Kanske dricka lite mindre?

5 Okt 2009 | 7:00 Inga kommentarer | Att vara Katta Kvack

Joel, 27, kanske helt enkelt borde se över sitt intag av alkohol?

Be the first to like.
Nej, jag ångrar mig – ogilla!
Taggat med:

Go team me… om levercirros och fulla grannar

6 Jun 2009 | 23:54 Inga kommentarer | Att vara Katta Kvack

image62

Ligger i sängen med datorn i knät. Ja, som ni förstår är det romance på hög nivå här. Lyssnar på grannarna som eventuellt har sex. Eller så möblerar de om så här strax innan midnatt, vilket i och för sig låter föga troligt. Men tar man i beaktning att grannarna är halvalkisar som ofta står och dricker öl på balkongen med en cigg i mungipan redan vid halv tre en vardagseftermiddag, så känns det faktiskt som att de vid midnatt en lördag borde ha svårt att få till det. Kanske letar de helt enkelt efter vägen till sängen? Gått vilse någonstans mellan badrummet och sovrummet, irrar omkring och springer in i väggen gång på gång på grund av överförfriskad kroppshydda och allvarlig levercirros.

Jo, och jag då, som ligger här och bloggar, bitchar om mina grannar och undrar om en laptop på magen kan ge skumma strålningsskador på mina interna organ en lördagkväll. Go team me.

Be the first to like.
Nej, jag ångrar mig – ogilla!
Taggat med:

Självklara köp?

30 Aug 2008 | 18:36 6 kommentarer | Att vara Katta Kvack

Vissa köp som känns självklara under inflytandet av alkohol, känns inte fullt lika självklart efterföljande dag.

Som det här hårspännet med Jack (Nightmare before Christmas). Resonemanget efter alkohol löd ”sonen älskar ju filmen, klart jag ska köpa ett hårspänne med Jack”. I nyktert tillstånd inser jag att sonen inte använder hårspännen och om jag knäpper i det i mitt hår kommer jag att platsa finfint bland emo-kidsen på plattan. (Fast föresten, vart har de tagit vägen? Jag ser dem knappt vid plattan längre. Har de hittat något häftigare ställe att hänga på? Bra för dem, i sådant fall, för även om jag hängde på plattan i min ungdom så är det kanske inte det finaste stället i stan att vistas på. I synnerhet inte när man är tonåring).

Hello Kitty örhängena köptes efter tankegången ”ååååååå. Lilla söta missen. Du och jag för alltid och alltid”. Jag kände mig tveksam i morse, men efter att de fått sitta i mina öron och träffa yngsta brorsdottern inser jag att de är en total hit. I alla fall om man vill få varma kramar av finaste två- (snart tre) åringen i landet.

Svalorna köptes utifrån resonemanget ”jag skiter i alla andra och shoppar lite till”. Då jag steg upp på vingliga ben och med smärtande huvudvärk i morse kunde jag nöjt konstatera att de fortfarande föll mig i smaken. De är ju fina som snus.

Be the first to like.
Nej, jag ångrar mig – ogilla!
Taggat med: