Browsing Tag

semester 2017

Livet

Semester 2017: Dag 42

Igår när jag klev upp bestämde jag att det nog var den sista semesterdagen trots allt. Jag och Morris är visserligen lediga i en vecka till, men det är inskolningsvecka för Eddie och Robin börjar gymnasiet. Så ja, detta får helt enkelt bli årets sista semesterrapporteringsinlägg. Hoppas ni har tyckt om dem.

Igår puttrade vi runt hemma. Efter lunch gick barnen ut och lekte och jag vek fyra Ikeakassar ren tvätt. Sedan var jag tvungen att rensa klädlådorna på för små och trasiga kläder för att få ned de rena och typ hela kläderna.

Jag hade en ganska pissig dag faktiskt. Var ledsen och nedstämd och kände hela världens vikt på mina axlar. Eller vardagens vikt kanske? Det är så mycket nytt som händer just nu med skolstart och gymnasiestart och en lillebror som insett att hans storebror inte längre ska vara på förskolan med honom och så börjar ju jag på mitt nya jobb nästa fredag. Man vet ju att smacka på med nya saker va? Dessutom känner jag mig gammal, sliten, ful och tråkig. Men denna nyupptäckta kassa självkänsla kan jag nog ägna ett eget inlägg åt. Eller inte. Jag skrev om det på insta, men tog bort det för det känns lite som ett sår som jag inte vill peta för mycket i. Kanske har jag helt enkelt haft för mycket tid i sommar att ägna mig åt att titta mig i spegeln och lyckas öppna kameran i de mest osmickrande av selfielägen? Och kanske har jag bara kommit så långt från skrivandet efter att inte ha hunnit/velat skriva, att jag tappat allt självförtroende från skrivarskolan (innan slutträffen alltså, efter slutträffen var det som bortblåst).

Vi åt våfflor. Sedan åt vi lasagne. Pärre kom hem jättesent från ön och jag drömde om ett liv i en folkabuss med en surfbräda på taket. Det är min favoritfantasi när jag känner mig less.

Tack och hej semester 2017. Du har varit lång. Du har bjudit på mycket fint, men gudarna ska veta att det varit rätt tufft emellanåt också – så som det ofta är för barnfamiljerna men som det sällan talas om. Allt är så vackert på instagram att det är lätt att glömma hur kämpigt folk kan ha det bakom bilderna. Min instagram är ju ofta likadan, även om jag försöker krydda den med verkligheten lite då och då också.

Inskolningarna – here we come.

Livet

Semester 2017: dag 41

Vår helg var i ärlighetens namn lite så där. Slaktar’n åkte upp till ön för att bygga, jag stannade hemma med barnen för att gå på min brorsons 4-årskalas och barnen ägnade ovanligt mycket tid åt konflikter. På kalaset, till exempel, så dedikerade de 90 minuter åt att mest springa runt och skrika rätt högt och bråka med varandra, och jag sprang efter och sa åt dem att lugna ned sig. Ni vet när man kommer in i ett rum och känner lite att folk önskar att man kanske inte hade kommit för att man ändå bara stör, så var jag övertygad om att alla kände i lördags. Jag kände att vi var den jobbigaste jävla familjen någonsin och när man känner så, går det åt jättemycket energi eftersom jag blir ännu mer stressad över kaoset som jag kommer in genom dörren med. Jag var så himla ledsen och nedstämd resten av dagen, resten av helgen, för jag vill så gärna att andra ska få se mina barns härliga sidor, för de är ju helt fantastiska små personer också. De är roliga och finurliga och begåvade och kan föra de mest fantastiska konversationer. Men det är ju svårt att förstå det när man bara ser barn som ba:

via GIPHY

via GIPHY

via GIPHY

via GIPHY

Samtidigt så är det ju så här: innan jag vet ordet av kommer de börja mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och då kommer jag sitta här och längta tillbaka till när de faktiskt ville krypa upp i knät och gosa samtidigt som de sa att jag var den bästa bästa i hela världen. Jag gillar ju att vara den bästa bästa i hela världen. Även om jag är lite stukad just nu, så vet jag ju att jag är den bästa bästa, för det säger dom till mig rätt ofta. Och dom är ju också dom bästa bästa.

 

Livet

Semester 2017: dag 40

I fredags hade jag en lite utökad barnaskara här under morgonen, då barnens kompisar var här och hängde, kollade morgon-TV, ritade, lekte, åt frulle. Det ösregnade ute och vi tände ljus och hade det riktigt mysigt faktiskt. Jag älskar regnet som piskat på till och från de senaste dagarna, har saknat regnet den här sommaren så himla mycket. Jag behöver regndagar för att liksom ladda om.

Jag passade på att vispa ihop lite kroppssmörj (lovar att berätta hur i ett eget inlägg). Jag läste lite också. Vi pratar om det här med att hitta lästid i avsnittet av En förbannad podd som släpps idag.

När Pärre kom hem (han slutar ju tidigt på fredagar) åkte vi och storhandlade (inte med alla fyra barnen dock). Att storhandla med våra barn är alltid en upplevelse. Man vet aldrig åt vilket håll det kommer gå. För det mesta går det dock åt helvete. Ja, och sedan läste jag lite till och Pärre jobbade lite till.

Livet

Semester 2017: dag 39

I torsdags tvärvägrade Eddie att gå ut när kompisarna kom och knackade på. Morris ville mest mysa nära mig. Så då bestämde jag mig för att vi var värda en slappardag där vi skulle unna oss att göra absolut ingenting alls. Sedan messade jag både Sofia och Slaktar’n och skrev att jag minsann inte tänkte ha dåligt samvete för att jag stannade inne, vilket så klart indikerar att jag egentligen hade dåligt samvete och kände att alla andra föräldrar på gatan var bättre föräldrar i och med att deras barn var ute och lekte och cyklade och fick frisk luft. Jag blir tokig på mig själv – varför skulle det göra mig till en dålig förälder för att jag låter barnen vara inne när de själva ber om det? Så jävla ologiskt att shama sig själv?

Vid halv två hade dom fått nog av att sitta inne dock och gick ut på framsidan och lekte med olika vänner, och helt plötsligt hade jag en ny konstellation av barn här hemma (som inte innefattade några av mina barn) som hjälpte mig att städa i min sekretär och berättade allt de kunde om pokémons och det var så himla trevligt. En alldeles lagom-dag liksom: tv, film, lite otvungen lek och bara göra det alla ville mest. Och jag slutade ha dåligt samvete också. Gött.

Livet

Semester 2017: dag 38

På onsdagen vaknade vi till regn. Underbara regn. Vi hade dock redan planer: att åka till Älskade Traditioner på söder och fika. För det hade jag lovat mina barn. Eftersom jag hatar att vänta, såg vi till att åka till på förmiddagen för att undvika den stora invasionen av fikagäster. Vi möttes av ett nästan helt tomt café, vilket ju var trevligt. Jag råkade beställa vanliga milkshakes istället för freakshakes och hade dåligt samvete för det ett tag och kände mig som världens dummaste mamma. Sedan bestämde jag mig för att skita i att ha dåligt samvete för det var ju ändå fina milkshakes. Fast ska sanningen fram har jag fortfarande lite dåligt samvete över att jag beställde fel. Bu!

Sedan tog vi en promenad på söder och hamnade utanför Influencers of Sweden där Linda var på plats, så vi gick in för att säga hej till henne. Med andra ord: vi kaosade loss där inne i en kvart innan jag kände att det nog var bäst att släpa vidare kaospatrullen och lämna ett härligt lugn efter oss. Det är väldigt mycket min känsla alla dagar just nu, att vart jag än kommer så är det med kaos och oreda. Vi bråkar och gnäller och tjatar så mycket att vi är prick det tråkigaste sällskapet ever. Förlåt alla.

På tal om Influencers of Sweden – om du blir PRO-medlem under augusti får du en kurs på köpet. Så här i slutet av sommaren går jag med sedvanliga drömmar om att få fart på bloggen rejält och kunna blicka tillbaka om ett år och ba: JÄVLAR VAD DET HÄNT GREJER MED BLOGGEN PÅ BARA ETT ÅR. Vi får se om detta läsår blir läsåret jag inte bara fantiserar om det.

Efter vårt högljudda besök hos Linda gick vi först till USA Godis i Skrapan och sedan till The English Shop i Söderhallarna och köpte godis. För det är ju trots allt semester och kroppen tränger godis alla dagar.

Sedan åkte vi hem och åt en sen lunch. Barnen åt korv med bröd (undrar hur många korvar vi konsumerat denna semester?). Tonåringen och jag åt snabbnudlar. Eller förlåt, ramen heter det väl nu för tiden. Älskar fan snabbnudlar ramen