Browsing Tag

100 skönaste

Ytligheter

21/100: Shu Uemura Art of Hair Silk Bloom

En gång i tiden, just när Shu Uemura Art of Hair lanserades i Sverige, fick jag hem en flaska schampo och en flaska balsam. De luktade ljuvligt och att tvätta håret med dem var som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Men hoppsan, vad hände där? Det tillhör inte vanligheterna att jag lånar mig ett uttryck från Alex Schulman – det är nog första, och tveklöst sista gången faktiskt. Det är en ganska störig boktitel, men den beskriver ändå känslan av att tvätta håret med Shu Uemuras Silk Bloom rätt väl. Inte minst kanske känslan av att flera dagar senare fortfarande hår som är lent och rent.

Nu ska det ju erkännas, att jag redan innan jag testade dessa flaskor för håret hade en ganska välvillig inställning till Shu Uemura. Länge hade jag suktat över smink och verktyg från Shu och när så hårserien landade här, var jag inte sen att snegla och fundera. När de damp ned i min brevlåda, som en skänk från ovan (om man med ovan menar L’Oréal, som äger Shu Uemura) så var det ju inte så att jag klev in i duschen skeptisk. Jag var från början övertygad om att de skulle vara bra, och det var de verkligen.

Som jag snålade på dessa droppar. När jag åkte till Riga 2011 tillsammans med Daisy Beauty släpade jag med mig flaskorna fram och tillbaka och övertalade jag min rumskompis att testa dem (generöst av mig, faktiskt, men så var hon ju också väldigt trevlig), och jag minns att jag glatt proklamerade att jag minsann skulle köpa nya flaskor när dessa tog slut för det var det banne mig värt, att lägga min statliga lön på dessa flaskor fyllda med genialitet.

Men vet ni en sak? Det är sällan det är värt att lägga 340 kronor (schampot) plus 440 kronor (balsamet) på produkter som gör rent ens hår. Det spelade ingen roll hur fantastiska jag tyckte att de hade varit, jag kunde faktiskt inte drista klickfingret, eller ens övertala min i vanliga fall extremt lättövertalade shoppinghjärna, till att beställa hem dessa. Hur ska jag med gott samvete kunna köpa schampo och balsam för nära 800 kronor när jag kan få nästan en hel säsongsgarderob till en av ungarna för samma summa (i alla fall om jag köper den second hand). Nej, det må vara de bästa dropparna jag någonsin masserat in i mitt hår, men någon måtta får det faktiskt lov att vara. Men visst, vinner jag på Triss, då vet ni vad jag kommer unna mig i alla fall.

Ytligheter

20/100: LdB Creme Rich Lotion

Beauty – det behöver faktiskt inte vara vare sig dyrt eller särskilt komplicerat. Det är så lätt att förlora sig själv bland dyra krämer och skimrande stift som kostar lika mycket som ett halv barnbidrag (eller, för all del, som ett helt barnbidrag). När jag började skönhetsblogga tyckte jag att stormarknadsbeauty var cirka det mest tråkiga någonsin – varför köpa en kräm på Ica Maxi när jag kunde köpa en från ett flott märke istället. Nu menar jag inte att racka ned på de dyra produkterna, det är härligt att lyxa, det är fint med lite unn, men nu måste jag erkänna att jag kan gå igång rätt rejält i hygienhörnan på City Gross eller Rusta. Stormarknadsbeauty, det är fina grejer det faktiskt – bra priser, inte alls sällan riktigt trevliga produkter och tillgängligheten vänner, tillgängligheten – det är som änglakörer i öronen på denna tidspressade småbarnsmamma som betydligt oftare vandrar genom hyllraderna på Willys än på Sephora.

En av mina favoriter på stormarknaderna har jag burit med mig i hjärtat ända sedan jag var liten: LdB Creme Rich Lotion. Mormor hade alltid en flaska LdB Creme Rich Lotion på den lilla skänken i hennes sovrum på landet. Jag brukade klämma ur en liten klick i handen och smörja mina knottriga armar med. Och medan den inte gjorde något alls för min keratosis pilaris, så luktade den alldeles ljuvligt. Och vet ni, den där lukten, av sommarlov och lata dagar på landet tillsammans med min lillebror hos mormor och morfar, den ryms fortfarande i en flaska med LdB, för även om LdB må släppa nya dofter då och då, så finns alltid grundstommen av deras klassiska doft kvar i alla nya doftsättningar. Och jag älskar det!

Förutom att den doftar av evighetslånga somrar och fräkniga näsor, så gör Creme Rich Lotion sitt jobb riktigt bra. Jag blir mjuk, känner mig fräsch som en nyponros, och jag njuter floden av nostalgi som varje gång strömmar över mig när jag smörjer mig med den, och allt detta för under två tjugolappar. Ett fynd utan dess like faktiskt.

Ytligheter

19/100: Nars The Multiple

Jag måste erkänna en sak: min första The Multiple från Nars snodde jag.

Jo, det är sant.

Det är många år sedan nu. Jag jobbade på ett gym i London och en av mina kollegor hade en väldigt bra smak vad det gällde skönhetsprodukter. Hon introducerade mig inte bara för Nars, utan även för Kiehl’s och visade även vägen till Space NK. Ack, det var en dyr historia. Men i alla fall, för att återgå till stölden. Efter våra arbetspass på gymmet, piffade vi oss ofta i omklädningsrummen innan vi gick hem eller gick ut på en AW – vi strösslade ut våra sminkväskor på bänken framför väggen med speglar och sminkbelysning (det var ett flott gym, vill jag lova) och tog över nästan all yta med alla våra glans och stift och skuggor och penslar. Michelle, hon hette så, hade en The Multiple i sin necessär. Jag hade sett den flera gånger och hon hade visat hur strålande den var att måla både kinderna, läpparna och ögonlocken med.

En dag kom en av lokalvårdarna ned med saker som hade glömts kvar i omklädningsrummet. Detta hände varje dag och rutinen var att vi skrev upp vad det var för saker på en lista med det datum de hade hittats. Sedan la vi allt i en låda och lät det ligga där. Om ingen hade frågat efter det borttappade inom 6 veckor var det fritt fram för oss att gama det som passerat sitt skåpdatum. Jag såg direkt det tjocka stiftet med NARS i vit text över hylsan och jag minns än i dag hur det kvirrade till i hela kroppen på mig. Jag såg mig omkring – jag var ensam, ingen annan hade sett sakerna och när jag skrev upp allt på listan (mest smink och kroppsprodukter), så kan det hända att jag inte skrev dit The Multiple. Istället knölande jag snabbt i stiftet under en kvarglömd handduk och sex veckor senare tog jag det som jag intalade mig själv var rättmätigt mitt. Letar man noga så har jag med största sannolikhet fortfarande kvar det där stiftet någonstans i en låda – Copacabana var färgen och detta var ganska prick 20 år sedan. Förlåt Michelle.

The Multiple är en produkt som, precis som namnet antyder, kan användas till flera olika saker. Nars själva föreslår rouge/bronzer/highlighter (naturligtvis lite beroende på vilken färg du har köpt) (eller snott), på läpparna och som ögonskugga. Själv tycker jag att den är alldeles för pudrig att användas på läpparna, men det går ju alltid att lätta upp med lite läppbalsam eller gloss, men som highlighter/rouge/bronzer/contouring är den fantastisk. På ögonen… well, det finns sämre saker att använda som skugga, och det finns helt klart bättre produkter, men visst funkar den, det gör den.

The Multiple är en kräm till puder-produkt. Med andra ord: stiftet i sig är hyfsat krämigt, men när det landar på huden torkar det (och där har vi anledningen till att jag ogillar den på mina läppar). Det är kanske en av de drygaste produkterna jag någonsin stött på, ett stift må kosta skjortan (inte en H&M skjorta, utan en dyrare skjorta), men det räcker banne mig från 20-årsåldern rakt in i medelåldern. I alla fall om man inte är så noga med hygien, och det är ju inte jag. Japp, tjuv OCH ohygienisk, det är jag det.

Ytligheter

18/100: Clinique Chubby Stick i Two Ton Tomato

Läppstift är ett ämne som jag ofta finner mig själv i passionerade diskussioner om. Eller ofta och ofta, men det händer, för det finns nästan inget i sminkväg som jag vurmar så mycket för som just läppstift. Tidigare i listan har ett supermatt och jätterött läppstift varit med, och även om det är ett av världens snyggaste läppstift, är jag fullt medveten om att steget till ett ultramatt läppstift är långt och läskigt för väldigt många. Faktum är ju att rött överlag är en läppfärg som många drömmer lite om, men inte riktigt vågar sig på. Är du en sådan person, eller är du helt enkelt bara sugen på ett himla trevligt läppstift, då ska du spetsa öronen lite extra nu. Eller ögonen kanske, för ni läser ju med största sannolikhet detta.

Nu för tiden finns ju denna typen av tjocka läppennor hos mer eller mindre alla märken, men när Clinique lanserade sina Chubby Sticks för några år sedan var marknaden inte fullt lika mättad på läppstift i pennform. Clinique var sannerligen inte först, tjocka läppennor (eller läppkritor om ni hellre vill) har funnits länge och var inte något särskilt innovativt ens när Clinique lanserade Chubby Sticks, men det är ju skillnad på läppkrita och läppkrita, det ska man veta. Clinique gör helt enkelt läppkritor som är lite bättre än många av sina konkurrenter och dessutom har dom färgen Two Ton Tomato, som faktiskt är en av mina favoriter i läppväg. Punkt. Och det, det vill inte säga lite det. Jag är en läppgunksjunkie av rang och har så många läppstift hemma att jag utan problem skulle kunna ha en ny färg på läpparna varje dag, hela året – kanske till och med lite längre.

Two ton tomato är en perfekt gateway-produkt för den som vill öva sig på det där med röda läppar. Eller gateway och gateway, man kan faktiskt nöja sig helt med Two ton tomato om man trivs i den, det är en sådan rakt igenom vacker färg att jag skulle vara rätt nöjd om jag bara fick ha ett enda läppstift och stiftet visade sig vara just detta. Skirt men långt ifrån mesigt, tufft men verkligen inte läskigt.

Det finns bara en annan läppkrita som jag gillar lika mycket som jag gillar Cliniques Chubby Sticks. Vilken krita det är? Nej ni, den karamellen tänker jag allt suga på lite till, för vad vore en blogg utan cliffhangers?

Ytligheter

17/100: Beautyblender

När en produkt slår så som Beautyblender slog då den lanserades någon gång 2007 (jag killgissar att det var 2007, jag skrev om den ganska tidigt på Bjooti nämligen och på Bjooti började jag blogga 2006) så är det givet att det kommer lanseras kopior en masse. Jag överdriver inte ens, det finns hur många kopior som helst och alla kopior har ett och samma problem: de är inte ens i närheten av att vara lika bra som originalet.

Beautyblender är en äggformat illrosa jättemjuk sminksvamp som (i huvudsak) används till att applicera foundation. Redan här är det värt tt påpeka hur den faktiskt ska användas, för jag vet att många har gått bet på detta. Först och främst, funkta den och vrid ur. In med ägget under vattenstrålen och krama ur överflödet. Om du inte gör detta så kommer ägget mest att suga åt sig av din foundation och det är jätteonödigt att slösa på sina dyrbara sminkdroppar på det sättet. När du har fuktat den, klämmer du ut lite foundation på handryggen och sedan doppar du äggets botten i det. För att sedan applicera din foundation låter du svampen studsa fram över ansiktet – dra inte med den för då förlorar du hela poängen med svampen (då kommer då få ränder i sminket, och hela poängen med en Beautyblender är att slippa ränder). När du är klar, ta ett kliv tillbaka från spegeln och skåda din perfekta bas. Har du lite ställen som behöver extra täckning, gå på med lite mer foundation, eller använd spetsen på svampen till din concealer. Samma sak gäller så klart med concealern – studsa, dutta, med dra inte och tryck inte för hårt (detta gäller överlag med concealers förresten: gnugga inte in – dutta dit den).

Med Beautyblendern slipper du ränder i din bas, du slipper kanter som trekantiga svampar gärna lämnar om man inte står och finlirar – ja, den är helt enkelt en fantastisk genväg till proffsbas för alla. Och du, testa den tillsammans med din krämrouge – resultatet blir amazing!

Och just ja: den är inte superbillig, men vet ni, den är busenkel att göra ren (gör det varje gång du använt den) och den håller sig fin i minst ett par evigheter. Så det är bra bang for your buck!