Livet

Semester 2017: dag 7

Gårdagen såg tydligen så pass mys ut på Instagram att jag förlorade tio följare (relaterar, jag avföljer också alla som ser för mysiga ut just nu) (eller så hatade dom tio personerna skärgården eller att se mig i baddräkt eller vem vem ens?), men sanningen var att jag framåt kvällningen hulkgrät efter en dag av totalt kaos med småbarnen som liksom nådde sin kulmen när Morris började slå mig. Min tonåring satte sig bredvid mig, la armen om mig och tröstade. Då grät jag ännu mer för att han är bäst och för att han skulle tillbaka till stan för att jobba. 

Sedan när de som skulle hem var halvvägs över viken med båten såg vi hur båten vände och alla kom tillbaka. Båtmotorn hade pajat. Fattades väl vara det. Den gick inte att få igång, sista Waxholmaren hade gått och vet ni vad en båt taxi kostar? Spoiler alert: JÄTTEMYCKET. De fick helt enkelt ta morgonfärjan idag istället (men mer om det imorgon kanske). Sedan var det något som brakade i byggnadsställningen, samtidigt som det började regna och dimman rullade in från havet i en faslig takt. Vad det var som dånat till kunde ingen hitta, men jag började lägga ihop ett plus ett. Båten hade gått sönder, vi var strandade på ön och havet började se kusligt olycksbådande ut med vågor och dimma… Det var ju uppenbart att vi skulle bli uppätna av vilket monster barnen nu hade kallat på i sin magiska cirkel. TINY SATANS (se inlägget om dag 6). Genom min rädsla skrämde jag även upp alla tre tonåringar i huset (det är en gåva jag har), och de bjöd tillbaka genom att prata om slender man som tittar på en genom fönster. Låg demonstrativt med ryggen mot fönstret hela natten. Ändå tills jag var tvungen att vända på mig och då var säker på att jag såg något flacka förbi i gryningstimmen. Det var fan en lättnad når klockorna ringde i kör klockan sex för de som skulle med morgonbåten och ingen hade blivit monstermat. Samt också: känner att jag har ett bra upplag till en kommande skräckroman nu. 



Men vet ni. Vi badade och gick en promenad till färjan vänthus där vi hittade ett bibliotek också. Alla barnen var impade. Utom Eddie som är ständigt oimpad för tillfället och igår var på humöret att kanske sätta sig i magiska cirkeln och påkalla en liten apokalyps eller något (som ett människoätande väsen). Och igår morse när jag vaknade(okej, hade varit vaken en timme men vägrat gå upp), var kusinerna så här söta i soffan:

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply