Livet

En söndag på Exploria

Ena minuten fullkomligen sprutar idéerna ur mig: jag kommer på det ena uppslaget efter det andra att skriva om, fantastiska bloggtankar, jag vill göra smycken, jag vill brodera, jag vill organisera huset och jag vill, jag vill, jag vill. Det verkar ju lovande, eller hur? Typiskt att detta härliga kreativa flöde resulterar i förvirring och tvärstopp – en total kreativ blockering. Jag får inte ens ur mig blogginlägg, och det kan jag tycka att jag vanligtvis är rätt ruttad på att få ur mig efter att ha bloggat i 16 år. SEXTON ÅR VÄNNER? Hur kan jag inte ens vara megavälkänd? Inte för att jag känner att jag behöver vara det, men jag är ändå lite förvånad över att jag inte är det – jag som är så härlig?

Men vet ni vad, vi kan väl prata lite om Exploria? Exploria är ett sketastort lekland som ligger i Fittja, som är en söderförort till Stockholm. Fittja känns lite som hemmaplan för mig. Inte för att jag är uppvuxen där, men Huddinge ligger blott ett stenkast bort (om man är svinstark och kan kasta hyfsat långt) och när jag var liten handlade vi på Obs stormarknad som var inhysta i prick samma lokaler som Exploria nu huserar i. Vi blev ditbjudna av Loppi. Jag blir bjuden på saker av Loppi ibland – eventuellt står jag på deras reservlista dock, för de inbjudningar jag får är alltid formulerade så här: Påminnelse – Glöm inte att anmäla dig till X. Och det är ju fint att skicka ut påminnelser, speciellt om man har fått originalinbjudan innan, vilket jag aldrig fått. Men vet ni, jag är inte den som är den – jag står gärna på reservlistor för jag förstår ju att alla inte kan veta exakt hur härlig jag är, samt att Loppi alltid har extremt välarrangerade events som jag gärna går på (så puss på er Loppi – jag är gärna på vilken som helst av era listor).

Exploria var stort och intensivt. Barnen älskade det! Eddie tappade vi bort efter ungefär 43 sekunder (måste komma ihåg att skriva telefonnummer på dem innan de springer bort – man tycker jag borde ha lärt mig av tidigare borttappningar, men min inlärningskurva är rätt platt ibland). Jag och Slaktar’n var ganska matta efter timmarna på Exploria, men det blir man ju på alla lekland i ärlighetens namn. Och det var ju inte Explorias fel att andra föräldrar inte leder sina barn helt rätt i leken och köer (kom igen folks, lär era barn hur en kö fungerar, ingen gillar folk som tränger sig eller inte lämnar från sig pulkan till nästa barn på tur vid inomhuspulkabacken) (ja, ni läste rätt: INOMHUSPULKABACKEN) (alltså, utan snö dock).

Vi kommer säkert åka till Exploria igen. Då kanske vi tar med oss tonåringen så han får hålla jämnt tempo med Eddie och Morris medan jag och Slaktar’n kan dricka kaffe och äta jättedyr glass på lösvikt i lugn och ro. Grillbuffén i restaurangen var prisvärd för oss vuxna (obs att vi inte är vegetarianer, vågar inte gå i god för hur bra den funkar om man är det), men kidsen gillade den inte vidare värst och musiken var så hög att Morris satt och höll för öronen under liveuppträdandet. Sjukt många häftiga klätterställningar, jättesvettiga och glada barn och ett helt källarplan för dom med äldre barn där det finns go kart, bowling, lasergame och andra fräsiga saker vi inte hann testa eftersom våra barn rymde in i klätterställningarna hela tiden.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply