. Alltså LOL att det går att vara så roliga och samtidigt prata om så många bra böcker. Rekommenderar varmt – dessa kvinnor kommer att gå långt. He he.

Skriv en bestseller – eller en annan bok

Skriv en bestseller – eller en annan bok är en ny podd för min del. Ninni Schulman och Caroline Eriksson pratar om skrivande och gå från idé till färdigt manus. Sjukt trevlig podd och de verkar så himla sympatiska båda två. Jag älskar när folk är bjuckiga och delar med sig så frikostigt av sin kunskap.

Styrkebyrån

Vid tider av träningssvackor (läs: senaste månaderna pga omständigheter) är Styrkebyrån mitt allra bästa botemedel. Och när jag inte lider av träningssvackor är Styrkebyrån mitt bästa pepp. Clara och Johanna är så förbaskat kunniga och inspirerande och konkreta. Styrkebyrån handlar om styrketräning med fokus på kvinnors styrketräning. Är man ointresserad av träning överlag, är detta med största sannolikhet inte en podd för dig, men är du intresserad av styrketräning då tycker jag absolut att du ska ta dig ett lyss.

Bladen brinner

Om du är intresserad av böcker och lyssnar på poddar kan jag inte tänka mig annat än att du har koll på Bladen brinner. Bladen brinner är en podd för vuxna om barn- och ungdomslitteratur av och med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck – superproffsig och välproducerad och fantastiska intervjuer och asmånga bra boktips för alla som gillar barn- och ungdomsböcker eller har barn som gillar böcker.

My dad wrote a porno

EGENTLIGEN tycker jag det är lite tråkigt när folk ska tipsa om poddar och bloggar och bara tipsar om skitstora poddar och bloggar som aaaaaaaaaalla redan känner till. På riktigt. Som Värvet eller Fredagspodden eller Alex & Sigge eller Serial – alla som lyssnar på poddar kommer att känna till dom poddarna. Eller som, när man ska tipsa om bloggar – hur bra de än må vara, så känner typ alla till Floras och Sandra Beijers bloggar. Faktiskt. Och, jag utgår från att alla känner till My dad wrote a porno också, men den är faktiskt så pass rolig att jag verkligen vill nämna den ändå. Sällan skrattar jag så högt för mig själv på pendeltåget som när jag lyssnar på denna. Eller ja, det skulle väl vara när jag egolyssnar på min egen podd då (ni vet, pga ödmjuk och allt det där).

Just nu bubblar även podden Nerdette på min lista som nördar ned sig i olika ämnen med massor av intervjuer och snack (jag älskar snackiga poddar) och Historiepodden återkommer jag gärna till när jag har möjlighet att mata på med flera avsnitt – till exempel när jag är själv på jobbet.

Vilka poddar lyssnar ni på?

Livet

Alla böcker jag läste 2016

Förra veckan listade Erika (älskar Erika – följ henne om ni inte redan gör det) alla böcker hon läste under 2016. KUL, tyckte jag. Här kommer min lista från Goodreads. I Goodreads lägger jag som sagt in de böcker jag läser för min egen skull. Med andra ord lägger jag inte in Alfonsböckerna som jag kan rabbla i sömnen, men jag lägger in barnböcker (som jag läser för att JAG vill) och seriealbum precis som jag lägger in vuxenböcker. Men ni får inga bilder på dem, dels för att jag läste många i mobilen och på plattan eller lånade på biblan och inte har kvar dem, men mest för att jag inte pallar. Jag tror jag kan ha missat att logga några böcker, men ja ja.

Kära Liv och Caroline av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli (det här är en sådan där bok alla gillar, men jag gav den bara en två i betyg, så jag antar att jag inte gillade den jättemycket. Blir lite förvånad, jag borde ju gilla den. Kanske får ge den ett nytt försök någon gång)

Fittstim av Linda Skugge m.fl (jag hade aldrig läst Fittstim tidigare. Känns bra att ha gjort det)

We were liars (sv. titel Kanske är det allt du behöver veta) av E. Lockhart (åh, den här är fan skitbra. SÅ. HIMLA. BRA!)

Det kunde varit jag av Sara Olausson (seriealbum om mötet och vänskapen med en EU-migrant. Fin, full med känslor, läsvärd)

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall (jävlar i min lilla låda vad bra den var – fruktansvärt jobbig, men så bra)

Dålig Karma av David Safier (kanske den sämsta boken jag läste förra året)

Etthundra mil av Jojo Moyes (mitt första möte med Moyes och det var kärlek vid första ögonkastet)

Dash & Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan (tyckte jättemycket om denna)

Fågelburen av Lisa Jewell (så himla mycket misär, men ändå feelgood. Och feelbad.)

Livet efter dig av Jojo Moyes (den här är banne mig en riktig pärla)

Det händer nu av Sofia Nordin (fin och positiv berättelse om att komma ut)

Buffy the vampire slayer säsong 8 album 1-5 (kan fortfarande inte bestämma mig för vad jag tycker om de tecknade fortsättningssäsongerna som tar vid där tv-serien slutade)

Mig blir du snart kär i  av Nanna Johansson (Nanna är alltid awesome. Punkt.)

The fault in our stars (sv. titel Förr eller senare exploderar jag) av John Green (åh. herre. vilken jävla gråtfest. Men så jävla bra!)

Den ökända historien om Frankie Landau Banks av E. Lockhart (inte prick lika bra som We were liars, men ändå jättebra)

Hausfrau av Jill Alexander Essbaum (alltså vet ni, det finns en gräns för hur mycket feelbad man orkar med. Den gränsen passerade jag typ halvvägs genom denna bok. Och sedan blev det ÄNNU värre)

Konsten att städa av Marie Kondo (låt mig sammanfatta: om du slänger saker så blir det mer städat hemma hos dig pga mindre saker att stöka ned med. Pfft, LOL, nej).

Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund (fin och ledsam med en ljusning)

Dumplin’ av Julie Murphy (åh ja, sådan jävla bra feelgood)

Tala är guld av Cammie McGovern (på den senaste utgåvan är En förbannad podd blurbade – SÅ mycket gillade jag den!)

Århundrats kärlekskrig av Ebba Witt Brattström (det här var nog min största läsbesvikelse 2016 – jösses en så tråkig bok)

Åsneprinsen av Caroline Hainer (jättebra)

Det växer av Julia Hansen (ett seriealbum om abort, jag gav den här en fyra, men i efterhand så minns jag mest de delar som störde mig)

Stoner av John Williams (jävlar så bra Stoner är)

Svart kvinna av Fanna Ndow Norrby (ville bara gråta när jag läste Svart kvinna – att folk är så himla röviga. Fy fan)

Så har jag det nu av Meg Rosoff (tyckte jag jättemycket om)

Pojkarna av Jessica Schiefauer (så blandade känslor för denna bok, del av mig älskade den, del av mig tyckte den var lite jobbig)

Avd. för grubblerier av Jenny Offill (tyckte jag verkligen inte alls om. Tydligen är jag dum i huvudet som inte gillar den, men du är jag väl det då)

Tala är silver av Therese Krook (det jag minns allra mest är när de simmade i den iskalla fjorden. Utan att dö ens lite)

Om jag var din tjej av Meredith Russo (fin men kanske lite lite tunn historia)

Generation Loss av Elizabeth Hand (så pass awesome hörrni. SÅ. PASS. AWESOME)

Se mörkret av Elizabeth Hand (se ovan på grund av lika awesome. Kanske lite mer awesome på grund av: ISLAND)

Epidemin av Åsa Ericsdotter (den tjockaste boken jag läste 2016, småspännande men inte i klass med Elizabeth Hand)

Allt som blir kvar av Sandra Beijer (så fint språk, men lite knepig på grund av att killarna, i mina ögon, verkligen utnyttjar berättarjaget – alltså, dom är fan arslen. Hade jättejättesvårt för för killarna i den här boken. Blir arg bara jag tänker på dem faktiskt.)

Arvet efter dig av Jojo Moyes (mja, den var bra, men hade lika gärna kunnat vara utan denna uppföljare till Livet efter dig)

Veckan för barnbidraget av Ellen Ekman och Elin Johansson (min favorit av de barnböcker jag läste under 2016)

Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn (så bedrövligt hemsk historia, samtidigt som den är fantastiskt rolig på sina håll)

The girl with the lower back tattoo av Amy Schumer (mjeh)

Hela Kakan av Kakan Hermansson (den här var bra, funkade skitbra att lyssna på som ljudbok)

Stanna av Flora Wiström (jättefin YA-bok)

Halsen rapar, hjärtat slår. Rim för 0-100 år av Emma och Lisen Adbåge (FANTASTISK)

Tripprapporter av Tone Schunnesson (jag vet att många älskar Tripprapporter, jag antar att det helt enkelt inte är en bok i min smak)

Evig Natt av Michelle Paver (den bok jag oftast tänker på när det är mörkt och vinter. Hu)

100 hemskaste av Helena Dahlgren (skräckälskare eller inte, jag tror alla kan gilla denna bok)

Monstret i natten och Monstret på cirkusen av Mats Strandberg (längtar intensivt efter den tredje och sista delen)

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson (jag var jätteskeptisk till en början på grund av kärleksparet, men den var faktiskt riktigt bra)

Maresi: krönikor från Röda Klostret av Maria Turtschaninoff (feministisk fantasy – hell yeah)

Rum 213 och Sal 305 av Ingelin Angerborn (skrcäk för mellanåldern, och för fegisar som mig – lovar att jag fick puls av dessa)

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius (OMG YES)

Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark (tycker nog mer om illustrationerna av Linda Bondestam än om själva texten faktiskt)

The Duchess War av Courtney Milan (smart och feministisk romance)

Holding up the universe av Jennifer Niven (mer lättsmält än All the bright places, men fortfarande väldigt bra)

Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren (bra och tillgängligt om panikångest)

Sören, Sören, Sören av Klara Persson och Karin Cyrén (rolig text, roliga bilder, ordlekar och lite rim)

M varken mer eller mindre av Petra Backström (välskriven, feministisk och bra)