Livet

Bye bye vecka 3

Det är söndag och dags att lägga vecka tre till handlingarna, och herregud så skönt att göra det. Denna vecka – ett liv.

Kanske var det optimistiskt att tänka att januarihåglösheten skulle vända den 15 januari, men hade det bara varit upp till mig hade det nog gått rätt bra faktiskt. Tyvärr visade det sig att jag glömt kalibrera in andra människor i detta, och uppenbarligen har många andra inte varit redo att lämna januaritröttman riktigt ännu. Så att säga. Mina barn till exempel, de är INTE redo att känna vinterpeppen riktigt än. Om denna veckan har varit ett liv, så är varje morgon ett litet mikroliv. Men skam den som ger sig – vecka fyra, det är då det vänder! Ja?

Med det sagt, vecka tre har inte varit helt och hållet hopplös. Till exempel har jag delat min vecka mellan tre departement, vilket var härligt (och inte lika rörigt som det kan låta). Samtidigt som jag tycker väldigt mycket om att ha min bas på det departement där jag har, så är det fint att komma runt lite och träffa kollegor som jag inte träffat på länge.

På tal om folk jag inte träffat på länge – igår mötte Sofia och jag upp Mirijam för middag på Geronimos och efterdrink på Campfire. På väg till Campfire skojade jag och sa att man kanske kunde grilla egna S’Mores där. Det kunde man, fast minus kexen. Mitt i lokalen fanns en lägereld där man kunde grilla marshmallows och alltså lol, men det var lite för hipsterfånigt för oss faktiskt (eftersom vi är sådana härliga och chillade personer).

Vad mer har avhandlats under vecka tre? Jag gjorde ett disc-test och fick reda på att jag är en gul person (vare sig jag eller mina kollegor blev förvånade av detta), vi har åkt pulka i strålande vintersol, jag har tränat mina tre styrkepass som jag hade planerat in och jag fick till ett jädra snyggt glow inför gårdagens middag och världens bästa snedlugg (lär väl skriva mer om både glowet och håret på Bjooti vad det lider). Och så har jag tappat min redan spruckna mobil i golvet så hårt att det nu är hål i skärmen, så eventuellt avslutar jag vecka tre med att köpa en ny mobil. Frågan är bara vilken (obs: ej iphone).

Hur har er vecka varit?

 

Livet

Träningstankar

Imorgon är det den femtonde januari och således den dag då jag har bestämt mig för att januaribluesen ska vara slut. Jag tänkte fira detta genom att ta mig an en styrkeprogrammering. Ja, ni läste rätt – nu blir det ett inlägg om träning. Ni som inte gillar att läsa om träning får skrolla ned och läsa om något annat, men eftersom många av er sa att ni saknade träningsinlägg när jag frågade, så tänkte jag bjuda på en liten träningsstatusuppdatering.

Jag har ju, som jag berättat flera gånger, haft ett riktigt dåligt träningsår. RIKTIGT dåligt träningsår. Efter att ha haft några år som varit mina bästa, så kraschade träningen totalt under 2017. Det hade flera anledningar, men mest berodde det på stress. Och jag VET att jag stressar av bättre om jag tränar, men när jag står och snurrar som mest i en stressituation så försvinner ju allt logiskt tänkande ut genom fönstret. Så jag tränade inte. På samma sätt som min kropp gillar att träna, så blir den inte jättelycklig när den inte tränar. Till exempel sover jag mycket kassare. Ja, och så har jag ont både här och var – kanske mest i ländryggen. Stel har jag blivit också. Inte för att jag någonsin var överdrivet flexibel, så jag är helt enkelt fånigt stel just nu.

Under de senaste tre eller fyra veckorna har jag gjort mitt bästa att smyga in träningen i mitt medvetande igen. Jag har swingat med mina kettlebells, jag har kört cirklar utomhus, yogat lite framför YouTube, betat av några pass i Mized, ja, tagit träningen lite som den kommit och bara fokuserat på att låta kroppen röra på sig igen. Det är verkligen inte som om jag har fått till någon rutin ännu, men jag känner i alla fall att kroppen börjar vakna lite lite.

Men även om jag gillar att ta träningen som den kommer och bara njuta, är jag också en person som behöver struktur, särskilt när det gäller träning, och i synnerhet om jag ska träna samtidigt som jag kanske är jobbstressad eller har skrivuppgifter som väntar (behöver även en studiestruktur, men det är väl det man har sin Bujo till?). Så nu tänkte jag köra programmet starting strength. Efter att jag fyllde fyrtio är jag ju nämligen så pass lyllig att jag har skivstång och rack hemma. Behöver utöka samlingen av viktplattor lite, men det har jag ändå tänkt, och så behöver jag en bänk, men det går ju rätt lätt att ordna. Ja, åter till vikterna. Jag älskar vikterna.

Livet

Mjeh

Åh. Herre. Gud. Nu känner jag att januarihåglösheten börjar nå sin kulmen för mig. Satt hela dagen och suckade högljutt på jobbet medan jag kände mig precis som jag gjorde när jag var 14 och less på VÄRLDEN. Jag kollar mobilen en gång var femte sekund och Slaktar’n ba: väntar du på att någon ska höra av sig eller? Och det gör jag ju inte fast kanske ändå lite? Att det liksom ska hända något, NÅGOT. Obs universum, jag menar något kul! Lika bra att speca det på en gång. Men nej, inga bud om något kul alls hittills faktiskt.

Jag ger januarihåglösheten till den 15 januari, efter det får den lov att vända. Och gör den inte det så finns det ju alltid cava.

 

 

Livet

Mina mål för 2018

Jag har redan sammanfattat hur det gick med mina mål för 2017 och det var väl varierande grad av framgång på dem. Men skam den som ger sig. Eller?

Jag har faktiskt funderat ovanligt lite senaste veckorna på detta kommande år. Jag har känt mig nöjd arbetsmässigt sedan jag kom tillbaka till RK, men fortfarande med en intensiv längtan att kunna ägna mig åt skrivande på ett annat sätt än vad jag gjort senaste åren. Men här kommer någon form av målformulering för det här året, som det snart hunnit gå en vecka på redan (SOM jag avskyr dessa första veckor av januari – den gråa döden utan pepp, så borde januaris första veckor heta i kalendern faktiskt).

◊ Så var det detta med med träningen

Jag misslyckades kapitalt att införliva träningen i min vardag under förra året. Det berodde på, tror jag, att jag faktiskt mådde rätt sopigt. Var det inte fysiskt så var det psykiskt och att röra på mig kändes som en börda snarare än som något kul. Och det var ju synd, för nu är det faktiskt lite mödosamt på riktigt att röra på mig. Jag är stel i kroppen, har ont i ryggen och konditionen ligger på någon form av all time low. Jag har inga stora ambitioner – siktar inte på att vara med i några styrkelyftstävlingar eller springa några superintensiva lopp (även om jag tror att jag för ett par månader sedan tänkte att jag skulle springa Tough Viking i slutet av augusti, men…). Jag tänker så här: träna 3 gånger i veckan och krydda luncherna med promenader för ljusets skull.

◊ Skrivandet

Det känns ju jävligt övermodigt att säga: jag ska satsa på att bli utgiven, för det är ju inte direkt upp till mig. Det är bajssvårt att bli utgiven, så är det. Minns ni hur jobbigt jag tyckte det var att skicka in texter var tredje vecka till skrivarskolan förra året? Varje gång jag hade skickat var jag övertygad om att det jag skrivit var sopigt. Lite så är känslan efter att han skickat till förlag också, fast värre. Just nu känner jag mig rätt låg angående mitt skrivande, men jag har kommit in på (och tackat ja) till två skrivkurser denna termin: en på folkhögskola och en på universitet. Hoppas på att peppen återkommer.

◊ Bloggandet

Som ni vet har jag ju re-bootat Bjooti (re-bjootat?), vilket inte innebär att jag inte tänker blogga här. Däremot så måste jag tänka lite på hur mycket tid jag lägger på att blogga. Just nu kommer det inlägg varje dag på Bjooti, vilket beror på att jag flyttar över 100 skönaste dit. Sedan är tanken att det kommer bli ett par inlägg per vecka både där och här. Maniskt bloggande a’la tre inlägg om dagen som back in the day är inte hållbart om jag vill hinna träna, skriva, läsa och leva, och det vill jag ju hinna. Sofia ska läsa hållbart i år – jag ska blogga hållbart. Men det allra viktigaste för mig, när jag ger mig in i skönhetsbloggandet igen, det är att inte jämföra mig själv med andra och istället fokusera på mig själv. Det gäller i och för sig allt inom sociala medier, det är så lätt att dras med och bli avis på vad andra får uppleva och uträttar. Jag MÅSTE bli bättre på att inte ägna tid på det.

◊ Läsning

Förra året hade jag ett mål på att läsa 50 böcker. I år tänkte jag läsa 75 böcker. Sedan tänkte jag fuck it. 2018 ska bli glädjeläsandets år. Jag tänker hålla det så kravlöst som jag bara kan, särskilt med tanke på att jag kommer behöva beta av några måste-böcker i form av kurslitteratur. Vi brukar säga att måste-böcker är ett kärt besvär, särskilt när de ska läsas i samband med ambassadörsskap. Men i höstas kändes mina måste-böcker inte som ett kärt besvär, mest som ett besvär, vilket troligtvis berodde på att jag mådde kasst på grund av den rådande arbetssituationen jag var i just då. Jag får se hur mycket jag läser i år. Just nu känns det motigt med läsandet (vilket beror mycket på att jag ägnar mig åt att jämföra mitt egna skrivande med briljanta utgivna författares skrivande – just ja, så var det ju detta med att jämföra sig med andra…), och vi kan väl kalla detta mål för ett antimål. Målet utan något som helst mål – rätt nyskapande om jag får säga det själv!

◊ Lyxapa mig med Sofia

Detta har ni redan läst om hos Sofia, men vi ska smaska oss igenom Stockholms Afternoon Tea utbud. Och när vi smaskat oss igenom det, ja, då får vi väl äta afternoon tea i andra städer.

 

Livet

Kämpa!

Seg startsträcka att börja jobba igen efter julledigheten. Man blir ju faktiskt jättetrött av att vara ledig. JÄTTEtrött. Också segt att inte hela tiden ha en godisskål inom en armlängds avstånd. Tror jag måste ta upp det som ett arbetsmiljöproblem faktiskt. Tur då att jag tar morgondagens halvdag flexledig. Det är jag faktiskt värd. Jag har för avsikt att lägga mig i mitt insta soffhörn och läsa böcker hela den lediga dagen

Eller just det, vänta nu, jag har ju småbarn. Får väl ägna fredagen åt att städa bort den här gamla dammiga julen som jag egentligen hade tänkt städa bort redan i söndags, men jag gjorde en smörgåstårta till tio personer istället (som vi bara var tre som delade på: winning) och gjorde efterrätt och sedan blev det inte så att jag hann städa. Eller hann och hann, jag var helt enkelt inte sugen.

Men ja, gott nytt år, för det glömde jag visst att skriva i måndags? Nu ska jag räkna mina läppstift.