Livet

Om träning

Åh hörrni, vad det är svårt att hitta ett ställe att snacka träning som är en safe-zone utan prat om vikt och dieter och kosthållning. Jag trodde jag hade hittat en sån grupp, där fokus var på att bli stark och ha kul med träning. Men likt förbaskat kryper maten och vikten in. Hur optimerar man sin träning genom RÄTT mat? Vilken diet är bäst? Hur blir jag av med chipssuget? Ja, och precis DÄR så tappar jag intresset för både träning och gruppen. Om jag inte VILL bli av med chipssuget då? Om jag tränar för att kroppen ska hålla sig från att känna sig paj och för att själv få känna mig stark, men ändå vill äta chips och semmeldonuts – vart hör jag ens hemma då?

Jag vet, man behöver inte höra hemma någonstans, men let’s face it, det är gött att känna samhörighet. Kanske särskilt när det kommer till saker som är lite kämpiga, till exempel träning. För jag tycker faktiskt att det är svårt att förhålla mig till träning på ett sätt som förblir sunt för mig, både psykiskt och fysiskt. Jag har skrivit om det så himla många gånger tidigare, att träning bara fungerar för mig om det inte finns något viktfokus involverat, men ändå, så fort jag hamnar i ett flöde av inlägg om dieter och kostupplägg börjar nypa mig själv lite i magen och tänka att det kanske inte bara duger med träningen, att jag borde komplettera med något jävla upplägg för mat också. Samtidigt som jag fattar att många gör det för att få de där synliga och tuffa resultaten (och each to their own här, jag kan inte gärna bestämma över andra), så triggar det ändå igång en spiral av tankar kring min egna oduglighet.

Jag har liksom inget svar på detta. Just nu står jag och väger mellan mina två fötter: å ena sidan vill jag vara del av en träningsgemenskap, någon träningsgemenskap, vilken jävla träningsgemenskap som helst – som peppar och lyfter och inte snackar kalorier eller jämför resultat. Å andra sidan vill jag bara träna i lugn och ro med min stång i hallen, och kanske inte dela med mig alls i sociala flöden av träningen, då jag vet att även min träning, modest som den (i mina ögon) må vara, kan agera trigger hos andra.Jag har svårt att se att jag skulle sluta dela min träning, för det är det närmaste jag kommer den där träningsgemenskapen som jag längtar efter. När jag delar i de flöden jag rår över, är det i alla fall jag som sätter agendan.

Egentligen är själva träningen inte särskilt svår, inser jag, mer allt runt omkring den.

You Might Also Like

23 Comments

  • Reply
    Elbe
    February 21, 2018 at 10:08 am

    Fasen vad svårt – och intressant. Jag är beroende av communityt och drivs liksom till fullo av de som inspirerar mig. Ändå vet jag inte från dag till dag vad i flödet som kommer peppa mig eller få mig att känna mig underlägsen. Och eftersom jag själv delar med mig av min träning är jag ju hela tiden part of the problem, hur anspråkslös och avslappnad man än tycker att man är så finns det alltid någon som blir stressad av en, istället för inspirerad. Så var det när jag träningsbloggade förut, då kunde jag se i en backlink att någon i sin blogg eller en diskussion någonstans sagt att de slutat följa mig pga de kände sig odugliga eller stressade eller otränade. Så jag tänker både på att rensa i mina flöden för att själv inte bli stressad, samt hur jag ska uttrycka mig/fota mig själv för att det inte ska vara jobbigt för andra. En sak jag vill dra ned på och gärna se mindre hos andra är till exempel underdog-perspektivet. Hur svag man än tycker man är, är det bara dumt att skriva “asch, jag orkade bara 20 kilo i bänken idag, värdelöst” och liknande. Jag gillar verkligen då du skriver om träning för det är så vardagskonkret, här och nu och informativt och ibland själva passen också, inte så mycket gegg omkring liksom. Men gärna detaljer! Jag älskar att veta hur mycket alla orkar lyfta och följa dem bli starkare. Utan värderingar förstås. Kram!

    • Reply
      Katta
      February 22, 2018 at 8:57 am

      Ja, det är en himla svår balansgång. Precis som du skriver, har jag inte heller någon aning om vad som kommer peppa mig i flödet, eller göra tvärtom. Det hänger så klart lite ihop med hur bra jag känner att min träning går. Men samtidigt hatar jag att känna mig ensam och älskar att vara “del” av något.

      • Reply
        Elbe
        February 22, 2018 at 9:47 am

        Är du med i Styrkebyråns community på Facebook? Där brukar det vara rätt chill. Fast när jag tänker på det har det varit lite matsnack på senaste, det var kanske den gruppen du menade?! : O

  • Reply
    Lotta
    February 18, 2018 at 3:12 pm

    Jag tycker poden I nöd och lyft med Kalle Zackari Wahlström och Brita Zackari har en bra ton och attityd. Såklart inget forum men bra pepp.

    • Reply
      Katta
      February 22, 2018 at 8:59 am

      Jag måste ge den en chans till. Lyssnade på första avsnittet och blev jätteirriterad på Kalle (som jag vanligtvis gillar). Tack för påminnelsen, ska lyssna in mig på den.

  • Reply
    Beatatjata
    February 14, 2018 at 11:31 am

    Jag har rensat hårt i mina flöden och är inte med i några grupper överhuvudtaget. Tycker ofta fokus blir fel, även om det inte hamnar om kost, och blir irriterad på folk. Det är ju onödigt att lägga energi på tänker jag… Jag är irriterad, och irriterande, nog som det är. Sen har jag ett instakonto med träningsfokus och bloggar om både träning OCH ramlar in i vikt-noj-funderingar ibland så jag är del av problemet. Fast just för mig är det inga problem att separara träning och annat numera. Jag tränar oavsett hur livet ser ut numera och är glad för peppiga konton som ger mig energi (som ditt!). Sen har jag mina issues men de är liksom inte sammankopplade med just träningen…om du fattar vad jag menar. Kan tagga dig i ett gäng favvo-konton om du vill? På insta alltså.

    • Reply
      Katta
      February 14, 2018 at 8:55 pm

      Ja, tagga mig gärna!

  • Reply
    Hanna
    February 13, 2018 at 4:40 pm

    Hej. Denna kommentar har absolut inget med inlägget att göra men hoppas det går an ändå. Ville bara säga att jag ramlat över din blogg (igen) efter nåt år av.. jag vet inte? Ickebloggläsande? Och åh det känns så himla himla bra, att läsa din blogg är som en trösterik liten www- kram när man som bäst behöver det. Du skriver så bra och verkar vara en sån fin vettig person. Önskar dig mjuka kattungar, god nattsömn och chips. Kram

    • Reply
      Katta
      February 13, 2018 at 5:49 pm

      Men tack! Vad glad jag blir. Och välkommen tillbaka ❤️

  • Reply
    E
    February 13, 2018 at 1:10 pm

    Känner igen mig! Har tränat sen jag var 15 år, regelbundet och ganska ofta, men inte typ 5 gånger i veckan. Och snackar aldrig med någon om min träning, lägger extremt sällan upp träningsrelaterade bilder. Träning är liksom en helt naturlig del av mitt liv som jag inte vill få uppfuckad av en massa konstiga trender och skeva ideal. Fattar att det är trist om man vill ha sällskap och folk att bolla med (pun unintended), finns nästan inget vettigt forum ju!

    • Reply
      Katta
      February 13, 2018 at 5:50 pm

      Eller hur, alla forum spårar alltid yr, förr eller senare. Det kanske gäller att hitta kompisar att träna med irl istället.

  • Reply
    Wysteriia
    February 13, 2018 at 10:24 am

    Jag älskar ju att träna men är inte med i någon “grupp” för det är för mycket dravel.

    Jag har istället börjat följa tjejer på Instagram som lägger upp mycket klipp på övningar för det är något som taggar mig positivt! Nya övningar av folk med mycket kunskap!

    • Reply
      Katta
      February 13, 2018 at 10:46 am

      Kan inte du tipsa om dina favoriter på insta?

      • Reply
        Elin
        February 13, 2018 at 7:04 pm

        Lägger mig i, här kommer mina favoriter: sdahlström, vredestig, doktorsvinstark, garagegymgirl, styrkebyran, matildavilmar. Tar gärna del av fler!

  • Reply
    Agnetha
    February 12, 2018 at 8:47 pm

    Det var en av grejerna jag gillade så himla mycket med Move it Mama, att det var en sån fantastisk balans mellan chips och dipp, och chins och dips… Jag ser dig fortfarande som min kettelbellguru. 🙂
    Livet känns för kort för att räkna kalorier tycker jag. Jag räknar hellre svingar, eller burpees, eller ostbågar. Hellre kilometer än kilogram!

    • Reply
      Katta
      February 13, 2018 at 5:50 pm

      Jag saknar moveitmama som tusan.

  • Reply
    Pernilla/I will not keep calm
    February 12, 2018 at 7:46 pm

    Vi kan ha en träningsgemenskap ihop <3
    Jag har helt släppt det där med vikten, vägrar befatta mig med det tänket längre. Är inte helt immun, såklart, det kommer en väl aldrig att bli, tyvärr. Men på god väg. Är så jävla förbannad över all tid jag har lagt på vikttänk och vad-dålig-jag-är-tänk – vill inte mer! Jag vill träna för att bli smärtfri, det är mitt mål just nu. Och för att känna mig stark. Som det ser ut nu är det långt till bägge sakerna, men jag måste ju börja någonstans. Igen. För börja om är jag ju rätt van vid – och rätt bra på, om jag får säga det själv 😀

    • Reply
      Katta
      February 13, 2018 at 5:52 pm

      Heja dig. Och oss. Och alla som kämpar på trots att så många ska sätta likhetstecken mellan träning och vikt.

  • Reply
    Dessi
    February 12, 2018 at 3:57 pm

    Jag känner lite som du! Räkna kalorier dödar träningsglädjen och jag äter för att orka träna annars kan det kvitta 😆 Jag tampas med att vilja gå ner i vikt mot att livet är för kort för att inte äta det jag vill osv..

    • Reply
      Katta
      February 12, 2018 at 6:55 pm

      Ja fy fan – kalorier är troligtvis en av de ABSOLUT tristaste sakerna att räkna.

    • Reply
      Katta
      February 13, 2018 at 5:53 pm

      Ha ha ja, det är ju det. Orkar liksom inte begränsa maten för det är ju så gött.

  • Reply
    Lisa
    February 12, 2018 at 2:06 pm

    Det sorgligaste är ju att dieterna och hetsen nästlar sig in i ens egna huvud också, som du skriver. Som att träning per automatik hänger ihop med att räkna kalorier. Jag har till exempel bestämt att jag ska ha en utmaning åt mig själv per månad i år, typ “armhävningarnas månad – gör tusen armhävningar innan mars är slut” eller “joggandets månad – spring fem mil innan april är över” i nån slags må-bra-behöver-ett-tävlingsmoment-med-träningsgrejer-detta-blir-kul-älskar-ju-teman i år. Och det tog väl inte ens en kvart innan mitt förtjusande lilla huvud hade tänkt ut, “amen, då kan ju en månad vara ‘sluta äta chips’-månaden” SOM ATT DET ENS HADE NÅGOT MED TRÄNING ATT GÖRA ALLS, VAD I HELVETE? Har inte kommit på något sätt att ta mig runt hur jag ska skriva/dela saker om träning på ett bra sätt och slutat helt nu. Håller mig till “träna för mig själv i lugn och ro med min stång i hallen” tills jag ändrar mig. Fast jag tycker också att det är synd. Jag kan bli din träningskompis på avstånd! Utan matprat.

    • Reply
      Katta
      February 12, 2018 at 2:15 pm

      Nej, visst är det skitsvårt. Ett tag uppdaterade jag till exempel på insta så fort jag hade tränat, nu tänker jag att det kan jag väl göra om det är en extra snygg bild (ex. kettlebells på skärgårdsbrygga i solnedgång), men att jag ska vara rätt sparsam med det i övrigt för det är så himla kenpigt.

      Och den där jävla mathetsen, som TROTS att jag inte är intresserad av att räkna kalorier etc, så sitter jag där och tänker att jahaaaa, jag måste nog ha ett kostupplägg, trots att jag vet att det 1) kommer döda all träningsgläjde samt 2) kommer döda all glädje punk pga älskar kalorier.

      Ja! Distansträningskompis utan matprat – it’s a (virtual) date!

    Leave a Reply