Browsing Tag

titta vi springer

Träning

2/100: Veckan i löpskorna (löpskolning v1)

wpid-ABM_1393671034.jpg

Det här med att springa, jag älskar det verkligen. Att få komma ut, andas lite luft, få vara lite själv ett litet tag, att känna att kroppen jobbar. Ahh, jag har verkligen saknat det.

Jag fick ett par kommentarer från läsare här på bloggen som inte följer Move it Mama om att jag gärna fick skriva om min löpning även här på Katta Kvack (by the way, låt inte själva mama-inriktningen avskräcka på Move it Mama avskräcka, jag skulle nog säga att vår träningsblogg passar alla, den är nämligen otroligt lättsam, rolig och bra. Mvh, ödmjuk), och ja, visst kan jag det – för det gjorde jag ju under min förra löpskolning och vi gav varandra jättemycket draghjälp då. Det var fint och kul. Så vad säger ni om en veckosammanfattning de veckor jag kommer ihåg/hinner?

För jo, jag hade ju tänkt att jag skulle börja med löpträningen igår, den första mars. Men i måndags, ett par timmar in på den första sportlovsdagen med huset fullt av lediga barn, messade jag Slaktarn och meddelade att jag måste ut och springa när du kommer hem, annars kommer jag sälja av ett barn om dagen på ebay (he he. skoja bara) (he he. typ) (he he. *harkel*).

Kvart över fyra snörade jag på mig löpskorna (borde köpa ett par nya tror jag, men har faktiskt inte råd just nu) och gav mig ut med RRS 5km pass 1 programmerat i Endomondo-appen. Åtta stycken 4-minutersintervaller som gick ut på att springa så långt jag orkade och sedan gå resten av intervallen, och sedan börja om i nästa 4-minutersintervall. Jag trodde jag skulle orka springa kanske tre minuter – jag orkade springa i 18 ½ minut, gick i 2 ½ minut och sprang sedan resten av 35 minuters-passet. Kände mig som en superhjälte. Sedan hade jag fruk-tan-svärd träningsvärk resten av veckan och det var först igår som jag kunde köra pass 2 och idag matade jag på med tredje passet. Igår var det korta kuta-snabbt-som-fan-intervaller, och idag var det backträning – och allt har varit askul! SÅ mycket roligare upplägg än programmet jag körde under förra omgången av Titta vi Springer.

Löpträning – ÄLSKART!

Vet ni vad jag också älskar? Fräna strumpor! Köpte ett gäng på eBay, men maken till varierande storlekar har jag väl aldrig varit med om i en och samma förpackning. De lila får jag upp hela vägen på vaden, de gråa här nedan… inte direkt.

wpid-IMG_20140302_143859.jpg

Livet

1/100: Titta vi skriver #2

wpid-ABM_1391867522.jpgTusen tack för alla mail från er som vill ha brevvänner – nu tar jag inte emot några fler anmälningar. Nu ska jag ta och matcha ihop er alla. Det kommer nog ta någon vecka. När jag har mailat alla med kontaktuppgifter till era nya brevvänner kommer jag posta om det här.

He he. Det är ju en del matchningar att göra kan jag ju meddela. Har inte vågat räkna alla intresseanmälningar som kommit in, men blir väl tvungen att göra det nu när jag börjar para ihop er.

Och hörrni, idag börjar #blogg100. Yay!

Samt: Titta vi springer, jag tjuvstartade redan i måndags. Och har haft träningsvärk så jag knappt kan gå sedan dess. Eh. Kanske ta det lite lugnare nästa pass då, om jag någonsin kommer kunna gå normalt igen vill säga.

Träning

Titta vi Springer – round 2

tittavispringerigen

Minns ni Titta vi Springer? Klart ni gör, det var ju värsta succén! Fan vad vi sprang hörrni och jag var så stolt över hela grejen, att vi peppade och genomförde det hela tillsammans.

Sedan blev det vinter och jag blev gravid och jag har inte sprungit alls sedan november 2012. I september fick jag barn och i oktober började jag träna igen, med fokus på min mage. När jag skriver att fokus har legat på min mage menar jag INTE att fokus har legat på att den ska bli platt och deffad. Tvärtom så har fokus legat på att återknyta kontakten med den djupa magmuskulaturen och att jobba med min diastas. Jag har fortfarande en liten diastas, men jag tror faktiskt att jag börjar bli hyfsat bra på att kontrollera magmusklerna och tycker mig ha hittat magstödet igen, så jag har satt ett datum för min löppremiär: 1 mars.

Detta vet ni ju så klart redan om ni följer Move it Mama. Följer ni inte Move it Mama kanske ni inte heller har något som helst intresse av att läsa om min träning, men jag har alltid bloggat om min träning här och jag kommer inte skala bort det helt eftersom det ändå är en viktig grej i mitt liv. Jag mår så bra av träningen, men ändå kämpar jag dagligen med motivationen. Alltså verkligen. Inför varje träningspass försöker jag övertala mig själv att jag inte behöver, inte just i dag, att jag kan köra imorgon, och ni vet, jag är HEMSKT lättövertalad eftersom det är så bekvämt i soffan. Precis som Alexandra är mitt mantra i dessa situationer: jag gör det ändå. Det funkar för det mesta. Men ni ska veta att min väg ur byxorna och ned i träningstajtsen är ganska lång, nästan inför varje pass. Att jag tränar är fortfarande en stor grej för mig, just på grund av motståndet som jag i hela mitt liv satt mot mig själv i träningssituationer. Och det är också därför jag skriver om min träning. För att påminna mig själv om att jag faktiskt tycker det är kul när jag väl sätter igång. Konstigt det där, att jag VET att jag tycker det är kul, att jag VET att jag mår bra av det, men att mitt huvud ändå ska hålla på och hojta om att det är bättre i soffan med lite nybryggt kaffe.

Hur som helst.

Den 1 mars – då sätter jag igång med en ny omgång löpskolning. Istället för ett Couch to 5 km-program, tänkte jag testa det upplägg som Röhnisch hade på sin blogg förra våren, som jag tror Lofsan tagit fram tillsammans med Alla kan träna. Jag kommer inte blogga om det på samma sätt här som jag gjorde under förra Titta vi Springer-omgången, det blir nog mest på Move it Mama.  Tror jag i alla fall. Men vi får väl se.

Pepp pepp pepp.

Preggo! Träning

Att sluta säga “jag kommer ändå aldrig klara av det”

När jag gick i gymnasiet brukade jag dräggeltitta på amerikanska och svenska gladiatorerna och tänka att det där, DET DÄR skulle jag vilja kunna genomföra. Jag drömde om att vara lika stark som Linda Hamilton i T2 (ni vet scenen när hon tränar i sin cell precis i början) och skrev till något program på Kanal 5 som hette Drömfabriken eftersom min dröm var att få träningstips av Arnold (det fick jag inte, däremot fick jag träningstips av Chippendales, i ett program som aldrig sändes – saker som inte är samma etc etc).

Men ni vet, jag har ju “aldrig varit en träningsperson”. Jag ger upp innan jag ens har börjat, för “jag kommer ju ändå inte klara av det”. Jag låter mig själv misslyckas utan att ens testa, och det är ju så klart alldeles urbota dumt – för testar man inte så är det väl självklart att det aldrig kommer gå vägen.

titta-klarDet är därför jag är så makalöst stolt över min prestation förra sommaren, då jag gav mig fan på att lära mig springa med målet satt på 5 kilometer. Jag fick ett ENORMT stöd här på bloggen och genom FB-gruppen jag startade, följde programmet jag hittade i en bok och klarade faktiskt av det. JAG klarade av att springa 5 kilometer – jag som i löpskolningens uppstart inte ens orkade springa 200 meter. Jag var så stolt över mig själv, och är det fortfarande. Det var första gången jag hade satt upp ett mål med min träning och inte bara genomfört det utan även klarat av det. Sedan kom hösten, jag började jobba och blev preggo igen och löpningen har helt fått stryka på foten. All träning faktiskt. Jag har inte tränat sedan i april, men det är okej. Min preggokropp har varit trött och jag har gett mig själv ett fripass att bara ta det lugnt.

Men nu ser jag ljuset i slutet av preggotunneln. Snart är denna graviditet i mål och efter lite tid att läka – invärtes och snippymässigt, så har jag så klart planer på att börja träna igen. Få tillbaka flåset, orka gå i trappor, jonglera med de små barnen så att de kiknar av skratt utan att jag går under av utmattning. Det ska bli så himla gött.

Imorse satt jag och slaktarn och kollade på Nyhetsmorgon där de rapporterade från Tough Viking. Alltså! Jag vet att jag skrev om Tough Mudder lite i förbi farten i januari, och faktum är att när jag ser sådana utmaningar blir jag, precis som tonårs-Katta, alldeles lyrisk och ba: JAG VILL OCKSÅ!!! Åh, sitter och väntar på att Sofy ska uppdatera om hur det gått för henne idag, då jag vet att hon skulle springa Tough Viking. Sofy är min idol! Jag och slaktarn skojade om att vi ställer upp nästa år. Vi är båda två vansinnigt otränade, helt och hållet ur form och med ett väldigt gott öga till soffhäng och chips (mmm… chips) – så det var liksom ett skämt. Men samtidigt undrar jag lite, hur lång tid skulle jag behöva på mig att komma i så pass god form att jag skulle kunna springa Tough Viking – en 12 kilometer lång kick-ass hinderbana. Ett år? Två år? Bara i mina drömmar? Och skulle man kunna komma i form på hemmaplan, eller krävs det gymmedlemskap och kvargdieter (för dieter, det är liksom INTE min grej)?

Åh. Träning. Som jag längtar efter dig.

Träning

Titta vi springer igen…

image

Två veckor! I tisdags var det två veckor sedan jag sist snörade på mig skorna. Förkylningar, ond vad efter olycka hemma, ond mage efter olycka hemma, mens from hell… Men i tisdags var det äntligen läge. Och vet ni, trots att jag inte springer snabbt så är det ändå rätt coolt att jag nu efter 3.5 km, när lat-katta började fundera på att kanske gå lite, tänkte äh, det är ju bara 1.5 km kvar – jag är ju snart klar ändå. Spring på nu! . I slutet av juni drömde jag om att över huvud taget kunna springa 1 km utan att behöva stanna. Nu tycker jag att de där 5 km som var mitt mål, och som kändes som ett freaking skämt att jag någonsin skulle klara av där i början, nu tycker jag att de flyter på ganska bra ändå. De flyter inte på snabbt, men de flyter på. Nu funderar jag lite på hur jag ska göra för att öka tempot och sedan börja öka distansen. Nu när jag är anmäld till tjejmilen i en startgrupp som innebär att jag ska klara milen på en timme nästa höst så vill jag ju gärna ha alla tips jag kan få. Så kom igen nu alla löpare, hur lägger jag bäst upp detta. I maj ska jag springa vårruset också, och jag vill helst springa det på en halvtimme eller mindre. Men hur, HUR, ska detta gå till när man är en springande snigel? Också: crossfit, kan man träna det hemma? Mvh, hon som tänker bli stark och snabb. Och gärna få bort preggofluffet på köpet.