Browsing Tag

Läppgunk

Ytligheter

14/100: Lip Smackers

Jag är inte en särskilt komplicerad person. Det krävs inte nischdofter för att få mig på fall och jag är en sådan där störig person som utan att ens skämmas lite kan beskriva en parfym genom att skriva att den luktar godis och “tja, gott helt enkelt”. En sådan simpleton va? Hell yes! Simpleton och stolt över det.

En av mina stora laster här i livet är läppbalsam, cerat, läppsalva – ja, läppgunk helt enkelt. Inte heller här är jag någon lyxapa. Klart jag gillar att gotta mig med superflotta hylsor och  sinnessjuka milliliterpriser jag med, jag är ju inte mer än människa, men lika förtjust kan jag bli i något som många andra kanske skulle tycka var lite, ja, jag vet inte: banalt? Men har jag någonsin brytt mig vad andra tycker? Ja, det har jag, rätt ofta faktiskt. Men inte när det kommer till beauty, för här känner jag mig faktiskt helt och hållet säker på min egen förmåga att avgöra vad jag gillar. Och vet ni vad jag gillar? Jag gillar Lipsmackers. Jädrar vad jag gillar Lip smackers.

Jag kommer ihåg när jag först såg Lip smackers. Eller nej, det gör jag inte, men jag skulle tro att det var i en av de glansiga amerikanska ungdomstidningarna jag brukade läsa. Troligtvis Seventeen. Lip smackers bar på drömmar om ett år på high school, drömmar om cheerleading och röda hårsnoddar som kanske skulle göra mig till en Heather. Alltså, jag visste ju också att det inte var en Heather jag borde vilja vara, utan en Veronica, men hjärtat vill vad hjärtat vill och hjärtat ville vara en sinnessjukt populär amerikansk high school tjej. Jag hade aldrig erkänt det utåt, och jag dolde denna dröm med dödsmetall och sedan punk – ingen hade kunnat ana.

Min första Lip smacker smakade vindruva. Eller nja, egentligen smakade det mer något odefinierbart och syntetiskt, men det luktade och det smakade gott. Sedan köpte jag en som luktade vattenmelon, som var betydligt mer naturtrogen. Den äckligaste jag hade var den med smak av Piña Colada, kanske mest för att jag kom att förknippa den med pojkvännen jag hade som jag egentligen inte var kär i alls. När jag gjorde slut med honom gjorde jag även slut med Piña Colada-stiftet – jag dumpade det samma dag.

För ett par år sedan la Bonne Belle, som är företaget bakom Lipsmakcers, ned sin produktion i USA vilket möttes av ganska många känslosamma inlägg om just Lip smackers. Bonne Belle sålde rättigheterna till Markwins och Markwins har fortsatt med produktionen av dessa mer eller mindre kultförklarade läppglans/läppbalsam/läppcerat eller vad tusan det nu egentligen ens är. Många av smakerna är förfärliga, men det finns små guldkorn, och jag kommer fortsätta att drömma om cheerleading medan jag smetar mina läppar fulla med vilken smak det är jag har i närheten för stunden.

Ytligheter

I skuggan av en bråkig vecka

image

Den här veckan, it be cray cray. Vad som på pappret såg ut att bli 7 awesome dagar med släppfest för vår boxningscoach Åsa Sandells nya bok, PT-timme, personalfest, 30-årsfest (jo jo, denna tant omger sig minsann med sådan ungdom), blev istället ett kaos av vab, övertid och stressigt pusslande. Men nu är det fredag och jag har semester eftersom kidsens förskolan är stängd. Visserligen har denna dag hittills mest bestått av ett sjukt barn i ena soffhörnet och ett argt barn i det andra, MEN jag behöver i alla fall inte klä mig på ett respektabelt vis och gå till jobbet. Så HA!

I alla fall. Jag färgade håret brunt med en god dos av guldglimmande rött. Det var det enda rätta efter den där fadäsen med det röda som var grönt. Inspirerad av mitt mörkare hår drog jag på mig Lumenes True Passion Lip Color i färgen Beautiful Shadows och kände mig med ens som den tonåriga dödsmetallare som fortfarande ruvar i mitt hjärta.

True Passion Lip Color är föresten en av finalisterna i kategorin Årets Lippie i Daisy Beauty Awards 2016, den kategori som jag varit med och dömt i. Vad jag tycker om läppstiftet kommer jag därför inte berätta för er än på ett par veckor-ish (23 februari), men vi kan väl enas om att Beautiful Shadows är en jävla snygg färg att ha på läpparna i alla fall.

image

Livet

Tre tuber på jobbet

wp-1454767230140.jpg

Här ser ni tre toppentuber som jag har på jobbet och som jag gillar en hel del!

True Organic of Sweden All you need is me beskrivs som en ekologisk och svensk variant av Elizabeth Ardens 8hr Cream. Nu är det ju så här att jag inte är så himla förtjust i Ardens 8-timmarskräm, mest för att den luktar skit. Jag har en tub här hemma (märkligt nog har jag ofta det, trots att jag inte är ett fan) som jag använder som fotkräm. Funkar rätt bra som just fotkräm faktiskt, mjukar upp med är långt nog från näsan för att jag ska slippa störas av lukten. Den här luktar faktiskt just ingenting och den är toppen att ha på läpparna eller på nagelbanden, eller vart jag känner mig lite torr för tillfället. Mina nagelband är riktigt sorgliga efter två heldagar i arkivet – arkivlådor alltså, vassare än knivar ska ni veta. Den här kan dock enligt beskrivningen användas till nästan vad som helst, och bergis hade Matt (Damon) haft nytta av den som strandad på Mars. Mmmm, Matt. Kostar 249 kronor för 50 ml och finns till exempel hos Alice & White.

Davines Oi Hand Balm är faktiskt ganska ljuvlig, ska ni veta. I och med att jag jobbar med drivor av papper är till exempel The Body Shops Hempkräm alldeles för fet (den tar ju en stund på sig att arbetas in, om man säger så). Oi Hand Balm har en betydligt lättare konsistens. Den är inte riktigt lika återfuktande, men återfuktande nog. Dessutom luktar den smarr (precis likadant som Davines Oi Hair Oil) och gör händerna lena som en bebisfot. Krämen kostar 239 kronor för 75 ml, och jag tycker tuben är så snygg att jag nästan slår lite knut på mig själv när jag tittar på den.

Den här handkrämen, den är banne mig himla fin. #davines #bjootise

Oliva by CCS Earth Lip Care & Shine är ett jättefint läppsmörj som jag använt massor sedan jag fick tuben på Daisy Beauty Expo. Luktar av vanilj och kanske lite mint, är tjock i konsistensen men inte jobbig att applicera, utan smälter liksom ned på läpparna och känns mjuk och len, inte alls jobbigt slirig och oljig. Den innehåller bland annat fairtrade-olivolja och fairtrade-sheasmör, Kostar 69 kronor för 10 ml.

Detta inlägg innehåller pressprover. Det innebär att jag inte har betalat för produkten, men min åsikt påverkas inte av tredje part och jag har inte ingått i någon överenskommelse om motprestation. 

Ytligheter

En röd räddare i nöd

wpid-imag4542.jpg

I fredags skulle jag på Idol tillsammans med min tonåring och mina brorsdöttrar. Jag hade varit uppe sedan klockan kvart i sex, besökt och pratat inför två skolors niondeklassare om hur jag hamnade på Regeringskansliet, panikjobbat under eftermiddagen för att komma ikapp det jag missat under förmiddagen, ätit tårta och klockan fem på kvällningen var jag kanske inte prick lika nysminkad och fixad som jag var kvart i sex på morgonen. Kroppen hade till och med slagit till på en stressfinne (tack) och även om sannolikheten för att jag skulle synas på bild på tv-rutan var slim to none, ville jag ju ändå se lite mindre ut som en zombie. Jag hade givetvis glömt att ta med mig några produkter att pigga upp mitt trötta anlete med, MEN jag hade ett av mina favoritläppgunk i väskan, visade det sig efter att jag rotat runt ett tag. Hurra, tänkte jag, då lägger jag upp en bild på insta som del av #läppgunksresan. Men det visade sig ju rätt snabbt att det hade jag ju redan gjort, vilket så klart är helt rimligt eftersom det är en av mina favoriter.

Jag har haft mitt China Gloss från Lipstick Queen i trehundra år. Mer eller mindre. Ni som läste Bjooti back in the day vet att jag skiter högaktningsfullt i rekommendationer för hur länge man ska använda en produkt – jag går på lukt (luktar det surt, illa, skit, mögel eller kräka – släng produkten för guds skull) och konsistens (har produkten hårdnat, smular sönder, skurit sig, blivit grynig – överväg att slänga den, den kommer ändå inte vara särskilt bra). Läpprodukter är ganska lätta att hålla fräscha, använd pensel (det orkar inte jag), torka av den ibland, kanske till och med med lite handsprit om du får feel.

Hur som helst, jag har haft denna göttiga penna svinlänge och visste faktiskt inte ens om Lipstick Queen ens finns i Sverige längre eftersom butiken där jag köpte den sedan länge lagt ned. Men efter en snabbgoogling (hur klarade vi oss ens innan google?) så visar det sig att Lipstick Queen finns i Sverige på Cow Parfymeri. Hurra.

China Gloss i färgen Chase – perfekt att ha i väskan för att pigga upp vilken glåmig dag som helst. Och på Idol var det jättekul.

wpid-imag4581.jpg

Ytligheter

Läppgunksresan #2 – sometimes repackaging equals epic fail

Eyekos Fat balms var en av de första produkterna jag recenserade på Bjooti. Ett tag bloggades och skrevs det så mycket om Eyeko att man nästan blev lite trött och sedan slutade det liksom att hända saker. Ett par nya produkter släpptes, som inte höll måttet för fem öre och jag tappade intresset ganska rejält. Senaste året har de börjar figurera mycket på bloggar igen och en av de stora anledningarna är väl att de har blivit mer proaktiva och har sträckt ut många händer gentemot just bloggare, oavsett om de är baserade i hemmalandet England eller runt om i världen. Nya produkter har lanserats, deras nagellack har fått ganska mycket uppmärksamhet (trots sina sensationellt dåliga penslar) och nu har de paketerat om sin klassiska produkt Fat Balm.

Ytterförpackningen är lovande, ack så lovande. Färgsprakande, rolig och riktigt söt. Men så öppnar man den och ut ramlar en grå plasthylsa. Grå! Oh the disappoinment. Innehållet är precis lika trevligt som det var för fyra år sedan, men den nya hylsan är ju så trist att man somnar. Synd. Fail på den ompakteringen liksom.