Väderoraklet, fast tvärtom

Gårdagens väder: 32 grader, gassande sol och kvavt. Till detta valde jag svarta tajts och svart tunika.

Dagens väder: 20 grader och regn. Till detta valde jag sommarklänning, bara ben och lämnade koftan hemma.

Med andra ord kan jag numera även styra vädret utifrån klädsel: mycket kläder = värmebölja så att jag smälter bort. Sommarkläder = regn och rusk och kalla ben.

Det känns ju kul. Som att jag inte har tillräckliga problem att hålla vettig temperatur i kroppen redan (med andra ord svettpöl på sommaren, blåfrusen på vintern).

Väderoraklet, fast tvärtom

Lite meh, helt enkelt…

Jag tror jag har gått in i den sedvanliga åhnejbaraenveckakvaravsemester-paniken. Visserligen inte lika uttalad som tidigare år, men ändå en stor dos av äh, jag skiter i vilket, semestern är ju ändå snart slut. Lite halvt uppgiven så där. Inget känns särskilt kul, inte ens det faktum att vi är tillbaka i stan (bliss: inga flugor, massor med internet etc etc). Att tv-utbudet på en fredag dessutom är under all kritik och att jag inte ens får dricka en massa vin gör det inte bättre. Samt att jag vill rulla igång med mina rullisar som jag pimpat med utehjul, men kondisen är så botten att jag knappt kan ta mig ur sängen utan att storkna just nu.

ÅHHHHHHH!

Lite meh, helt enkelt…

Saker det finns gott om på Öland

Foppa-tofflor. Det finns oändligt många foppa-tofflor. Både i butikerna och på folket. Antagligen i synnerhet på turistande Stockholmare som släpper loss lite på semestern och är lite crazy lata.

Det finns också mycket gott om flugor. Flugor överallt, hela tiden. Jag kommer bli hon som kan prata med flugor, inte för att de kommer lyssna på mig när jag ber dem dra åt helvete, men jag gör mitt allra bästa för att vara tydlig. Flugsmällaren är där för att uppmuntra dem att ta till sig mina instruktioner. Men som sagt, det går sådär…

Saker det finns gott om på Öland

Bygdefest

Okej, ni kommer knappt tro mig. Men idag har jag varit på en bygdefest. På en BYGDEFEST där de sjöng psalmer. PSALMER. Man kunde även äta kroppkakor nästan gratis, vilket var anledningen till att vi var där. Man kunde buda på hantverk också, vilket jag inte gjorde även om lapptäcket var lockande och såldes galet billigt om man tänker på vad det skulle kosta i en hantverksbutik i Stockholm. Och där, mitt bland psalmer, mycket gamla människor, kroppkakor och hantverk (och lök) på auktion träffade jag en gammal klasskompis som jag nog inte har träffat sedan gymnasiet. Och när jag säger gammal klasskompis menar jag att vi var som ler och långhalm under stora delar av högstadiet, tillsammans utgjorde vi 50% av “de fyras gäng” som lärarna kallade oss för – fyra tjejer som lärarna ville splitta upp i fyra klasser. Sedan blev jag hårdrockare och vi tappade kontakten, aldrig ovänner, men ni vet, man växer ifrån varandra. Hon var fortfarande lång och smal och snygg, och jag har en mage som folk inte riktigt kan avgöra om det är en preggomage eller om det är en damn vad Kattis har gått upp i vikt senaste tiden-mage. Men jag hade i alla fall snyggare tatueringar än henne. Större. På det sättet att hon inte hade några. Stackars henne.

Bygdefest