Katta Kvack

Har strul med servern, därav dåligt bloggande (och ett försvunnet inlägg). Istället bjuder jag på vad jag just publicerat på Bakom Bläcket – lite vettiga bilder (äntligen) på min Sanrioarm. Yay!

Jag vill ha en ny tatuering. Med en råtta. Fast jag vet inte hur den ska se ut? Realistisk? Rolig? Siluett? Linjer? Kawaii? Hilfe. Det finns inte jättemånga snygga rådistatueringar som tilltalar mig och kan inspirera. Är helt övertygad om att en läsare här har mailat mig en bild på hennes fina till Bakom Bläcket – men jag ligger lite efter med publiceringen av alla bilder där, annars hade jag tagit med hennes fina bland dessa som jag tycker är fina.

Jag vet att många av er är nyfikna på hur min färdiga Hello Kitty arm ser ut… det är bara det att jag har fasansfulla problem att få till en vettig bild på den. Jag får helt klart släpa med mig kameran ut i dagsljuset och antingen tvinga sonen eller sambon att knäppa några ordentliga bilder – tja, om det inte finns någon läsare med fototalang som är sugen på att fota en rödhårig bloggare med färgglada tatueringar vill säga.

Men här får ni en något gultonad titt på den i alla fall och som ni ser är det mycket mer än Hello Kitty – det är snarare en hel Sanriovärld på min arm. It’s fabulous.

Jag skrattade så jag tjöt idag när jag såg de vanligaste sökorden som leder nya besökare till Katta Kvack just nu: “tatuerad strippa”, “vita fula ben”, “pluppar på armarna” och “snyggast.se”. Så för att svara på era frågor på en gång: jag är tatuerad, men jag är inte en strippa. Jag har väldigt vita, nästan blåvita ben – om de är fula eller ej låter jag vara osagt. Pluppar på armarna – yes, I have them. Keratosis pilaris heter dem. Läs mer här. Snyggast.se är en helt annan sajt (men också det ord som genererar ungeför 90% av mina träffar, vilket beror på det här inlägget. Jag kan inte svära på att folk som vill till snyggast.se blir helt nöjda då de hamnar där.

Ett annat vanligt sökord är “tatueringar” (utan “strippa”), och ja, jag älskar tatueringar. Så pass mycket att jag för några veckor sedan startade Bakom Bläcket. Jag får ofta frågor om mina egna tatueringar, så precis som fina Fifi gjorde för ett tag sedan tänkte jag visa dem för er i en serie inlägg.

Den första ni får se är mina rosor och skalle. Den gjordes av Johanna (Blue Bird) sommaren 2008 och jag älskar den av hela mitt hjärta. Johanna är galet duktig och har vunnit priser i massor. Vore hon inte så nedrans fullbokad hade jag definitivt haft ännu fler av henne. Allra helst vill jag att hon ska göra hela min högra arm.

Så varför rosor och en skalle? Det är mitt  homage till Guns n’ Roses (och då snackar vi givetvis enbart fram till och med Use your Illusion skivorna – i och med Spagetthi Incident upphörde Guns att existera i mina ögon). Guns var det allra första hårdrocksbandet som jag föll för när jag var 12 år och gick i femman, vilket var runt 1988-1989. Sedan dess har jag mer eller mindre dyrkat Guns n’ Roses. Man skulle kunna säga att Guns förändrade mitt liv på många sätt.  Hade det inte varit för deras musik är det många människor jag aldrig skulle ha träffat – så är det bara. :blupp:

En gång var det en dam som förfasade sig över att jag hade en skalle på armen. Då sa jag att det var en tatuering som jag gjort till minne av min farmor som faktiskt älskade skallar. Jag ljög, och jag är alldeles säker på att min häftiga och humoristiska farmor skrattade tillsammans med mig i sin grav när damen i fråga skamset lufsade iväg.

My homage to Guns n’ Roses, tattooed by Johanna (Blue Bird).

Igår morse klev jag och sambon på ett litet plan (jo, det var faktiskt väldigt litet) mot Östersund. När vi landade satte vi oss i en taxi och åkte direkt till Man’s Ruin.

Där satt Mia och väntade på oss samtidigt som hon hade slagit in stolen fint i plast och duttat upp färg i små koppar.

Jag lade mig till rätta, och såg så här lugn och drogad ut i fem timmar. Eller inte riktigt kanske. Nackdelen med att någon står bredvid med en kamera är att alla grimaser förevigas och att varenda liten benryckning dokumenteras. Se bara…

Ser ni? Uppenbarligen hade jag ganska svårt att ligga still. Varför? Därför att insidan av överarmen inte är mitt favoritställe att tatuera.

Därför var jag så här glad när det var kisspaus. Varje kisspaus var värd en liten dans.

På kvällen skulle vi egentligen tagit oss ett glas med Mia och Conny, men jag var helt slut efter sittningen och kände mig riktigt risig. Jag släpade mig med nöd och näppe ned till restaurangen på hotellet, där jag petade i mig toast skagen och en hamburgare och en stor stark. Sedan somnade jag som en stock på hotellrummet, med en påse godis på magen.

Scandic Östersund City var helt värdelöst. Tapeterna ramlade bokstavligen av väggarna och det var så mögligt i badrummet att mögellukten nästan knockade oss och gjorde mig skitallergisk. Men frukostbuffén var helt OK. Jag tog massor, men orkade så klart bara hälften. Jag skulle inte rekommendera det hotellet till någon alls. Nästa gång jag åker till Östersund för att stalka Mia bokar jag in mig på ett annat hotell. Bara så att ni vet.

När vi hade moffat i oss all frukost åkte vi tillbaka till Mia och studion. Lika bra att passa på när man ändå är där, eller hur. Så jag gav henne min vad,  som hon fick helt fria händer med. Detta innebär att jag typ har Sveriges snyggaste vad nu. Jag är typ kär i min vad! Nu blir ni nyfikna va? Ja, kan just tänka mig det. Ni ska få se båda tatueringarna, så snart de har läkt.

Sedan flög vi hem. Så nu sitter jag hemma i soffan, lite mör men grymt mycket snyggare. Jag älskar att man blir så himla snygg av tatueringar. Älskart!