Livet

Semester 2017: dag 3

I går fick vi feeling och satte oss i bilen för att åka två och en halv timme söderut. Målet var Söderköping och i Söderköping var naturligtvis Smultronstället för att äta sjuka mängder glass.

Viktigt att veta om man åker till Smultronstället är att det kommer vara kö. Det kommer vara en svinlång kö som tar strax under en timme att komma till mål i. Det visste vi, för vi har varit där tidigare, när Robin var liten. Nu sommarjobbar Robin, så han kunde inte följa med – jag hade dåligt samvete hela vägen dit. Sedan var jag för mätt för att känna något alls. Eller jo, jag kände mina ben efter trappan med tusen steg uppför Ramunderberget. Okej, det var inte tusen steg. Jag gissade på att det var tusen steg dock, så Pärre räknade på nedvägen och det var typ inte mer än 330 steg. Jag är fortfarande besviken över att 330 steg kändes som 1030, så pass dålig bang for your klättraitrappan-buck. Men sjukt smart grej att göra med glassmätta magar, att bestiga berget och titta på utsikten innan man sätter sig i bilen och åker tillbaka dit man kom ifrån, annars hade vi nog somnat allihopa. Jag har ju dessutom en dröm om att dels besöka alla Sveriges nationalparker och att se så många naturreservat jag bara mäktar med, och Ramunderberget är ett naturreservat.Så CHECK!

Både Slaktar’n och jag önskade att vi hade packat med oss ett ombyte och planerat att stanna över på något hotell eller vandrarhem i Söderköping, för jävlar vilken mysig stad. Så drömmiga villor och massor av små restauranger.

Spara

Spara

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply