Browsing Tag

veckorevyn

Livet

Nominera

Jag tycker att ni ska ta tillfället i akt och nominera era favoritbloggar till årets upplaga av Blog Awards. Jag vet att vi många gånger sagt att det alltid är de kändaste bloggarna som blir nominerade och att det är svårt för mindre bloggare eller nykomlingar att få synas i detta sammanhang, så av just den anledningen tycker jag att ni ska gå in och nominera antingen era egna bloggar eller era favoritbloggar. Jag säger inte att ni behöver nominera Katta Kvack, även om jag så klart uppmuntrar till det (jag menar Guldpennan, jag tycker att jag verkligen att det borde vara just min kategori… eller Blogginspiratör, eller till och med Bloggprovokatör), men alltså, det är ju ett fritt land som består av sjukt många duktiga bloggare så ni nominerar ju precis de ni själva vill!

Livet

Veckorevyn kan skita på sig! (del tretusenfyrahundrafjorton)

Kommer ni ihåg att jag fick en faktura från VR på en prenumeration jag inte har beställt? Jag mailade dem och Martin Larsson på Bonniers kundtjänst svarade att jag hade tackat ja då jag tackade ja till gratis-exen (kan inte ens minnas att jag tackade ja till gratis-exen, men nåväl):

Tack för ditt mail.

Denna prenumeration tecknades via ett erbjudande på Nelly.
När Du tackar ja till erbjudandet framgår vikten av att ha läst villkoren innan man tackar ja.

I villkoren står det att prenumerationen fortsätter som tillsvidare om man inte säger upp tidningen.

Prenumerationen är nu uppsagd och 199,50kr återstår att betala.

Med vänlig hälsning
Martin Larsson

BONNIER TIDSKRIFTER
KUNDTJÄNST

För det första, vilket jävla bullshit Bonnier och VR, att tvinga på folk prenumerationer som de inte ens är medvetna om att de tecknar (har för mig att det till och med strider mot någon lag någonstans – kanske marknadsföringslagen?). För det andra, måste varit jävligt tydliga villkor med tanke på att jag inte är den enda som helt plötsligt fått hem en jävla skitfaktura för en prenumeration på en tidning som jag verkligen tycker vansinnigt illa om. Den är så dålig att klockorna stannar, den representerar allt som jag inte tror på, den är inte ens värd att torka röven med – men 199:50 ska jag tydligen betala för en prenumeration för detta ovärdiga dasspapper.

Försöker komma på ett snärtigt svar tillbaka, som att jag är 34 år, har studerat juridik i sjukt många år och är väldigt medveten om vikten av att läsa avtalsvillkor, men att jag också är medveten om vikten att man faktiskt presenterar dem på ett sätt att priset anges på det sätt som det framgår av 7-10 §§ prisinformationslagen (2004: 347) samt att information om ångerrätt och villkor för betalning, leverans och fullgörande framgår enligt 12 § marknadsföringslagen (2008:486). Kanske även att det vore intressant att se en kopia på hur erbjudandet presenterades på Nellys hemsida för att avgöra på vilket sätt det framgick att jag genom att köpa ett par skor även förband mig till att teckna en prenumeration som bajsar på tjejer Sverige över. Och föresten, bara det borde ju vara ett brott mot marknadsföringslagens 10 § där det tydligt står att en näringsidkare vid marknadsföring inte får använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande: VR hävdar att det är en tidning som står på tjejernas sida, samtidigt som de gång på gång publicerar texter som är rent av kvinnofientliga. Ska det vara så?

Livet

Är detta straffet man får om man inte gillar Veckorevyn?

För ett tag sedan började jag få Veckorevyn hemskickad. Tänkte inte så mycket på det, utan har mest utgått från att det är ett gratisutskick då Bonnier stundtals tyckas bomba mig med sådana – nu senast Damernas Värld (som för övrigt mer eller mindre bara består av reklam, helt ovärt att läsa). Jag läser inte Veckorevyn längre, inte sedan många år. Jag köpte ett nummer då och då under tiden som Ebba var chefredaktör, men sedan hon slutade har tidningen blivit förkastligt dålig och det mesta jag har haft att göra med Veckorevyn är de arga blogginlägg jag skrivit om dem senaste åren. Jag tackar sedan en bra tid konsekvent nej till de events de bjuder in till. Jag undviker till och med i möjligaste mån att besöka de bloggar som ligger på Veckorevyns bloggplattform. Det skvallrar kanske en del om mina känslor för VR?

Igår packade jag upp den senaste tidningen ur plasten, något jag för det mesta inte ens orkar göra eftersom det bara slutar med att jag blir arg på innehållet. Borde förstås för länge sedan ringt och ifrågasatt varför jag ens får hem tidningen, men jag är som människor är mest: lat. Har utgått från att tidningen kommer sluta komma så småningom och att det varit en sådan där gratisprenumeration som jag fått efter att ha beställt kläder från Nelly. Men när jag packade upp tidningen igår så möts jag av en faktura.

Välkommen till VeckoRevyns värld! Vi är glada över att du har valt Sveriges största magasin för unga kvinnor!

Ehm… va?

Jag är hemskt hemskt säker på att jag INTE har bestämt mig för att prenumerera på Veckorevyn.

Först tänkte jag att detta är nog en sådan där lockfaktura, som de skickar för att man ska betala av bara farten trots att det är ett erbjudande snarare än en faktura med senaste betalningsdag. Men nej, detta är en faktura där Veckorevyn inte bara fakturerar nummer 3-5 utan även för “tidigare leveranser” som är ospecificerade.

Skojar de med mig eller? Eller är detta straffet man får om man skriver ogillande om tidningen? En tvångsprenumeration med faktura på köpet. Eller har Bonnier lika oproffsiga säljare som de jag stött på för DN (de som säljer prenumerationer till folk som inte ens existerar)? Eller är det någon som tecknat en i mitt namn för att jävlas? Jag är hur som helst tvärsäker på att jag inte har beställt en prenumeration på en tidning som jag tycker är fullkomligt vedervärdig.

Jo, jag ska självklart ringa och ifrågasätta. Men idag är det söndag och då får man nöja sig med att blogga argt om saker man stör sig på istället.

Livet

Jag blir så JÄVLA ARG!

Alltså, ursäkta mig, men jag måste klaga lite över VeckoRevyn igen. Jag lyckades nämligen elda upp mig en hel del under min och Kickis lunch idag då vi gled in på det faktum att VeckoRevyn återigen har satt Kissie på omslaget. För andra gången. FUCK ME GENTLY WITH A CHAINSAW.

Jag har skrivit om det tidigare och jag förstår det fortfarande inte.VeckoReyn är en av Sveriges största tidningar för unga kvinnor, och med unga kvinnor får man här anta att vi pratar om tjejer mellan 12-18, på ett ungefär. En ålder då tjejer (och killar med, för den delen, men nu är det en tjejtidning vi skriver om) kan må så jävla skitdåligt. En ålder då jag själv ständigt tvivlade på mig själv, om jag var bra, om jag dög. VeckoRevyn, kontroversiell som den alltid må ha varit på ett eller annat plan, var en tidning jag köpte varje gång ett nytt nummer kom ut och även om jag knappast tittade till den för vägledning så var den definitivt ett sätt att drömma sig bort och kanske till och med inspireras någon gång ibland.

Jag är över den alldeles bestämda övertygelsen att man, genom att sätta Kissie på omslaget, mer eller mindre ber sina läsare dra åt helvete. Unga, coola och schyssta kvinnor på omslaget? Absolut! Tjejer som har gjort det till en business att mobba, prata gott om plastikoperationer och uppvisa en inte bara förlegad utan även en fördummande kvinnosyn på omslaget? Nej, fan heller.

Jag blir så jävla förbannad på VeckoRevyn att de väljer att ge Kissie så här mycket utrymme. Det är som att klappa skolans värsta mobbare på huvudet och ge henne ett stipendium för hennes school-spirit i slutet av läsåret. Det är som att anställa en pedofil som föreståndare på ett dagis. Det är som att säga åt alla unga tjejer att vill du bli något, så är det helt OK att vara elak, visa bilder på folk på internet enbart i syftet att dissa deras utseende, det är OK att smutskasta och ljuga, så länge du blir framgångsrik så är det OK.

Det går inte att skylla på att Kissie är ung längre – hon är över 18 och borde faktiskt veta bättre. Det går inte att skylla på att Kissie bara är en roll som Alexandra spelar på sin blogg – hon är fortfarande elak och att skylla i från sig på en egenskapad karaktär är bland det lamaste man kan göra. Man måste stå för sina handlingar, och VeckoRevyn måste lära sig att stå upp för sina läsare. Allt kan inte handla om att sälja lösnummer. Ja, jag förstår att det får mig att låta naiv, men eftersom det måste vara den enda rimliga förklaringen till varför man gör Kissie till omslagsflicka gång på gång, så kanske VeckoRevyn borde rannsaka sig själva. De kanske borde tänka till på vilken typ av tidning de vill vara? Vill de vara som Slitz, som säljer en tidning enbart beroende på vilken modell de sätter på framsidan, eller vill de vara en tidning folk köper för att den är bra? VeckoRevyn påstår att de står på tjejernas sida, men verkar redo att rövknulla alla sina läsare om det kan innebära några extra klick från Kissies blogg och några fler nummer sålda på ICA. De ljuger. De står inte på någons sida alls, förutom sin egen.

Det är synd att ingen i bloggvärlden verkar reagera alls på det här. Det känns som att folk blir irriterade av att se henne på omslaget, av ungefär samma anledningar som mig, men ingen vill skriva om det på sina bloggar. Varför inte? Är man rädd att inte bli bjuden på Blog Awards? Hoppas man på en nominering? Men, vem vill bli bjuden och vem vill bli nominerad av en tidning som tycks idolisera Kissie, undrar jag då? Och jo, jag har både varit bjuden och nominerad, så det handlar inte om bitterhet denna gång. Sätt ned foten och låt oss skapa ett eget nätverk av bloggare som vågar säga vad de tycker, utan att mobba, kränka och förnedra.

Livet

Bra jobbat VeckoRevyn… verkligen!

Jag ska inte skriva mer om Blog Awards nu, det här är sista gången (tror jag). Jag var ju inte ens där själv i år. Inbjudan hänger på dörren, jag osade, funderade på att stressa dit innan kvällens huvudattraktion – men så mindes jag vad jag tyckte om galan förra året, och jag valde bort allt vad Blog Awards hette och fick istället en av de bästa kvällarna på länge. Så här skrev jag om galan för ett år sedan, på Bjooti:

Bilder på mig från gårdagen var det någon som efterlyste. Nepp, det blir det inte. Jag lyckades inte fastna på en enda bild som VR’s alla fotografer tog, de var sådär alldeles totalt ointresserade av mig att jag nästan blev lite provocerad. Funderade på att ställa mig framför en fotograf och hålla i honom/henne i kamerans axelrem och vägra släppa tills de knäppte en bild. Men jag gjorde inte det. Istället försökte jag att se mystisk och sensuell ut. Det funkade inte heller.  I min kamera finns en bild på mig där jag står bredvid den farligt vackra Linda. Jag ser ut som ett spöke utan ögon och med en tydlig dubbelhaka. Så nej, några bilder blir det inte, men kanske en blogg om att försöka tappa hakan. Dubbelhakan alltså.

Hur var galan då? Det var trehundra tjejer i högklackat, det var köer överallt och det serverades ljumma mjölkdrinkar. Höjdpunkten på kvällen var att Ebba glömde bort att presentera vinnaren i den bästa kategorin (Mest originella). Hoppsan, liksom. Jag kände mig ful, oviktigt, töntig och som en flodhäst i en porslinsdockeaffär. Fördrinken med ett gäng fantastiska tjejer på Anglais gick dock inte av för hackor. Hur trevligt som helst!

Edit:

Titta! Mia skickade en bild på mig. Alla drinkarna är givetvis mina!

Jag tyckte inte att det var kul. Jag hade en olustig känsla i magen i flera dagar efteråt, och det berodde inte bara på att jag inte vann. Inte alls på grund av det faktiskt. Det var snarare känslan av att vara totalt oviktig, osynlig och malplacerad som hängde sig kvar hos mig ett bra tag. Att vara nominerad men osynlig för fotograferna, att bli armbågad och få sura blickar, att känna sig som en pensionär på en fritidsgård – och då lider jag inte ens av någon åldersnojja. Allt vara bara så… fel.

Men i år kanske det blir bättre, tänkte jag. Kanske kommer de lyckas sopa bort de där märkligt arga vibbarna som hängde i luften förra året? Kanske. Men så läser jag på Jessicas fina blogg, att så verkar inte riktigt fallet vara. Och hon har så rätt i allt vad hon skriver. Här anordnar en av Sveriges största tjejtidningar, en tidning som säger sig vilja peppa och lyfta unga tjejer, en gala för bloggare. Man bjuder in X antal förväntansfulla flickor som reser över hela Sverige för att få vara med om årets happening. Och sedan delar man ut pris för årets kaxigaste bloggerska till Kissie. Man belönar tjejen som driver en blogg som ofta kan liknas vid ren och skär mobbing. Hon får ett pris av jämställdhetsministern efter att ha bloggat om bröstförstoringar och testat Restylane, trots att hon bara är nyss fyllda 18. Tjejen som har gjort reklam för bantningsmedel och plastik får ett pris av jämställdhetsministern. Det rimmar så jävla illa.

Sedan när är Kissie synonym med kaxig? Kissie är inte kaxig, Kissie är elak och står bakom en kvinnobild majoriteten av oss kämpar för att bli av med. Kissie tycker att Anna Anka har vettiga värderingar. Kissie visade förra veckan upp en bild på Hanna Fridén, förra årets vinnare av titeln som kaxigast i bloggvärlden, som ett exempel på att det är fult att vara blek. Kissie borde aldrig få ta emot ett pris av jämställdhetsministern. Hon borde inte fått ta emot ett pris över huvud taget. Hur tänkte de?

Det finns tusentals svenska bloggar, men man väljer att belöna en tjej som jag jämställer med en regelrätt mobbare. Kissie må vara Alexandras alter ego i bloggvärlden, men det spelar ingen roll – för det var Kissie som vann ett pris. Ett pris för att hon är elak på en daglig basis.

Bra jobbat Vecko-Revyn. Fint sätt att peppa tjejer på. Verkligen!