Jävlar i min lilla låda – som jag går. Eddie ned i vagnen, Runkeeper på, och så iväg bara. Inte svårare än så. Det ska dock understrykas att detta är ungefär det enda jag gör i form av fysisk aktivitet utöver att lyfta kaffemuggen mot munnen med den adderade vikten av en kaka med alldeles för jämna mellanrum. Mmm, kakor! Det ska också sägas att det är sjukt mycket lättare att faktiskt beta av en längre bit än ett par kilometer när man har sällskap. Sällskapet utgörs med fördel av Norbergskan eller Sessan. Idag var det Norbergskan som stod för underhållningen och en rejäl runda längs med Skogås/Trångsunds gräddhylla.

Men vädret alltså. ALLTSÅ! Vi skulle ju käka lunch i det gröna. Istället: regn och mössa på bebisarna. Men ändå – 9,5 kilometer och en chans att få snacka av sig. Klart värt.

3 gillar detta inlägg.

*GILLA, GILLA, GILLA*

Nej, jag ångrar mig – ogilla!