Internet

Suck it up, eller blockera mig

image

Alltså vet ni? När jag uppdaterar på Facebook eller skriver på bloggen om att jag har tränat, så är det verkligen INTE för att förmedla detta:

Om du inte tränar, helst löpning och allra helst till klassikern, är du ingen person. Du är lat jäkel utan karaktär som hellre frossar i fet mat och socker. Säkert röker du också och du kommer definitivt få dålig hälsa. Bli sjuk. Och kosta samhället en massa pengar. Alla vet ju att folk som tränar är piggare så du presterar garanterat sämre på jobbet. En dålig förälder är du också eftersom du inte är en hälso­sam förebild. Och du kommer att dö i förtid.”

Det är inte heller för att posera och visa att jag är en bättre person än alla andra.

Och det är verkligen inte något som bottnar i en iver att pracka på andra människor mina ”hälsoideal”.

Jag tränar för att bli stark, för att kunna springa till tåget utan att svimma, för att sova gott på natten, för att kunna bära Eddie ned för alla trappor i vårt hus (uppför tar han sig ganska bra per egen maskin nu för tiden, så länge man går tätt bakom och fångar honom när han tappar balanser), för att JAG mår bättre av det. Och sen, när jag har tränat, då loggar jag det i min träningskalender på Funbeat och ibland, när jag känner mig extra duktig, så skriver jag det på Facebook också.

Att ens egna träning kan svida i ögonen på andra, det har jag vetat om länge. Men grejen är, att det spelar inte så stor roll VAD det är man statusuppdaterar med på Facebook, eller skriver om på sin blogg – alltid är det någon som blir provocerad.

Skriver jag om träning, då finns det folk som tycker att jag hälsohetsar, eller försöker pracka på ideal på andra. Skriver jag om mina barn, då är jag en sån där person som blivit så himla tråkig sedan jag fick barn eftersom jag prompt ska prata om dem. Checkar jag in på randomiserad bar, event, konsert via Facebook, då skryter jag över mitt sociala liv. Postar jag en bild på kantareller, då är jag en tråkig svenne som gör precis som alla andra. Skriver jag att jag är ute i skärgården på midsommar, då är jag förutsägbar och en fisk som flyter med strömmen.

Jag vet inte hur många gånger jag sett följande rader i mitt Facebook-flöde: SER JAG EN TILL BILD PÅ KANTARELLER SÅ KOMMER JAG EXPLODERA… eller varför inte klassikern: JA JA, ERA NYFÖDDA BARN ÄR SÖTA, MEN NU RÄCKER DET MED BILDER. Och jag lovar, inom några korta dagar kommer vi börja se: MEN KAN INTE NÅGON ÄTA EN SEMLA UTAN ATT TA ETT KORT PÅ DEN???

Att folk orkar, tänker jag. Att de orkar sitta och störa sig på varenda liten statusuppdatering som andra skriver. Att ingenting passar. Att allt är skryt, posering, eller varför inte hälsohets. Och jag kan inte låta bli att bli trött på jante, som visar sitt nylle så jävla tydligt i just detta sammanhang. Jante som dikterar att vi gärna får statusuppdatera om tak som läcker eller magsjuka, men handlar det om saker vi är glada över, stolta över eller jävligt pepp på – då är det inte längre okej. Prata gärna om era brister och er misär, för det får folk att må lite bättre i sin egna gråa vardag, men roligheter får ni fan hålla för er själva.

Nej. Tröttnar man på en viss persons statusuppdateringar eller blogginlägg, då kan jag rekommenadera följande åtgärder:

1. Sluta läs bloggen eller unfrienda personen på Facebook.
2. Vill du inte sluta läsa bloggen helt, hoppa över inlägg som handlar om glada saker som du inte tycker om.
3. Vill du inte unfrienda personen helt på Fejjan, göm deras statusuppdateringar.

Så! Lätt som en plätt.

Mvh, hon som tänker fortsätta både blogga och statusuppdatera om så banala saker som mina barn, semlor och träning. Med största sannolikhet även skärgården, midsommarfirande på blomsteräng och bra studieresultat. Live it, love it!

Previous Post Next Post

You Might Also Like