Suck it up, eller blockera mig

image

Alltså vet ni? När jag uppdaterar på Facebook eller skriver på bloggen om att jag har tränat, så är det verkligen INTE för att förmedla detta:

Om du inte tränar, helst löpning och allra helst till klassikern, är du ingen person. Du är lat jäkel utan karaktär som hellre frossar i fet mat och socker. Säkert röker du också och du kommer definitivt få dålig hälsa. Bli sjuk. Och kosta samhället en massa pengar. Alla vet ju att folk som tränar är piggare så du presterar garanterat sämre på jobbet. En dålig förälder är du också eftersom du inte är en hälso­sam förebild. Och du kommer att dö i förtid.”

Det är inte heller för att posera och visa att jag är en bättre person än alla andra.

Och det är verkligen inte något som bottnar i en iver att pracka på andra människor mina ”hälsoideal”.

Jag tränar för att bli stark, för att kunna springa till tåget utan att svimma, för att sova gott på natten, för att kunna bära Eddie ned för alla trappor i vårt hus (uppför tar han sig ganska bra per egen maskin nu för tiden, så länge man går tätt bakom och fångar honom när han tappar balanser), för att JAG mår bättre av det. Och sen, när jag har tränat, då loggar jag det i min träningskalender på Funbeat och ibland, när jag känner mig extra duktig, så skriver jag det på Facebook också.

Att ens egna träning kan svida i ögonen på andra, det har jag vetat om länge. Men grejen är, att det spelar inte så stor roll VAD det är man statusuppdaterar med på Facebook, eller skriver om på sin blogg – alltid är det någon som blir provocerad.

Skriver jag om träning, då finns det folk som tycker att jag hälsohetsar, eller försöker pracka på ideal på andra. Skriver jag om mina barn, då är jag en sån där person som blivit så himla tråkig sedan jag fick barn eftersom jag prompt ska prata om dem. Checkar jag in på randomiserad bar, event, konsert via Facebook, då skryter jag över mitt sociala liv. Postar jag en bild på kantareller, då är jag en tråkig svenne som gör precis som alla andra. Skriver jag att jag är ute i skärgården på midsommar, då är jag förutsägbar och en fisk som flyter med strömmen.

Jag vet inte hur många gånger jag sett följande rader i mitt Facebook-flöde: SER JAG EN TILL BILD PÅ KANTARELLER SÅ KOMMER JAG EXPLODERA… eller varför inte klassikern: JA JA, ERA NYFÖDDA BARN ÄR SÖTA, MEN NU RÄCKER DET MED BILDER. Och jag lovar, inom några korta dagar kommer vi börja se: MEN KAN INTE NÅGON ÄTA EN SEMLA UTAN ATT TA ETT KORT PÅ DEN???

Att folk orkar, tänker jag. Att de orkar sitta och störa sig på varenda liten statusuppdatering som andra skriver. Att ingenting passar. Att allt är skryt, posering, eller varför inte hälsohets. Och jag kan inte låta bli att bli trött på jante, som visar sitt nylle så jävla tydligt i just detta sammanhang. Jante som dikterar att vi gärna får statusuppdatera om tak som läcker eller magsjuka, men handlar det om saker vi är glada över, stolta över eller jävligt pepp på – då är det inte längre okej. Prata gärna om era brister och er misär, för det får folk att må lite bättre i sin egna gråa vardag, men roligheter får ni fan hålla för er själva.

Nej. Tröttnar man på en viss persons statusuppdateringar eller blogginlägg, då kan jag rekommenadera följande åtgärder:

1. Sluta läs bloggen eller unfrienda personen på Facebook.
2. Vill du inte sluta läsa bloggen helt, hoppa över inlägg som handlar om glada saker som du inte tycker om.
3. Vill du inte unfrienda personen helt på Fejjan, göm deras statusuppdateringar.

Så! Lätt som en plätt.

Mvh, hon som tänker fortsätta både blogga och statusuppdatera om så banala saker som mina barn, semlor och träning. Med största sannolikhet även skärgården, midsommarfirande på blomsteräng och bra studieresultat. Live it, love it!

54 comments to Suck it up, eller blockera mig

  • Tina

    Tack Katta. Det var på tiden. Jag läste på någons status härom månaden att man inte fick ”stoltsera” med sina tränings-/viktminskingsresultat, för det kunde påverka folk som låg på ätstörningsgränsen. Ja du, vad svarar man på det? Då kanske alla bebisbilder kan få ungdomar att vilja bli med barn. Inte vet jag. Suck. :shake:

    Katta Kvack säger:

    @Tina, Alltså, visst, det är ju fruktansvärt om man inverkar negativt på någon med ätstörningar, men samtidigt så är det ju, som du skriver, alltid någon som kan påverkas negativt av cirka allt som en skriver. Och jag tycker faktiskt att jag, du och alla andra, måste få stoltsera med bra träningsresultat och viktnedgång. När jag gick på VV var jag SKITSTOLT över mina resultat och då vill man berätta om det utan att bli utpekad som en hälsohetsare.


    Lisa säger:

    Det där är ju jättehemskt. Det är väl mycket sundare att skriva om hur mycket man tränar och om träningens fram- och motgångar än att man bara låtsas som att man är i fin form bara för att man är skapt sån.
    Det finns väl knappast någon person över 25 år som inte behöver anstränga för att både kunna ha kondition och njuta av skräpmat. Då är det väl asfint att vara öppen med hur man tränar?@Tina,

    Katta Kvack säger:

    @Lisa, Ja men verkligen, det har du en poäng i!



  • Förutom den delen som handlade om facebook (för nästan ingen skriver något intressant där EGENTLIGEN ändå) så håller jag med henne. Kick-offer som är obligatoriska och man måste leka ”roliga” LEKAR och ramla och göra sig illa på arbetstid och det är ju så rooooligt att röra på sig. Javisst, men måste jag göra det på jobbet? Och träningsstatusen. Den som INTE tränar?! Va?

    Jag som är överviktig också, folk FÖRVÄNTAR sig att jag ska prata om att jag ska gå ner i vikt och vara hälosam och etc, men jag vägrar. Jag tränar inte för att bli smal och jag ursäktar inte att jag är tjock för någon. Och jag vet att det stör folk som tycker det är viktig att vara smal och tränad. Så för mig får alla skrika ut allting på fejjan om dom vill, men hetsen känns av på andra håll. Kontentan: jag håller med er båda!

    Katta Kvack säger:

    Kick-offer suger överlag, och i synnerhet när de är sportiga. Fy fan!

    Och jag håller med dig! Att man liksom förväntas vilja gå ned i vikt om man inte uppfyller den måttstock som andra har och mäter sig själva med. Eller som när folk kommer till en och ba ÅHH, DU HAR GÅTT NED I VIKT – VAD FIN DU ÄR! Och man ba, nej, jag har inte gått ned i vikt, jag försöker inte gå ned i vikt, och jag gillar inte att du kommenterar och har åsikter om min kropp överlag. Det finns mycket att säga om detta, vikthets och häslohets som verkligen känns av och som kan komma från de mest oanade håll, men det jag vänder mig emot, det är att man liksom aldrig får prata om personliga prestationer man är glad och stolt över (vilket du ju är helt med på, vet inte varför jag skriver det igen faktiskt). Det är synd.


  • Barn, semlor och träning. Om jag inte fick blogga om det, vad skulle jag då blogga om ;)

    Katta Kvack säger:

    @frida, men eller hur! Jag instämmer, vad skulle jag blogga om då?


  • Det handlar väl lite om hur det skrivs? Om det är läge att reta sig alltså. Men ja – det är nog ätter värre att läsa alla ”ameeen sluuuta”-statusar (brasklapp för att jag säkert har skrivit det själv vid sömnbrist och förträngt det). Om något nu får för mycket uppmärksamhet så känns det ju lite kontraproduktivt att gnälla om det…

    De värsta uppdateringarna jag vet är ”sätt det här på din vägg om du gillar din pappa/mamma/saknar någon/hatar krig” eller ”nu busar vi med killarna för att uppmärksamma bröstcancer så nu skriver vi något de inte fattar” – okej? Har extremt svårt för bittra statusar i stil med ”du tror att du kan lura mig men den här gången kommer du inte undan din jävel – aldrig mer!”. Bara: nähe? Säg det direkt till personen istället för en anonym och kryptisk och ganska obehaglig status kanske?

    Ehrm… förutom det retar jag mig inte. Nästan. Typ. Jo. Det gör jag ju, fast jag har blockat de som är för känsliga för att unfrienda. Unfriendar dock inga glada människor. Trots att jag är närking.

    Hursomhelst. Varsågod för uppsatsutlägg om min inställning till statusar, samt jag håller med. Hade tänkt skriva något om träning också, men ska kanske ta och uppdatera min egen blogg istället för att sno ditt kommentarsfält. Sorry! Avslutningsvis: kör hårt!

    Katta Kvack säger:

    @Fiat, Åh men eller hur. Jag stör mig mer på alla statusar som dikterar för andra vad de ska uppdatera om, även om jag snarkar ihjäl mig åt precis de statusar du nämner. ALLRA värst tycker jag om de där om att nu ska vi skriva randomiserade nummer, bara vi tjejer. Och precis, aggrokommentarer som uppenbarligen är riktad till en person.

    Och du är ALLTID välkommen att husera i mitt kommentarsfält!


  • Jag håller helt med! Bara unfriend, eller unsubscribe. Och helst gläds med och inspireras av andra! :D

    Katta Kvack säger:

    @Jennifer – student i jakten på lyckan, friheten och kärleken., Eller hur, det är ju så lätt, både att antingen inte läsa eller, ännu hellre, att glädjas åt att andra gör något som de mår bra av och vill berätta om.


  • Jag fattar inte heller hur jävla jobbigt det kan vara att läsa folks ”tråkiga” statusar. Varför har man facebook egentligen? IT COMES WITH THE TERRITORY liksom.

    För övrigt är jag en lat jäkel utan karaktär som hellre frossar i fet mat och socker.

    Katta Kvack säger:

    @Lady Dahmer | Postpatriarkal Feministfitta, Men eller hur! Man ba: men LÄS INTE DÅ!!!


  • Väl rutet! Finns det något värre än folk som klagar på vad andra skriver i deras bloggar? Herregud, det är väl ingen som tvingar dem att läsa.

    Lady Dahmer | Postpatriarkal Feministfitta säger:

    @lilian, det där är så sjukt intressant egentligen. Jag får ofta kommentarer i min blogg där folk alltifrån klagar på innehållet i inlägget samt mitt språk eller ”i all välvilja” tycker att jag ”borde blogga om nåt annat intressantare/viktigare/osv” istället för det jag bloggar om nu. Som om min blogg var den absolut enda bloggen på nätet, va fan surfa vidare till en blogg som faller dig bättre i smaken istället liksom? Varför ska JAG börja blogga om mat eller mode bara för att DU vill läsa om det? Hitta en matblogg eller modeblogg istället. GAAAAAAAH.


  • Jantelagen när den är som bäst, menar värst! Välskrivet och fasiken, borde finnas som en sån där disclaimer när man öppnar FB. Hur svårt kan det vara att avprenumerera? Det har jag gjort på en del – men inte för att de ”skryter” utan för att de tvärtom, klagar lite för mycket kanske ;) Ha en kanoners dag!

    Katta Kvack säger:

    @Katja, Ja men eller hur!


  • Håller med dig i stort, men vill mest kommentera det här om att du bloggar om din träning. Det peppar mig jättemycket! Jag är lat och borde träna mer aktivt, och det ger mig inspiration att du och andra bloggar om det. Kan man inte ta det så är det nog ens eget dåliga samvete som talar. Jag har tänkt börja springa till våren, och det är helt klart delvis ditt springande förra året som fått igång dessa tankar.

    Katta Kvack säger:

    @Åsa, Vad kul att höra att du gillar det! :blipp:


  • Ett ord räcker för min del: Word!

    Katta Kvack säger:

    @Jenny, :blipp:


  • Men åh, TACK!

    Katta Kvack säger:

    @Anna G, :love:


  • Jibril

    Åh shit, jag är en sån där missunnsam människa. Jag blir bitter när jag ser bekanta skriva om ”framstegen” gällande deras viktnedgång när det är så smärtsamt uppenbart för alla att de har anorexia och alla som hejar på dem utför stupets rand liksom.

    Men sen uppenbarar den sig! Gömma knappen!
    Och så är allt bra igen. Fattar inte varför inte fler bara kan trycka på att gömma vissa människor om de nu inte vill ta bort dem som vänner men vars statusar de stör sig på.

    Katta Kvack säger:

    @Jibril, Om någon har anorexia är det ju givetvis en helt annan sak, och då handlar det ju inte om att du är missunnsam, utan om att du är orolig.


  • Hanna fikonkanna

    Jag vill inte kommentera det här! Jag vill fråga en helt annan grej, huppas att det går bra… Hur känns det nu när du jobbat ett tag? Har du redan skrivit om det? och om det skulle vara så att en helt random person plötsligt börjat hata sitt jobb, eller bara själva tanken på att gå till vilket jobb som helst istället för att hänga hemma med pelargonerna och familjen, vad skulle du ge för råd till den personen?

    Katta Kvack säger:

    @Hanna fikonkanna, Det känns… ganska jävligt! Får nog skriva ett inlägg om det faktiskt!


  • Jamen, precis! Unfrienda/göm på Fejjan eller sluta följ bloggen. Om man sitter och frivilligt läser saker som irriterar en kan man väl ändå ha lite självinsikt och ba: ”okej, jag behöver inte läsa den här skiten, men gör det uppenbarligen ändå av någon anledning – MY BAD”.

    Katta Kvack säger:

    @Camilla, Men precis just så!


  • Ida

    Åh men fy vad gott med semla, kan du inte blogga om det imorrn? Hur känns det med träningen nu förresten, gillar att du sätter upp uppnåeliga mål, typ tio minuter om dagen som du körde för ett tag sedan.
    MVH, hon som har en sockerfri månad men gärna plågar sig själv med att titta på andra som äter godsaker.

    Katta Kvack säger:

    @Ida, Just nu är det totalt stiltje med träningen, vilket beror på två saker: jag gjorde illa foten första veckan i januari (vilket jag nog glömt att blogga om) och sedan blev jag sjuk. Hoppas att kunna komma igång under nästa vecka igen. Håll tummarna!


  • Ett intressant fenomen tycker jag också är att det statusuppdateras allt mindre (eller är det bara bland mina vänner?). Att inte uppdatera alls (fastän man ju kollar Facebook, gillar andras statusar och länkar, och så vidare) – vad signalerar det? Att man lever ett så ointressant liv att det knappast är lönt, eller tvärtom – att man har så mycket kul för sig att de där vardagsuppdateringarna är ‘för futtiga/tidsödande för mig’? Jag tror att det oftare är det senare, oavsett om det är medvetet eller inte. Att inte berätta vad vi gör har blivit ett sätt att berätta om oss själva, hur paradoxalt det än kan låta.

    Katta Kvack säger:

    @Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok, Jag tror snarare att det är så att man tröttnat på att statusuppdatera kanske. Det var ju kul till en början, men efter många år med fejjan börjar det ju kännas lite gäspigt!


  • [...] behöver så klart inte vara medvetet, utstuderat, men det betyder inte att det inte finns där. Katta Kvack skriver om hur andras kommentarer riskerar att begränsa oss, hur det suckas högt över bilder på barn (det är såååå himla tråkigt nu när alla kompisar [...]

  • Instämmer. Det är inte klokt vad provocerade folk blir när man checkar in på gymmet och har en vit månad. Att stå och göra långkok ska vi inte tala om. Men det som provocerar allra mest är träningen. Helst på helgmorrnar. Då är man inte vatten värd.

    Bra skrivit!

    / Emma

    Katta Kvack säger:

    @Emma – By Emma, Eller hur! Jag är så trött på att folk alltid ska klanka och vara negativa mot saker man gör för att man tycker det är kul och mår bra av!


  • AMEN! Jag är ju en av de där 0,2% som faktiskt gillar att läsa positiva blogginlägg och statusuppdateringar. Positivitet, liksom negativitet, smittar av sig och jag blir hellre pepped än nedputtad i deppet.

    HEJA DIG!

    Katta Kvack säger:

    @La Linda, Jag är helt med dig!


  • JHH

    taack för ett en inlägg som sätte ord på det som jag tänker :)

    Katta Kvack säger:

    @JHH, :blipp:


  • Kan inte annat än att hålla med!!!

    Katta Kvack säger:

    @Pattsy, :blipp:


  • Yohson

    Sen dölj-knappen kom in i mitt liv är jag en mycket gladare människa. Problemet med facebook kontra bloggar är bristen på variation i inlägg. Allt är glatt, mysigt och pepp vilket i mitt fall verkar destruktivt. Men det är ju mer mitt problem än de som uppdaterar, fast samtidigt tror jag att hetsen kring att hitta detta glada, mysiga och peppiga i sitt liv ENDAST för att posta på Facebook inte är särskilt sunt beteende heller. Jag checkar av säkerhetsprincip inte in på ställen, och tror faktiskt att det borde föras in mer internet-vett kring somliga beteenden i sociala medier och hur beteenden påverkar livet IRL (Att ständigt jaga/visa sin virtuella lycka leder till depressioner för många). Andra beteenden kan man bara ta med en klackspark och dölja från sitt flöde om det inte passar.

    Katta Kvack säger:

    @Yohson, Jag har blockerat massor av människors flöden, man gör det som känns bra för en helt enkelt!


  • Du blev nu min idol :)

    Katta Kvack säger:

    @I will not keep calm and you can fuck off, Aww :heart:


  • Men hurra så himla bra skrivet!

    Katta Kvack säger:

    @Gymbagen, Åh tack!


  • Jag antar att det alltid är enklare att gnälla om det än att bara ignorera. Verkar vara så för vissa människor i alla fall. Jag har ännu inte fått någon negativ kommentar kring min träning eller mitt bloggande om det. Men personer i min omgivning har fått massa skit av arbetskamrater etc.

    Bloggande handlar ju många gånger om att dela med sig av det man gillar och visa hur man mår. Och att kanske hitta likasinnade som man kan dela erfarenheter och tankar med. Ibland så vill man finna motivation genom att läsa en blogg eller motivera andra genom att skriva i sin egen blogg.

    Jag har fått massor av positiv hjälp för att jag läser träningsbloggar. Efter skador, sjukdomar och andra problem så börjar jag komma igång igen och det beror delvis för att jag blivit så inspirerad av andra.

  • [...] ni vad jag INTE gillar på Facebook? Ni vet ju redan att jag är galet trött på hur alla ska försöka bestämma vad vi andra ska posta om i våra tidslinjer. Jag menar: du får inte posta bilder på dina barn [...]

  • Äntligen någon ärlig och sund människa!

    Ja, jag säger människa då detta går djupare än bara en åsikt.

    Allt Gott

    Svante