Livet

Kom igen nu! 

Åh gud. Nu har jag fan haft tålamod. Bra mycket tålamod. Jag har DRAGIT mig för att klaga, för alla andra gör ju det och det gör ju ändå ingen skillnad. MEN VAD FAN VÅREN KOM IGEN! Jag orkar inte vakna till snöfall en dag till. Det har ska vara den finaste tiden på året istället är det typ groundhog month, som om november går på repeat, bara med mer dagsljus. 

Jag vill sitta på balkongen eller uteplatsen och läsa böcker och dricka kaffe. Jag vill träna utomhus och lära mig att rulla. Jag vill inte jagas av känslan att vi nog borde ta ned adventspyntet. 

Buu! 

Livet

Vecka 17, 2017

Så… just nu verkar det mest som jag hinner med veckosammanfattningarna och inte så mycket annat. Anledningen till det finns under nästa rubrik.

Veckans skrivande: Är jag klar, som var målet förra veckan? Svar nej. Är jag nära? Ja, jag tror det. Börjar bli lite stressad, för jag hade ju TÄNKT att jag skulle ha dessa fyra veckor innan slutlämning att göra en första redigeringsvända. Nu är det bara tre veckor kvar och TIDEN RINNER FRÅN MIG. Måste nu ställa in alla sociala aktiviteter och kämpa kämpa kämpa. Börjar gå omkring med en rätt hätsk blick, känns det som. Men det bjuder jag på – inget författarskap utan en smula galenskap. Min sista respons gick i alla fall bra och jag lever fortfarande på den peppkicken.

Veckans bok: Ehm. Minns inte nu, bara för det. Middagsgäster var det nog. Den pratar jag dock inte om i avsnittet av podden som släpptes idag. Lyssna på det, det är extra långt och innehåller drygt tusen boktips.

Veckans peppiga: Imorgon får vi reda på vilka böcker som är nominerade till Årets Bok 2017, och jag tar ett par timmar morgonflex för att vara med på pressfrukosten. En förbannad podd är ju ambassadörer i år för Årets Bok. 🙌

Veckans svett: Igår tog jag mig äntligen ut och testade mina rullskridskor. Först gick det så här:

Och sedan lite så här:

Men mer om att utmana mig själv mentalt på det här sättet i ett annat inlägg.

Hur ser er vecka ut?

Ytligheter

14/100: Lip Smackers

Jag är inte en särskilt komplicerad person. Det krävs inte nischdofter för att få mig på fall och jag är en sådan där störig person som utan att ens skämmas lite kan beskriva en parfym genom att skriva att den luktar godis och “tja, gott helt enkelt”. En sådan simpleton va? Hell yes! Simpleton och stolt över det.

En av mina stora laster här i livet är läppbalsam, cerat, läppsalva – ja, läppgunk helt enkelt. Inte heller här är jag någon lyxapa. Klart jag gillar att gotta mig med superflotta hylsor och  sinnessjuka milliliterpriser jag med, jag är ju inte mer än människa, men lika förtjust kan jag bli i något som många andra kanske skulle tycka var lite, ja, jag vet inte: banalt? Men har jag någonsin brytt mig vad andra tycker? Ja, det har jag, rätt ofta faktiskt. Men inte när det kommer till beauty, för här känner jag mig faktiskt helt och hållet säker på min egen förmåga att avgöra vad jag gillar. Och vet ni vad jag gillar? Jag gillar Lipsmackers. Jädrar vad jag gillar Lip smackers.

Jag kommer ihåg när jag först såg Lip smackers. Eller nej, det gör jag inte, men jag skulle tro att det var i en av de glansiga amerikanska ungdomstidningarna jag brukade läsa. Troligtvis Seventeen. Lip smackers bar på drömmar om ett år på high school, drömmar om cheerleading och röda hårsnoddar som kanske skulle göra mig till en Heather. Alltså, jag visste ju också att det inte var en Heather jag borde vilja vara, utan en Veronica, men hjärtat vill vad hjärtat vill och hjärtat ville vara en sinnessjukt populär amerikansk high school tjej. Jag hade aldrig erkänt det utåt, och jag dolde denna dröm med dödsmetall och sedan punk – ingen hade kunnat ana.

Min första Lip smacker smakade vindruva. Eller nja, egentligen smakade det mer något odefinierbart och syntetiskt, men det luktade och det smakade gott. Sedan köpte jag en som luktade vattenmelon, som var betydligt mer naturtrogen. Den äckligaste jag hade var den med smak av Piña Colada, kanske mest för att jag kom att förknippa den med pojkvännen jag hade som jag egentligen inte var kär i alls. När jag gjorde slut med honom gjorde jag även slut med Piña Colada-stiftet – jag dumpade det samma dag.

För ett par år sedan la Bonne Belle, som är företaget bakom Lipsmakcers, ned sin produktion i USA vilket möttes av ganska många känslosamma inlägg om just Lip smackers. Bonne Belle sålde rättigheterna till Markwins och Markwins har fortsatt med produktionen av dessa mer eller mindre kultförklarade läppglans/läppbalsam/läppcerat eller vad tusan det nu egentligen ens är. Många av smakerna är förfärliga, men det finns små guldkorn, och jag kommer fortsätta att drömma om cheerleading medan jag smetar mina läppar fulla med vilken smak det är jag har i närheten för stunden.

Livet

Vecka 16, 2017

Jag lider av post-påskblues. Eller lite vårblues. Eller lite snartslutarskrivarskolan-blues. Eller måndags-blues. Eller helt enkelt lite blues på det stora hela. Men det är ju en ny vecka ändå, oavsett blues. Jag har nästan ingen aning om hur veckan ser ut, eftersom jag glömt uppdatera min kalender. Jag är så dålig på att hålla efter min kalender att det är lite lite pinsamt.

Veckans skrivande: Jag hade lämning i fredags. Lämnade skitlite text, men så fick det vara. Mitt mål denna vecka är att skriva klart. Och sedan börja om från början och börja redigera. Har så SJUKT mycket jag vill redigera innan slutlämningen som är om prick fyra veckor idag. Jag har min sista textrespons med lärare i eftermiddag och jag har lite ont i magen inför det också. Vet inte ens varför. Men tydligen vill min kropp ha orosont i magen över så mycket som möjligt just nu, så varför inte? Vet ni vad jag aldrig hade trott när jag började den här kursen? Det var hur lång tid det faktiskt tar att skriva. Jag tycker jag har ett rätt bra skrivtempo, men det visar sig (så klart) att det är helt annorlunda att skriva blogginlägg och artiklar kontra att skriva en lång text som liksom hänger ihop. Vilket arbete det har varit bara att hitta tid. Kursen jag har går är ju på heltid och så här i efterhand tänker jag att det hade varit rimligt att gå ned lite i arbetstid för medan jag inte har några problem att blogga med barnen runt mig, så kräver det skönlitterära ett helt annat fokus av mig, tystnad, lugn och ro, eftertanke. Jag har skrivit på tåget, på jobbet, på kvällar och nätter, drömt om texten när jag sovit, funderat på texten när jag inte suttit med dokumentet framför mig och ÄNDÅ så har jag inte alls fått ned lika mycket som jag hade önskat. Men det är lätt att vara efterklok och jag ångrar inte en enda sekund. Däremot är jag lite rädd för när denna kurs tar slut. Medan jag gått den har det liksom känts legitimt att tänka på mig själv som en skrivande person, men när den är slut: vem är jag ens då?

Veckans bok: Läste en bok jag inte gillade särskilt mycket alls (Love Warrior) och började på en bok jag verkligen gillar (Middagsmörker). Eftersom påsklovet mest gått i bråkets tecken har jag inte hunnit läsa så mycket som jag hade trott att jag skulle göra. Denna naivitet jag bär på ändå.

Veckans peppiga: Mjeh? Men kanske outar Masterchef Australia vilket himla datum säsong nio drar igång snart? Kom igen, jag behöver Masterchef Australia!

Veckans svett: Mjeh?