Katta Kvack

Ahmenhej!

Så jag är lite sjuk va. Örat och feber och svullen hals och massa massa trött. Himla typiskt med tanke på fest och Ink Bash denna helg. Nu är det mest sängen som gäller i stället. Eller stryk det, soffan faktiskt. För där kan man titta på TV. Jag hade tänkt mig några avsnitt av Biggest Loser.

Medan jag ligger där och latar mig kan väl ni tänka ut hur jag ska fortsätta med min kawaii-arm. För den ska ju täckas liksom, hela armen. Det är ju det som är tanken. Så tänk ut något fint åt mig nu är ni snälla.

Hejdårå.

Edit1:

Alltså, innan ni tar er för pannan och tänker att shit, den där Katta Kvack har nog inget immunförsvar alls, så tror jag att detta är samma förkylning som jag hade redan för tre veckor sedan. Bara att den vilade lite och nu är back in business. Bergis att förkylningar kan göra så. Det tror jag.

Edit2: Och alltså, det är ju inte så att jag blir sjuk med mening. Minns att Annika skrev ett inlägg om det där en gång, om att det ibland verkar som att folk tror att man gör det på pin kiv liksom, det där med att bli sjuk stup i kvarten. Men så är det ju naturligtvis inte. Jag gillar att vara frisk. Har inte så värst mycket över för sjukdomar. Bara så att ni vet liksom

Har strul med servern, därav dåligt bloggande (och ett försvunnet inlägg). Istället bjuder jag på vad jag just publicerat på Bakom Bläcket – lite vettiga bilder (äntligen) på min Sanrioarm. Yay!

Jag vill ha en ny tatuering. Med en råtta. Fast jag vet inte hur den ska se ut? Realistisk? Rolig? Siluett? Linjer? Kawaii? Hilfe. Det finns inte jättemånga snygga rådistatueringar som tilltalar mig och kan inspirera. Är helt övertygad om att en läsare här har mailat mig en bild på hennes fina till Bakom Bläcket – men jag ligger lite efter med publiceringen av alla bilder där, annars hade jag tagit med hennes fina bland dessa som jag tycker är fina.

Jag vet att många av er är nyfikna på hur min färdiga Hello Kitty arm ser ut… det är bara det att jag har fasansfulla problem att få till en vettig bild på den. Jag får helt klart släpa med mig kameran ut i dagsljuset och antingen tvinga sonen eller sambon att knäppa några ordentliga bilder – tja, om det inte finns någon läsare med fototalang som är sugen på att fota en rödhårig bloggare med färgglada tatueringar vill säga.

Men här får ni en något gultonad titt på den i alla fall och som ni ser är det mycket mer än Hello Kitty – det är snarare en hel Sanriovärld på min arm. It’s fabulous.

Igår morse klev jag och sambon på ett litet plan (jo, det var faktiskt väldigt litet) mot Östersund. När vi landade satte vi oss i en taxi och åkte direkt till Man’s Ruin.

Där satt Mia och väntade på oss samtidigt som hon hade slagit in stolen fint i plast och duttat upp färg i små koppar.

Jag lade mig till rätta, och såg så här lugn och drogad ut i fem timmar. Eller inte riktigt kanske. Nackdelen med att någon står bredvid med en kamera är att alla grimaser förevigas och att varenda liten benryckning dokumenteras. Se bara…

Ser ni? Uppenbarligen hade jag ganska svårt att ligga still. Varför? Därför att insidan av överarmen inte är mitt favoritställe att tatuera.

Därför var jag så här glad när det var kisspaus. Varje kisspaus var värd en liten dans.

På kvällen skulle vi egentligen tagit oss ett glas med Mia och Conny, men jag var helt slut efter sittningen och kände mig riktigt risig. Jag släpade mig med nöd och näppe ned till restaurangen på hotellet, där jag petade i mig toast skagen och en hamburgare och en stor stark. Sedan somnade jag som en stock på hotellrummet, med en påse godis på magen.

Scandic Östersund City var helt värdelöst. Tapeterna ramlade bokstavligen av väggarna och det var så mögligt i badrummet att mögellukten nästan knockade oss och gjorde mig skitallergisk. Men frukostbuffén var helt OK. Jag tog massor, men orkade så klart bara hälften. Jag skulle inte rekommendera det hotellet till någon alls. Nästa gång jag åker till Östersund för att stalka Mia bokar jag in mig på ett annat hotell. Bara så att ni vet.

När vi hade moffat i oss all frukost åkte vi tillbaka till Mia och studion. Lika bra att passa på när man ändå är där, eller hur. Så jag gav henne min vad,  som hon fick helt fria händer med. Detta innebär att jag typ har Sveriges snyggaste vad nu. Jag är typ kär i min vad! Nu blir ni nyfikna va? Ja, kan just tänka mig det. Ni ska få se båda tatueringarna, så snart de har läkt.

Sedan flög vi hem. Så nu sitter jag hemma i soffan, lite mör men grymt mycket snyggare. Jag älskar att man blir så himla snygg av tatueringar. Älskart!