Familjeliv

Svårt att gå vinnande ur livspusslet

Imorse ville jag ta en bild på kidsen, men Morris ville inte vara med och gick och gömde sig i en buske. Eller okej, bakom ett träd, men grönska som grönska. Jag tycker att bilden på honom illsutrerar min känsla inför att ha slungats tillbaka in i vardagen efter att ha varit ledig i sju veckor. Herregud, vad det inte har gått som på räls.

Morris har ju inte varit ledig sju veckor, utan åtta, och har nu möts av en ny vardag där han inte längre har storebror på förskolan. Efter en sommar där han dessutom haft ett ganska stort mammabehov, så har lämningarna inte varit supersmidga och har tagit lite längre än vanligt. Eddie har acklimatiserat sig bra till skolan, men morgonfritids är han absolut inte förtjust i – så morgnarna har var rätt tunga. Så nu har jag bestämt mig för att jag under den närmsta framtiden kommer lämna Eddie direkt i skolan som öppnar 07:45 för drop-in. Detta innebär också att lämningarna av Morris blir lite senare och mindre stressiga.

En annan sak det innebär är att jag kommer komma väldigt mycket senare till jobbet, vilket betyder att jag kommer jobba senare på kvällarna. Jag har verkligen kämpat senaste åren med att lämna så pass tidigt att jag landat på jobbet vid åtta för att kunna gå hem halv fem, men ibland får man liksom stanna upp och lukta på verkligheten. Antingen får jag ha bökiga och ledsna morgnar och komma hem tidigare. Eller så får jag har lite mindre bökiga morgnar och kanske mindre ledsna, men komma hem senare. Det är svårt att gå vinnande ur livspusslet alla gånger, men jag känner att jag förlorar minst om vi kan minimera tårarna på morgonkvisten.

Jag kan ju inte sticka under stolen med att jag blir lite lite stressad av det faktum att jag byter jobb på fredag. Helst skulle jag ju sitta där som ett peppat ljus klockan åtta varje morgon, men till vilket pris?

Mest av allt just nu, tänker jag att jag borde vinna skitmycket pengar och inte behöva jobba. Det skulle vara så mycket lättare att slippa dåligt samvete då.

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply
    Jennie
    September 4, 2017 at 8:37 pm

    Är personalare och tänker att det är en vinst att lyckas få anställda att känna att de lyckas kombinera jobb med familjeliv, d får vi ju behålla personal långsiktigt! Men sen tänker jag att även om inte arbetsgivaren nu tycker det är en vinst, så är det ändå som det är. Har också tre barn, typ allt är kaos. När en väl lyckas med mornarna är det ett halleluja moment. Förbannar den dag min man tog ett yrke som gör att han är borta varje morgon från oss.

  • Reply
    Jenny
    September 1, 2017 at 7:17 pm

    Tack för att du delar med dig. Är på jobbet tidigast 8:30 nu för tiden. Fimpen vill att jag är med på hans upprop och det börjar 8:10.

  • Reply
    Elin
    August 30, 2017 at 11:51 pm

    Och varje gång du själv inte sitter på jobbet som ett peppat ljus klockan åtta så gör du livet lite lättare för någon annan som brottas med sina egna problem och känner sig sämst för att alla andra lyckas med allting hela tiden.

    • Reply
      Johanna
      August 31, 2017 at 11:00 am

      Åh vilket bra perspektiv! Tack Elin!

  • Reply
    Em
    August 30, 2017 at 7:42 pm

    Instämmer med ovanstående! Försöker tänka att man ändå är småbarnsföräldrar ganska få år av sitt yrkesliv (även om det inte precis känns så just nu)… Låter som du resonerar klokt och möter barnen där de behöver.

    Du verkar vara en sån fin förälder (så här på blogg/insta-avstånd) och jag uppskattar hur du delar med dig av det goda och det mindre goda i föräldraskap, träning, vänskaparelationer, ja mycket! Vissa människor unnar man allt bra, du är en sån. Hoppas livspusslet löser sig bra.

  • Reply
    Cia
    August 30, 2017 at 3:02 pm

    Det är få småbarnsföräldrar som klarar av att vara på jobbet före 8. I alla fall de som begåvats med morgontrötta ungar. Jag och hoppas och tror att även din nya arbetsgivare har koll på det.

    • Reply
      Katta
      August 30, 2017 at 3:33 pm

      TACK! När jag läste din kommentar tänkte jag: ja men det är ju faktiskt precis så. Helt plötsligt sjönk mina axlar ned en aning, för du har så himla rätt <3

    Leave a Reply