Katta Kvack

Hej Kattis. Vi har hört att du har haft en liten incident som involverar ditt hår och en trimmer nu under kvällen. Har du lust att berätta för oss vad som egentligen har hänt?

- Jo, men så att jag tyckte ju att jag hade alldeles för långt hår på sidan där håret skulle vara kort. Pft, tyckte jag, sånt kan man ju ordna med en trimmer och stegade beslutsamt ut i badrummet där jag ställde trimmern på längsta inställningen (16 mm). Trodde jag ja. Tydligen lider jag av sifferanalfabetism (siffrobet?) och trimmern stod inte alls på 16 mm, den stod på 9 mm. Det må inte låta som en stor skillnad, men det är det vill jag lova. Och när jag väl hade upptäckt det så var det liksom bara att köra på. Försöka göra det bästa av situationen liksom.

Man skulle kunna säga att du gjorde en halv Britney?

- Ja, precis. Och jag gillar ju Britney, så varför inte?

OK, men ärligt talat, hur mycket grät du över håret då?

- Äh, inte en tår faktiskt. Det är ju bara hår och hår växer typ en centimeter i månaden. Med andra ord kommer det vara perfekt längd på det om en månad.

Så, hur tänker du lösa detta på jobbet. Är inte din neonazi look lite magstark på en myndighet?

- Eh, jo, kanske en smula. Jag tänker mig hårband, basker, kanske ett diadem eller två för att avleda uppmärksamheten från min skalliga sida. Jag tänker också rosa läppstift och sött smink, så att jag inte ser ut som att jag tänker brista ut i något av Ultimathule vilken sekund som helst. Britney. Jag gillar ju Britney!

Men du, det där är väl inte hela historien? Varför ser dina händer så grådaskiga och lite halvdöda ut?

- Ja, just ja. Efter mitt encounter med trimmern skulle jag färga håret och i all hårstress glömde jag att ta på mig de där plasthandskarna. Så nu är inte bara händerna grå, även naglarna har antagit en läcker mörkgrå nyans och nacken ska vi ju inte ens tala om.

Var det ett vist val att ta fram trimmern i feberdimmorna?

- Nja, kanske inte.

OK. Lycka till med allt det där Kattis.

- Tack ska du ha!