Katta Kvack

Från att ha varit på strålande humör dalade jag ned i världens jättesvacka. Allt beroende på att Urban Decay vägrar att ta emot mina pengar. Jag som hade en langare och allt. Och när jag är missnöjd över en sak, blir jag genast missnöjd med resten som jag brukar stuva undan i min missnöjdhetshörna som jag gömmer i mitt knäveck (jag tycker att knävecket verkar som ett bra ställe att gömma missnöje på, så det är där jag gömmer mitt). Så här sitter jag och är missnöjd över…

… att vissa märken är exklusiva för vissa webbshoppar, och att vissa märken inte vill komma till Sverige alls. Finge jag knipa tre av mina drömmärken skulle jag öppna en egen webbshop. Drömma går ju.

… att jag vill mer. Så himla mycket mer. När jag vill mer börjar jag tänka i helt ologiska banor, som att jag ska bli sjuksköterska, bibliotekarie eller skriva en avhandling om Buffys inverkan på samtida tv-serier (eller något sådant). Egentligen vet jag ju vad jag vill jobba med (journalista eller något annat där jag får skriva arslet av mig – skulle kunna tänka mig smink-pr också), men jag orkar liksom inte söka jobb på jobb som utannonseras utan att någonsin bli kallad på intervju.

… att jag av någon outgrundlig anledning är vansinnig sugen på ett kallt glas champagne (eller cava, för all del), men bolaget är stängt sedan massor av timmar tillbaka.

… att jag bara tycker att allt är BLAHA BLAHA BLAHA just nu.

Och ALLT är Urban Decays fel!