Lördag. Mars. 6 plusgrader. JÄJ!

Mina läppar är väldigt vita. Det syns förstås inte på dessa bilder, men jag ville mest säga det. Sambon har sagt i flera dagar att mina läppar är hemskt bleka, men jag har inte lyssnat riktigt. Så tittade jag mig i spegeln i dag och bara ”DUDE, vilka bleka läppar jag har”, och sambon bara ”Eh, ja, jag har ju sagt det i typ en vecka”. Varför har jag det? Järnbrist, blodbrist, döende? Kalla är de också – jag är typ halvvägs till att vara ett lik som de hittar i CSI, stel kropp och blåa läppar. Förutom att läpparna inte är blåa ännu, men ge det tid.

Den här trikåkjolen är typ det enda jag har haft på mig, förutom de slappa jeansen, denna vinter. 50 spänn på H&M, vilket ändå måste klassas som bästa fyndet. Måste köpa ett par till tror jag. Trodde att jag hade lagt en beställning på H&M, eller rättare sagt: jag VET att jag la en beställning hos H&M, men nu kan jag inte hitta vare orderbekräftelse på mailen eller på H&M-kontot då jag loggar in. Vågar jag beställa igen, eller blir det dubbelt då? Guuuu vad jobbigt.

Andra saker jag funderar på så här på lördagen över en kopp kaffe… ska jag flytta över chick lit chick till egna webbhotellet också? Egentligen tjänar man väl just ingenting på att ligga på blogg.se förutom om man plockas upp på första sidan, vilket nästan aldrig händer om man inte är 22 år och skitsnygg. Blogg.se suger ju som bloggverktyg, så varför ens plåga sig själv liksom?

Fejking it

image

Drömde att min kitty-värld höll på att blekna bort. Ja, den såg lite ut som på den bleka bilden här ovan och så ser den ju INTE ut på riktigt – bara för att poängtera. Jag var skitsur. Så vaknade jag, men då satt den där den skulle. Tur.

Kul grej; min brorsdotter Uma som är fem blir lika förvånad varje gång vi träffas över att min hello kitty-tatuering sitter kvar, när hennes alltid bleknar bort. Oklart om hon tycker det är orättvist eller om hon tycker synd om mig. Alltså, hon är fullt medveten om vad en tatuering är, både hennes mamma och pappa är tatuerade, men just det här med en riktig kitty-tatuering tycker hon är jävligt skumt och misstänker nog att jag ljuger lite.

Posted from WordPress for Android

Dagens mugg

image

Jag har gjort det till en grej av att inte ta med en egen mugg till jobbet, men när jag hittade denna i en affär på drottninggatan så kunde jag liksom inte stå emot längre. Så nu har jag en mugg som matchar armen och jag tror inte att någon inte kommer förstå vem den tillhör.

Posted from WordPress for Android

Min Sanrioarm… äntligen

Har strul med servern, därav dåligt bloggande (och ett försvunnet inlägg). Istället bjuder jag på vad jag just publicerat på Bakom Bläcket – lite vettiga bilder (äntligen) på min Sanrioarm. Yay!

- Har du hela dagisväggen på armen, frågade en försäljare på Peace & Love för någon vecka sedan. Jag skrattade, han skrattade och sedan frågande han om den verkligen var riktig.

Ja, den är riktigt, även om det är många som inte tror att den är den. Den är som en underbar akvarellmålning på armen, fin och skir i färgerna. Det är också den av mina tatueringar som, så klart, får absolut mest uppmärksamhet. Dels på jobbet. Inte konstigt kanske eftersom det är inte helt vanligt att folk på departementen har så pass färgglada armar som jag har. Jag får många frågor, men har aldrig hört något negativt – i alla fall inte på jobbet. På besök hos släkten är det däremot en helt annan melodi.

Sedan får den ju självklart en hel massa lovin’ från tjejer i femårsåldern, och jag ligger mycket bra till i min snart 5-åriga brorsdotter Umas ögon. Hon blir lika förtjust över att den fortfarande sitter kvar varje gång vi ses, och vi ses ganska ofta.

Varför Hello Kitty och hennes vänner? Tja, varför inte? Jag älskar Hello Kitty, om än inte på ett ohälsosamt sätt. Jag är ingen storsamlare på något sätt, men gillar att köpa lite saker här och var (som sedan oftast hamnar i min brorsdotters ägo) och har gillat Hello Kitty sedan jag först hittade Sanrioprylar när jag var i runt 6 på en liten butik i Huddinge som hette Annorlunda Ting. Nu är jag 33 och är helnöjd med att ha en arm som är så här färgglad. Jag älskar färg, men eftersom jag sällan klär mig i mycket annat än svar så låter jag mina tatueringar sätta färg på min tillvaro i stället. Det funkar bra det med, tycker jag.

Just nu är det sommar och Hello Kitty har onekligen blivit ganska fräkning, men tja, varför inte. Fräknar är ju fint och nu matchar vi varandra riktigt bra.