Som ni kanske vet (eller inte, vad vet jag) är jag i full färd med att plugga in gymnasiematten. Jag är snart halvvägs genom matte a, med siktet på att även beta av matte b så snart jag bara kan.
Men alltså, det är ju bara sådär kul, om jag ska vara helt ärlig. Problemet med matte är ju att även om man tycker att ”hey, det här går ju bra”, så upptäcker man först när man rättar uppgifterna att ”nope, det var visst bara inbillning”. Just nu är det ekvationer som gäller. Ekvationer är något jag utan problem kan drömma mardrömmar om. Den kvävande känslan av att fatta absolut noll och känna hur paniken sprider sig då man inser att man måste lösa x antal tal för att få godkänt.
Nå väl, hittills har det faktiskt gått över all förväntan, även om det är med viss bävan som jag öppnar boken var dag. Jag tycker att omslaget illustrerar det väl. För även om det är en gitarr som gubben på bilden har stoppat in i munnen, så vet vi ju att det egentligen handlar om ett avsågat hagelgevär. Därför att it makes no sense att stoppa in en gura i munnen. Och ser ni inte paniken i hans ögon. Jag känner igen den där paniken. Det är just den paniken man drabbas av då man möts av ännu en jävla ekvation som man måste lösa. Måste! Det är då jag är glad att det där hagelgeväret som de hittade i morfars källarförråd då vi tömde hans lägenhet i våras lämnades in till polisen och att jag inte tog hand om det. Mycket glad.
Taggat med: 
Säg till om du vill ha nån att spåna med. Matte är ju kul när man får rätt svar
[Svara på denna kommentar]
Jag läste upp matte b för något år sedan. Trodde knappt ens att jag skulle klara godkänt, men när kursen var slut fick jag ett VG. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till för jag gick ju genom kursen och kände precis som du beskriver det.
[Svara på denna kommentar]
Jag känner igen den där känslan av att inte fatta nånting. Jag kände så varje dag i tre år. Jag gick natur och har läst upp till matte e. Och jag har aldrig lärt mig gångertabellen eller ett smart sätt att addera på. Fast procent förstår jag mig på!
Hatar matte!
[Svara på denna kommentar]
Emelie> Akta dig, snart har du mig på tråden.
amo> Då finns det kanske hopp? Känns bra att jag inte är den enda som upplevt denna totala hopplösheten. Ack ack!
Karin> Ja, procent diggar jag. Det är typ det enda jag hajar!
[Svara på denna kommentar]
*harklar sig*
Jag är en mycket smart tjej, verbal, skicklig med det svenska språket (det engelska med för den delen), bra betyg, allmänbildad, lättlärd, en jävla kiss and tell brown-nose för den delen, bred arbetslivserfarenhet osv i all oändlighet.
Men matte?
FY SATAN säger jag bara. Jag var så kass att min mattelärare i högstadiet hånade mig öppet inför klassen. Han garvade förmodligen högt i lärarrummet…
Jag hade en satans privatlärare i Matte A i gymnasiet som hjälpte mig vid sidan av! Mamma betalade det.
(det är för bövelen repetition från året innan…) Lyckades blöda till mig ett VG. Halleluja liksom.
Flunkade ju självklart Matte B eftersom det var för svårt och vi bara hade värdelösa vikarier på löpande band.
Jag tänkte i mitt stilla sinne att vafan, jag skriver väl upp det i slutet av terminen. HAHAHA
Fetflunkade det gigantoprovet.
DÅ tänkte Kissen att; jag läser in Matte B på komvux! (bra beslut, verkligt braaa beslut)
Jag öppnade boken på första lektionen, läste, lyssnade på läraren, kallsvettades, förstod absolut ingenting överhuvudtaget, fick tårar i ögonen, försökte två tal. Sen gav jag upp. Och jag kommer ALDRIG mer utsätta mig för det där.
Således är jag ägarinna till ett ganska stiligt betyg om jag får säga det själv. Fullbelagt med VG, strösslat med MVG och ett par Gn fick vara med på hörnet. Samt ett fett jävla IG i matte! *smacka*
Men med tanke på att jag jobbat i butik i ett antal år så kan vi väl anta att jag kan räkna till vardags. Så om ni ser nån miffig jävel på ICA, som står och pekar i sin korg och räknar mumlandes, då är det jag.
Så en stor eloge till dig kära Kattis som faktiskt gör det, som kämpar på och som med all säkerhet kommer klara det på ren tjurighet, ja?
Ber om ursäkt för mina eventuella grammatiska fadäser, för nu är jag så fullkomligt snedledad av natteritabletterna att jag ska gå och falla omkull på kuddarna.
Natti
[Svara på denna kommentar]
Kisse> Åh vad jag känner igen det där. Min mattelärare gav upp på mig redan i högstadiet, skickade mig från särskild till allmän matte (han sa att han inte längre ville ha mig i klassen – hyggligt), där vi hade något flumflum som lärare som inte under några omständigheter kunde hålla den stökiga klassen lugna. När jag sedan kom till gymnasiet så minns jag, jag minns att min mattelärare sa till mig att hon gav upp. Jävligt pepp liksom. Inte konstigt, med sådana lärare, att man inte kommer någon vart med matten under en tid i sitt liv då man oftast inte är helt tillfreds med livet på det stora hela. Fram för fler inspirerande mattelärare.
[Svara på denna kommentar]
Matte är ju verkligen helt väck. Som av ett under klarade jag mig igenom både matte a och b på gymnasiet och tänker aldrig återvända. Tal på tal på tal på tal, och allt baseras på några osynliga och absoluta regler som nån har kommit på förlänge sen och som man måste acceptera utan att säga emot. Och folk gnäller om att idén om Gud är befängd… Jisses.
[Svara på denna kommentar]
LisaMarie> Ja, och vart kommer de där reglerna från. Vem har hittat på dem och varför? Vad säger att de reglerna är rätt, så här tusen år senare. Precis lika luddigt som alla religioner, jag håller med!
[Svara på denna kommentar]
Ojoj, jag har inte börjat läsa in matten än… men.. den som väntar på något jobbigt väntar alltid för länge? :S
[Svara på denna kommentar]
Katarina: PRECIS!
Jag har faktiskt haft en, en ynka, mattelärare som var bra.
Vikarie dessutom. Han var pedagogisk, otroligt rolig och trevlig, tog sig tid med oss och peppade oss istället för att tracka.
En sån lärare önskar jag alla!
[Svara på denna kommentar]
shit vilken gangster Morfar.
Jag vill också att folk ska hitta hagelgevär i mina gömmor när jag blir gammal.
[Svara på denna kommentar]
Jag gick faktiskt särskild matte på högstadiet, fast jag egentligen borde gått allmän. Stolthet kallas det… Jag skulle minsann visa dom att jag kunde!
[Svara på denna kommentar]