|
Igår var det ett år sedan jag satt modell för ett par videos som Lancôme spelade in. Jag hade ett stort nasty munsår på läppen som Petr fullkomligen trollade bort. På årsdagen poppade det så upp ett nytt munsår som för att fira, eller kanske sörja, att det är ett helt år sedan jag var i Paris. När jag kom hem fick jag svininfluensan och låg hemma löjligt ynklig i två veckor. Det hoppar vi över i år tycker jag. When I’m a supermodel and my hair will shine like the sea. Everyone will wanna look just like me me…
Att en alldeles vanlig person som jag med en smula för högt bmi, återkommande munsår, irriterande finnar och som för tre år sedan passerade 30 får chansen att sitta modell för Lancôme känns inte som något som händer varje dag. OK, det är väl att ta i att säga att jag satt modell. Men jag blev i alla fall tillfrågad om jag ville agera canvas i deras serie av makeup-tutorials som Lancôme regelbundet publicerar på sin blogg. Så i november for jag ned till Paris och satt i en bländande vit studio en hel fredag tillsammans med Petr Blecha som sminkade mig. Det var kul! Nu är denna serie med videos på väg ut och i fredags publicerades den första. Det rör sig om ett tiotal som kommer att publiceras under de kommande månaderna på Lancômes blogg, så vill ni se mig i min dåvarande svarta hårfärg prata engelska och bli mejkad ska ni hålla ögonen öppna. Så här ser den första ut: Hej. Jag har nästan ingen röst kvar, för tydligen kan man hosta bort den. Man lär sig något nytt varje dag. Så istället för att störa sambon när han tittar på Son’s of Anarchy, så terroriserar jag er med inlägg. Kul för er. Jag hittade just en massa bilder tagna av fotografer i torsdags i min inbox. Jag har postat ett helt gäng på Bjooti, men några är extra värda att visa här, eftersom dessa fyra bilder visar varför jag gillar smink så pass mycket att jag i över tre år drivit en sminkblogg. No words needed.
I Paris hängav jag mig till konsumtionens sötma, bland annat inne på Marc by Marc Jacobs. Jag köpte en massa fint för nästan inga kronor alls. Eller jo, OK’rå, några kronor var det allt. Men fint var det ju som sagt, och när man är i Paris – ja, vad 17. Klart man måste shoppa!
Jag köpte några nya nyckelringar också, när jag ändå höll på. Min gamla Marc Jacobs råtta håller ju på att tappa huvudet, så nu köpte jag en hel råttarmé. Det var en svart också, men den ville sonen ha. Klart killen ska ha en nyckelring från M by MJ, eller hur?
Jag köpte några småsaker till, men del av dem är julklappar och ett par av dem ska lottas ut på Bjooti framöver. Jorå såatt…. |
Hej! Det är jag som är Katta Kvack. Jag tycker macarons är det äckligaste som finns, äter ost som att det inte finns någon morgondag och försöker samtidigt att bli lite mindre ur form. Det går så där. Den här bloggen handlar om det mesta. Men den handlar ALDRIG om att baka macarons..
Jag och Majsan är preggo och ska båda ha barn framåt slutet av sommaren och vi bloggar givetvis om det. Läs den ocensurerade sanningen om "det välsignade tillståndet"... bajs, hemmisar och cirka noll stämningsfulla magbilder i motljus. |
|
Copyright © 2013 Katta Kvack - All Rights Reserved |
|
Taggat med: 
Senaste kommentarerna