Igår skrev jag så här i vår grupp på fejjan:

”Ehm. Jo, såatte… jag har inte varit ute alls sedan i fredags. Skyller på typ kaos hemma och alldeles för få stunder, men egentligen: en halvtimme kan jag faktiskt pressa in med sambons hjälp. Och ändå: SÅ SVÅRT med peppen. Det är lite som att jag inte vill gå i mål med att springa en halvtimme, för vad ska jag göra då? Fortsätta utan program? Det känns ju skitläskigt. Men okejrå, så länge inte sambon går vilse på Bauhaus i em så ska jag ut. JAG. SKA. UT. Och på lördag är det Topploppet – inte för att jag fått min nummerlapp än, men men…”

Sedan kom sambon hem, och jag tog mig ut! Och jag gjorde som jag gjort sista två veckorna och sket i intervallerna, men istället för ett tidsmål var jag lite stursk och satte in ett distansmål: 5 kilometer. Jag tänkte att jag lika gärna kan se hur långt jag tar mig innan jag inte pallar, innan jag måste stanna – skita i halvtimmen och istället kolla läget på distansmålet jag har. Så började jag värma upp och GPS:en ville inte vara  jag svor för mig själv, knallade på och efter 250 meter hittade mobilen – jag fortsatte att värma upp i 250 meter till och sedan satte jag av. Det gick inte snabbt och det var sannolikt inte vackert, men vet ni: JAG GJORDE DET! Jag sprang 5 kilometer och det tog 38 minuter och 54 sekunder och jag måste säga att jag är stolt, nöjd och ganska mallig faktiskt. Alltså: jag gjorde det, jag springer ju för fan.  

Det har tagit tolv veckor, det har innefattat en del slarv. Enligt schemat borde jag under desa 3 månader ha hunnit med 36 pass. Endomondo avslöjar att det istället rör sig om 24, så i snitt har jag sprungit 2 pass per vecka . Jag missade en vecka i början när mina knän började göra ont, men efter en veckas vila var knäna med på visan igen. Sedan missade jag någon vecka på grund av förkylning med halsont, men jag fortsatte när jag var frisk enligt schemat och det gick finfint. Jag har skitit i några pass när sömnbristen och latheten tagit ut sin rätt, men i slutändan så klarade jag det. Jag kan inte bara springa i 30 minuter, jag kan springa i 38 minuter, och på 38 minuter springer jag 5 kilometer, vilket innebär ett tempo i snitt på 7 minuter och 46 sekunder per kilometer och en hastighet på 7,71 km i timmen.

Jag känner mig som en superhjälte när jag är ute och springer – inte för att jag är bäst eller snabbast, utan för att jag gör det. Jag tar mig ut, jag tar mig runt – och som det gamla djungelordspråket säger: jag må inte springa snabbt, men jag springer snabbare än de som inte springer alls.

Jag hade aldrig klarat av detta om jag 1) inte hade bloggat om det 2) inte hade haft stödet och peppen i Titta vi Springer-gruppen 3) inte  hade följt ett program med intervaller som kändes rimliga redan från pass 1. Det där med intervaller visade sig vara en sådan SJUKT bra grej. Tidigare försök att springa har inneburit att jag tagit på mig kläderna, gått ett par minuter som uppvärmning och sedan sprungit tills jag velat dö, vilket för en otränad person som mig inträffar redan efter ett par minuter. Alla försök att springa har gått i stöpet redan i och med det där kräktrötta första försöket som fått löpning att kännas som något ouppnåeligt och asjobbigt. Med det här programmet har det aldrig kännts så. Ja, vissa av passen HAR varit skitjobbiga, men aldrig mer jobbiga än att jag har känt att jag klarar av det. Det har känts att jag pushar mig själv, men jag har aldrig velat kasta mig i ett dike, ringa sambon och be honom komma och hämta mig med bilen (eller jo, passet när jag fick så jävla ont i knäna övervägde jag faktiskt att göra det).

När jag började med denna löpskolning kunde jag springa i en minut. EN MINUT, innan jag var tvungen att gå. På mitt andra pass klarade jag av tre minuter (vilket visade sig vara lite för snabb framfart för mina knän). Nu klarar jag 38 minuter. Och det ska jag säga er, om jag klarar av detta, då klarar med största sannolikhet majoriteten av alla andra av detta också. Men det gäller att bestämma sig, köra på trots att somliga tycker att man springer långsamt, trots att vissa inte verkar tro att man kommer klara av det, trots att några undrar varför man behöver lära sig att springa (det är väl liksom bara att springa). I vår fejjan-grupp var det någon som liknade detta vid att en van tyngdlyftare skulle säga till någon som aldrig lyft en vikt att det är klart du pallar att bänka 100 kilo – du kan ju lyfta ett mjölkpaket, nu behöver du bara ta i lite mer. För är man inte van vid att springa, då är det inte bara att snöra på sig skorna och sticka ut och springa, det kräver lite övning, tålamod och envishet. Och i mitt fall har det även krävts lite appar – för utan mina appar hade jag aldrig funnit den där extra peppen att göra detta.

Här kommer en sammanställning på några av de frågor jag fått under de här 12 veckorna, och svar på dem så klart!

Vilket program har du använt dig av?

Jag körde det här programmet som går att hitta på FunBeat. Det kommer från iForms bok Löparens nya handbok – en alldeles fenomenal bok som jag varmt rekommenderar. Den kostar 70 kronor och tar upp så mycket mer än bara programmet 0 till 5 kilometer! Låna den på biblan eller köp den.

Vad för appar har du använt?

Efter att ha testat en hel massa appar landade jag efter någon vecka på Endomondo Pro. Pro-versionen har den fiffiga funktionen att man kan programmera in sina intervaller som program och då behöver du själv inte hålla koll på klockan utan lyssnar bara till speaker-rösten som säger åt dig när du ska öka/sakta ned. Endomondo registrerar med hjälp av GPS:en hur långt du springer och räknar ut tempo, hastighet… tja, en hel massa intressanta saker faktiskt. Alla dina pass loggas på Endomondos sajt, där du också kan bli vän med dina kompisar. Det var också där vi startade den första lilla gruppen för Titta vi springer. Grymt bra på alla sätt och vis.

Jag registrerar också alla mina pass på FunBeat, som är en träningsdagbok. Egentligen lite överflödigt med tanke på att Endomondo har samma funktioner, men jag gillar FunBeat och har en massa vänner där som inte finns på Endomondo – så jag kör på med FunBeat också.

Vad har du för skor?

Det där med skor är ju O-ER-HÖRT individuellt, och det bästa är att du kilar till en bra skobutik där de kan tipsa om vilka skor som passar dig bäst. Om du känner att priserna i svenska butiker är för höga, kan du istället klicka iväg din beställning på nätet. Sportamore och Zalando brukar ha schyssta priser. Shoppa runt! Har de inte det du söker på Löplappet, kanske du hittar det på Intersport eller Stadium. Intersport har, har jag hört, en garanti som gör att du kan lämna tillbaka skor du inte är nöjd med inom en viss tid – skitbra! Jag springer i ett par Skechers GoRun. De är aslätta och lite uppbyggda för att främja att du slår ned på mitten av foten istället för på hälen. De är PERFEKTA för mig. Och de skaffade jag genom en ren och skär chansning. Jag gillade beskrivningen på nätet, vet att jag gillar Skechers och tänkte att what the hell. Ibland har man tur!

Och kläder då? Vad har du på dig för kläder?

Jag har ingen jättegarderob av träningskläder. Den ser ut så här: tights från Nike, mina gamla trotjänare (UNDERBARA) och ett träningslinne från H&M som liksom sitter lite löst över min post-preggo mage. Jag tror att det är detta linne, men vågar inte svära på det. I övrigt samma linne som jag använde som bikinitopp i somras.

Vad lyssnar du på för musik när du är ute?

De allra flesta pass har jag lyssnat på Spotify. Där har vi en lista som alla medlemmar i Titta vi Springer har fått lägga till låtar på. Det finns sjukt många färdiga låtlistor på Spotify som är gjorda för löpträning (tips: Tunigo). Bra grejer. Några pass har jag inte lyssnat på något alls – särskilt mysigt när det regnar, i alla fall om man som jag älskar regnsmatter. Och igår lyssnade jag på radio för första gången – det var trevligt det med.

På lördag är det ToppLoppet hörrni! Håll tummarna för mig då, och för de andra tjejerna från gruppen som springer. Vi har ett gäng tjejer som springer iForm-loppet nedåt i landet samma dag – heja på dem också. Jag springer i startgrupp 3 och vi startar 14.10. Och om GPS:en är på min sida kan ni följa mig på Endomondo. Jag hoppas på live heja-rop, för de är SKITKUL att få.

Och du, om du vill börja springa så har vi ett gäng på Titta vi springer som börjat den här veckan! Om du vill haka på, säg till mig så lägger jag till dig i gruppen!