Jag tycker att diskussionen i kommentarsfältet till mitt inlägg Ät ost och tatuera er är intressant. Inlägget, som är ett ganska kort inlägg, handlar om att jag äter ost trots att min sambo tycker att det luktar illa, och att jag tatuerar mig, oavsett vad min sambo kanske tycker. För jag har faktiskt inte frågat honom vad han tycker om att jag tatuerar mig. Jag tycker nämligen att det är mitt val, vad jag gör med min kropp. Oavsett om det handlar om att jag vill klippa håret askort, eller raka av det i en sidecut, eller att jag vill ha sjukt jävla väldeffade armar, eller att jag vare sig rakar eller vaxar av allt hår på snippy, eller att jag sminkar mig med limegrön ögonskugga, eller att jag vill ha på mig läppstift trots att jag vet att han inte gillar att hångla när jag har kladd på läpparna (who can blame him – jag skulle inte heller vilja ha nyllet fullt av någon annans orange / röda / svarta / knallrosa läppgunk), eller att jag färgar håret rosa trots att jag snart är närmare 40 än 30.

När det kommer till min kropp och mitt utseende så anser jag faktiskt att jag har fri bestämmanderätt, och det tror jag faktiskt att han också tycker. Han har aldrig ifrågasatt några val jag har gjort med min kropp. Han har skrattat ibland, som när jag kom ut från badrummet och var lite förvånad över att jag trodde trimmern stått på 16 millimeter men faktiskt bara stod på 9 och hade gjort en halv Britney och han har undrat ibland, som när jag köpte ett par haremsbyxor trots bättre vetande (man får blöjröv, people, kom ihåg det: blöjröv) – men han har aldrig sagt: nej för fan, så vill jag INTE att du ska göra. Än mindre har han sagt att jag inte får. Visst, jag frågar som sagt inte, men även om jag gjorde det så vet jag att han skulle säga: go for it – för han vet, lika väl som jag, att har jag väl fått en idé så kommer jag inte släppa den förrän det är gjort.

Ibland blir det fult (aldrig mina tatueringar, de är fina allihopa – förutom min tribal, men även den bär på en historia, så whatever), men grejen är att han älskar mig ju ändå. Även om jag ser ut som ett rufsigt rövhål i håret, även om mitt läppstift är lila och mina armar är täckta av Hello Kitty, så älskar han mig ändå. Och på ett mer ytligt plan, så tycker han ändå att jag är snygg, fin och vacker. För det är ju klart att även jag vill känna mig snygg inför min sambo, och det gör jag – han har nämligen aldrig gett mig anledning att inte känna mig det. Jag må inte alltid känna mig fin, men jag känner alltid att han tycker att jag är det.

Det handlar inte om att jag inte är villig att kompromissa och det handlar inte om att jag inte respekterar hans åsikter. Tillsammans med mina barn så är det hans åsikter jag respekterar och värderar högst i världen. Vi lever tillsammans, har två barn tillsammans och självklart kompromissar vi en hel del. Som med den prickiga trappan. Våra smaker går isär ganska ofta, så det är klart att det gäller att hitta en medelväg som funkar för både honom och mig men som samtidigt inte känns som att vi båda två behöver ge upp allt vi gillar och tycker är fint. Men när det kommer till mitt utseende, då får faktiskt ingen annan bestämma. Och inte när det kommer till att moffa ost heller. Precis som att han både äter kaviar och dricker mjölk, trots att det i min näsa kan vara en av de mest läbbiga ”doft”kombinationerna ever. Men sen kan man ju borsta tänderna, torka bort den mest kletiga läppglansen och hångla utav bara den.

Tro nu för all del inte att min sambo är kuvad, att han aldrig säger vad han tycker, att han inte vågar ifrågasätta mig – för SOM han säger vad han tycker, SOM han kan ifrågasätta mig. Men jag tycker inte att ett förhållande bara ska handla om att kompromissa, det handlar också om att ge lite och ta lite ibland. Och när det kommer till mitt utseende, eller för all del hans, då är faktiskt den egna viljan det viktigaste. Tycker i alla fall jag. Och efter den egna viljan så är ost det viktigaste.

Vad kompromissar ni om i era förhållanden? Är ditt utseende något du är villig att kompromissa?

48 tycker detta är ett bra inlägg

Bra inlägg, Katta! Gilla på det!

Nej, jag ångrar mig – ogilla!