Livet

Mina mål för 2017

Jag har sagt tusen gånger att jag inte håller på med saker som nyårslöften. Att lova sig själv saker är tråkigt, men mål hörrni, det är väl ändå det nya svarta? Alla sätter upp nyårsmål och jag tänker då banne mig inte vara sämre.

◊  Fundera över min vardag
Samtidigt som jag trivs väldigt bra med att jobba statligt så, nej det här är ju inte vad jag brinner för. Som om diarieföring skulle vara något man brinner för. Vet ni, jag behöver verkligen inte brinna för mitt jobb, det är rätt skönt att lämna jobbet på jobbet, men jag vill ju skriva. Jag vill hinna skriva. Jag vill hinna skapa. Jag vill skriva klart min bok, skriva noveller, skriva om böcker. Jag vill ha mer tid till det jag faktiskt brinner för, och jag vill ha en mindre stressig vardag. Jag vill däremot inte ha så himla mycket mindre pengar, för det har jag inte råd med. Hur ska jag lösa detta? Ska jag gå ned lite i tid? Jag sa alltid, när Robin hade passerat småbarnsåren, att jag ångrade att jag inte gick ned i tid. Och nu krigar jag på här igen: på 100 procent, med pendlingstider som ofta störs av pendeltågstrafikens oförmåga att rulla som den ska, stress och faktiskt magont inför kommande jobbåret. Det känns inte hållbart längre.

◊  Se till att träningen återigen blir vardag för mig
Nej jösses, detta är sannerligen inte något löfte om att träna för att min kropp ska se ut på ett visst sätt. Herregud, det är ju den tristaste formen av träning. Jag har mått så jävla bra, psykiskt OCH fysiskt av att träna regelbundet, men nu under hösten har jag varit stressad och ofokuserad och genast glider jag bort från träningen, vilket innebär att jag får ont i till exempel ryggen, jag blir ännu mer stressad och på allmänt kasst humör. En typisk ond cirkel. Under 2017 kommer jag fokusera på träning hemma, nu har jag en olympisk skivstång och ett rack och vikterna är på väg. Jag har mina kettlebells och jag har löparskor och broddar och gummiband och hopprep och en chinsbar. Jag älskar hemmaträning och jag ser fram emot att hitta tillbaka till en rutin. Skulle jag bre på rejält här skulle jag även ha något form av yogamål, min kropp gillar yoga, men jag har svårt att liksom tycka att det är så där härligt som instagram tycker.

◊  Kom ut mer
Jag säger inte att jag ska bli en skogsmulle. Jag är fortfarande rädd för skogen. Men jag behöver verkligen vädra av den här kroppen och knoppen mer än vad jag gör. Jag älskar att bara vara hemma, men vet att luft och sånt där får mig att må bra. Så mer luft då (obs: att bara öppna fönstret gills inte).

◊ Gå till tandläkaren
Ehm. Det är rätt länge sedan sist och jag känner att jag har håll i tänderna. Jag tycker inte om att gå till tandläkaren, jag är rädd för att det ska göra ont och vara dyrt. Och nu är jag helt och hållet säker på att det är trasigt där inne och då kommer det ju bli dyrt OCH göra ont. Jävla självuppfyllande profetia det där.

◊ Gå klart skrivskolan och skriv klart mitt projekt
Jag är mästaren av självtvivel. Flera gånger denna jul har jag varit SÅ nära att maila och säga att jag kastar in handduken. Jag gillar det jag skriver på, men samtidigt gillar jag det inte alls. Och kritiken är jobbig och snart har vi skolträff och då ska vi ses i grupp och prata om våra texter. Jag kräks av nervositet och mindervärdeskomplex. KÄMPA KATTA och skriv mer.

◊ Utveckla En förbannad podd
Både Sofia och jag är sjukt nöjda med podden, och det är klart att vi vill se den växa ännu mer, så det ska vi se till att den gör!

◊ Hitta på vardagsawesomeness med familjen
2016 var ett trött år, tyckte jag nog. Vi har varit sjuka en hel del, det var stora förändringar på jobbet och jag har för första gången på typ 10 år börjat få söndagsångest igen och det, ska jag säga, det är INTE ett kärt återseende. Till följd har vi suttit hemma en hel del. Under 2017 vill jag hitta på mer roliga saker med familjen. Inga stora och komplicerade saker, utan mer grejer som bio, Skansen, museum – saker som lättar upp vakna-lämna-jobba-äta-diska-natta- vardagen. En rolig grej att se fram emot varje månad. Minst.

That’s it! En rätt trevlig mållista om jag får säga det själv!

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply
    Ia
    January 7, 2017 at 4:29 pm

    Åh! Mållista är fint!
    Jag har också några punkter jag längtar efter.
    * flytta färdigt utan stress.. HAHAHA vilken utopi. Men jag tror det kan gå. Att bara kapitulera inför att det faktiskt kommer vara totalrörigt och stökigt och renovering och bajs tom sommaren. Om inte ännu längre. Kanske resten av året. Och det är okej. För vi kommer att flytta ihop. Ha en gemensam bas som vi båda ska pendla från. Det blir jämlikt. Och fint. Och vi ska göra det fint ihop. Och det får ta tid. Och konflikt och bråk, och lösning. Och ligga. Vilket kommer till nästa punkt
    *ligga mer. Även när jag är stressad och absolut inte ens vill vara i samma rum som nån annan levande människa. För när jag väl ligger där (höhö) så för det mig och min snubbe närmre och samman och åtminstone är jag inte stressad utan närvarande i den fina stunden. Och då får jag tillgång till alla de fina känslorna som jag ju har. Sen är det ju gött också.. Och om jag inte vill ligga så kan jag faktiskt få kramas istället. WOW vad det gör underverk!
    *Se till att ta mig tid att träna. För jag mår bra av det. Jag blir en mycket lugnare och lyckligare människa om jag får kuta en halvmil i skogen ett par gånger i veckan. Eller ta ut mig i gymmet. Hemmaträning funkar inte för mig just nu pga för liten lägenhet. Och tja just nu nu så funkar det ju inte pga mitt i en flytt. Jag har ju hantlar som jag BORDE dra lite i. Speciellt som de ligger framför soffan och samlar damm.. Men det är okej. Jag tror det jag behöver är att komma iväg och träna. Att byta miljö.
    *skippa de där förbannat negativa människorna och grupperna på Facebook. De får sprida sin negativitet hos nån annan. Jag är färdig med dem. Likaså nyheter. Jag tänker inte engagera mig mer i samhället. Eller ja, det har jag ju inte gjort hittills – men jag har blivit frustrerad hemma i soffan. Och det hjälper ju ingen. Så nu tänker jag skita i det. Kontentan är att internet får klara sig själv i högre utsträckning.
    *dricka mindre alkohol. Jag har ingen beroendetendens, men pga mitt yrke så är det socialt accepterat och praxis att dricka ganska mycket oftare än genomsnittet. Det behöver ju inte jag. Så då kan jag lika gärna dricka te istället.
    *fortsätta vårda min sömnhygien. Lägga mig en halvtimme tidigare än i höstas. Det där kommer dessutom att lösa sig lite automatiskt eftersom jag ska börja dagpendla.

    Hoppas intresseklubben antecknade nu 😉
    Gott nytt år Katta! Ibland tror jag att vi är gamla bekanta för att jag har följt dig i snart 10 år..

    • Reply
      Katta
      January 7, 2017 at 4:54 pm

      Men vi ÄR ju gamla bekanta ju – det blir man ju även på nätet!

      JA! Det där med negativa människor online och även irl – måste bli bättre på att hålla mig borta från dem jag med!

      • Reply
        Ia
        January 7, 2017 at 4:58 pm

        JA! – det kan man ju faktiskt!
        Flyttar till Årsta i februari, så vem vet – det kanske blir cava nån dag 😀

        • Reply
          Katta
          January 7, 2017 at 5:16 pm

          Ja men just ja! Det visste jag ju att du gör – kanske var det på Kajsas insta jag läste det? Och JA! Så klart vi ska cava oss!

          • Ia
            January 7, 2017 at 5:18 pm

            Sannolikt Kajsas insta. Cava är ju dessutom inte alkohol – utan cava! Åhh så kul!

          • Katta
            January 7, 2017 at 5:36 pm

            Ja men EXAKT. Och också LIVETS DRYCK. Näst efter julmust!

  • Reply
    Magda
    January 3, 2017 at 2:54 pm

    Här är mina reflektioner:

    1. Jag satte mig ner och sade till min man att om jag inte får tid att skriva och skapa så kommer jag inom snar framtid att gå under för jag höll på att jaga tiden och kände mig otillräcklig jämt. Jag hade försökt att säga det tidigare men inte varit tydlig nog. När han väl förstod hur allvarlig jag var så började vi jobba mer i ”team”.

    2. Vi kalkylerade och kalkylerade, prövade först 75%, gick uppåt tills att vi enligt beräkningarna klarar oss ekonomiskt. Även om det blir ”bara” någon timme mindre i veckan så ger den där tiden mig så mycket! Det ger mig sinnesro, jag hämtar barnen tidigare, har mer energi när min man kommer hem och kan sedan lämna över ansvaret till honom och sätta mig på min kammare och skriva i lugn och ro medan han tar hand om läggningen. På det sättet har vi tillsammans ”hittat” tid för mig att skriva. Vi planerar in ”skrivarhelger” eller ”skrivarförmiddagar” under helgen med jämna intervaller. Han tar ut barnen på någon aktivitet och jag kan sitta i lugn och ro i någon timme. Vi delar på middagsgörandet, då han lagar middagen har jag ungefär en timme till godo. Jag sätter mig i sängen och skriver, ibland kommer barnen och de vet att jag ”skriver” och de sätter sig bredvid tysta och tittar på ipaden eller leker bredvid. På kvällarna så bestämmer vi, han och jag, om vi ska umgås, dricka te eller kolla på film eller är det ”fri kväll”, han gör sitt och jag gör mitt. Med bra kommunikation så försöker vi möjliggöra bådas intressen samtidigt som småbarnsåren pågår för fullt.

    Apropå småbarnsår: Och man får skrika ut sin frustration när allt går ut skogen de dagar som det gör. Bästa sättet är att åka en sväng med bilen, köra på motorvägen och vråla ifrån djupet av sin innersta avgrund. Sen kör man hem och fått ut ur systemet. Ett annat tips är att gå och basta, öka på med vattnet, andas genom ångan och tänka hur det jobbiga lämnar kroppen. Eller rent av ta en time-out och gå ut och gå en liten promenad. Är man ensam hemma, sätt på en film till barnen och ta en lång dusch kanske med en hårinpackning för lite lyx.

    3. Mitt arbete är heller inte någon jag brinner för men som min man påminde mig en gång, så möjliggör faktiskt det att jag kan lämna jobbet på jobbet och med fräscha sinnen pyssla med mina hobbys istället. Jag hade nämligen ett väldigt intressant arbete innan jag bytte till mitt nuvarande, det ironiska i det var att jag bytte jobb för att få högre lön, men fick tristare arbetsliv. Men iallafall innan så tänkte jag på jobbet även på fritiden för jag var så engagerad och mitt eget skapande på friden låg nästan på noll. Nu när mitt arbete är ganska trist och går med automatik så har jag större behov av ”det där andra roliga i livet”. Hehe konstigt.

    4. Frisktandvård är min räddning. Varje månad, samma summa genom autogiro och jag blir kallad till tandläkaren en gång per år Det var först lite jobbigt att ”nollställa” situationen, dvs ta hand om alla hål men när det blev gjort och frisktandvården(Landstinget) kom igång så löper det på och jag liksom betalar in hela tiden. Det känns inte lika mycket som dom där engångskostnaderna. Gå dit och få det fixat, be om en avbetalningsplan för de befintlgia eventuella hålen och sedan joina frisktandvårdsavtalet. Minska energitjuvarna (tandfunderingar är helt klart en av dom).

    5. Att under jämna intervaller lämna in en text och få den läst under lupp av lärare och skrivarkamrater är samtidigt det värsta och det bästa. Att få höra sanningsenliga tankar från sin skrivargrupp är tufft, ibland kanske det stämmer och men ibland kan faktiskt någon annan vara ute och cykla. Jag brukar tänka igenom kritiken och försöka se nyktert på det, för all kritik är inte helt rätt. Det kan vara att någon inte hänger med hur man har tänkt sin roman eller att någon inte tycker om ens genre. Och sen kritiken som träffade rätt, tänk på hur otroligt mycket värt det är att få det. Utan kritiken är det svårt att utvecklas även om man måste tänka om stora delar av sin roman eller att det blir riktigt svårt att klura ut hur i h-lvete man ska göra nu.

    Det är också svårt att producera på topp hela tiden. Man känner sig värdelös, tom på idéer, sitter och kan inte skriva ner ett endaste ord. Jag brukar be min man peppa mig, hehe, tipsa om vad han kan säga till mig så att jag ska få lite mer hopp i skrivartillvaron. Även om det är jag själv som formulerat de peppande orden så känns det konstig nog bättre. Sen skakar jag av mig alla dåliga tankar och skriver om allt möjligt annat och efter någon sida kanske jag är tillbaka på min roman igen. Så jag skriver mig till mitt bättre skrivande. För varje sida man skriver tror jag att man oundvikligen blir bättre och bättre författare, även om det man skriver inte hamnar i “Godkänd för att platsa in i romanen högen”.

    Så mejla inte in din avhoppning från skrivarskolan, kämpa på nu. För varje gång du skickar in något så är du en vinnare. Du har vunnit kampen inom dig och lämnat ifrån dig något. Det är det viktiga, även om det känns skit så har du ändå gjort det! Och beröm dig själv för, känn dig riktigt jävla nöjd för dom där sidorna. För det ska vara du vara. Gå till den där skrivarträffen och tänk på hur långt du har kommit, det finns ingen anledning att känna sig sämre än en vinnare.

    • Reply
      Katta
      January 7, 2017 at 4:55 pm

      Åh! Tack snälla du för jättebra input och massor av tips!

  • Reply
    Maria
    January 2, 2017 at 11:04 pm

    Min mamma jobbade 80% när jag var barn. Tyvärr märks det alltför mycket på hennes pension nu. 🙁

    • Reply
      Katta
      January 3, 2017 at 10:12 am

      Ja, det är ju den stora skitkonsekvensen av det hela. Pengalivet – det går aldrig att vinna. Snyft.

  • Reply
    Monna
    January 2, 2017 at 9:48 pm

    Förstår du drar dig efter visdomstandsipplevelsen.. Men bara gör’t! Själva undersökningen är ju inte sååå dyr. Och i bästa fall har du inga hål. I värsta fall har du några stycken och då kan man boka en tid i månaden tills det är klartt!

    • Reply
      Katta
      January 3, 2017 at 10:12 am

      Smart att dela upp det månadsmässigt!

  • Reply
    Carin
    January 2, 2017 at 8:31 pm

    Åh jag går i samma tankebanor när det gäller jobbet. Nu ska jag i och för sig snart vara föräldraledig igen men funderar så på hur jag ska göra sen. Det tar så himla mycket tid ju! Nyckeln är ju säkert att hitta ett sätt att jobba med det man vill göra på fritiden – men problemet är att jag redan gör det. Eller jag jobbar med det som var min hobby för 10 år sedan.
    Jag ska i alla fall ta till mig det du säger om att du ångrat att du inte gick ned i tid. Det har känts så viktigt att jobba heltid trots småbarn men nu såhär i sluttampen på andra graviditeten så minns jag inte riktigt varför det var så himla viktigt. Vill mest vara hemma och mysa.

    • Reply
      Katta
      January 3, 2017 at 10:13 am

      Den där vinsten på Lotto som jag aldrig drömt om, den skulle allt sitta bra just nu!

  • Reply
    Beatatjata
    January 2, 2017 at 10:43 am

    En mycket trevlig mållista!

    Jag är mer nyfiken på det här med jobb. Hur du tänker och så. Dags att byta jobb? Jag antar att du inte har möjlighet att jobba hemifrån och sådant som kan underlätta vardagen lite? Jag har precis gått UPP i tid igen, till heltid och det känns som en lättnad. Jobbade ändå heltid i höstas när jag skulle jobbat deltid. Men jag har ett jobb som jag i stort sett kan göra när och var jag vill, en chef som inte bryr sig om när eller var det blir gjort och ett jobb som jag verkligen brinner för. Är även “övertidsavlöst” eller vad det heter. Det underlättar. Jag jobbar i regel hemifrån en dag i veckan och slipper timmarna i kollektivtrafiken. Jag kan hämta tidigare någon dag, eller lämna senare men ändå jobba det jag ska med lite kvällsjobb någon dag. Och vissa veckor blir det kanske 32 timmars jobb (på jobbet, hjärnan stängs ju liksom aldrig av) vilket kompenseras med att vissa veckor blir 50 timmars jobb. Nu bad du inte om tips men ändå: man ska inte ha magont. Vardagen med massa kids är ju crazy nog ändå.

    • Reply
      Katta
      January 2, 2017 at 11:21 am

      DRÖMMEN att kunna jobba mer hemifrån. Tyvärr är mitt jobb väldigt platsbundet, vilket gör det hela knepigt. Och du behöver absolut inte be om ursäkt för tips – jag tycker det är jätteintressant att höra hur andra löser pusslet! <3

    Leave a Reply