Känner mig nedstämd idag, men vet inte riktigt varför. Det kan vara så att det är för att jag har mens och mens suger ju så jävla hårt. Fatta, jag har haft mens sedan jag var 12 och ändå tycker jag lika illa om det varje månad. Det är det som är det bästa med att vara gravid, att man slipper gå omkring och mensa. Dessutom känns det alltid som att någon sparkat mig rakt i muffsan de första dagarna jag har mens. Som om det inte skulle räcka med att man blöder så att det skvätter liksom. Bokstavligen.
Oavsett vad det beror på så bölar jag över det mesta idag – över att jag också vill ha ett tjejgäng där alla älskar varandra, trots att jag är asdålig på att underhålla och vårda vänskapsrelationer eftersom jag helst vill sitta hemma i soffan med min familj mest hela tiden. Men ändå. Över att jag skulle vilja ha ett eget företag som funkade, som jag inte kände att jag var tvungen att lägga ned eftersom det var mer pappersarbete än jobb vilket både jag och skatteverket inte är så förtjusta i. Över att jag inte får ur mig orden till den där boken jag så innerligt vill skriva. Över att allt bara dör på min balkong, samtidigt som jag är lite tacksam över att jag inte förlitar mig på mina egna odlingar på grund av att jag i så fall skulle behöva leva på rädisor som verkar vara det enda som inte dör – det återstår dock att se om det blir några rädisor under all blast. Över att tiden går så snabbt och att jag redan har en flyttlåda full med för små bebiskläder. Säg det som jag inte gråter över idag. Över att jag inte har någon hobby. Över att jag inte är BRA på något. Ni förstår ju, detta är den stora dagen av självömkan – en dag då man egentligen bara bör hålla tyst och vältra sig i sitt egna martyrskap på egen hand utan att skylta med allt detta oattraktiva skitsnack. Men ni känner ju mig, jag kan inte låta bli.
Men alltså det där med kompisar. Det är inte så att jag inte har folk runt mig jag älskar, för det har jag. Jag önskar att vissa av dem bodde närmare och jag önskar att jag hade mer av mig att ge. Jag har inga relationer som är jättegamla längre. Jag har läst inlägg på bloggar, tidningar, om att folk som jag är konstiga, men jag vet när och jag vet varför mina gamla vänskaper liksom torkade ut. Åren utomlands gjorde helt klart sitt till, att vissa vänskapsband inte växte med ålder gjorde också sitt, några saknar jag innerligt men vet inte om det skulle gå att reparera. Jag tänker på det lite extra så här på försommaren, inför en tid av bröllop, midsommarfiranden, kräftskivor, vindrickarkvällar på uteplatser och balkonger – sådant där som jag nästan aldrig blir bjuden på längre – och blir jag det (tack Kakan för att du alltid tänker på mig) krockar det garanterat med något annat – just nu krockar allt med amning och en alldeles ljuvlig bebis som inte kan dricka ur en flaska (alltså, han KAN verkligen inte, han är bra på mycket men att dricka ur flaska är inte ett område han briljerar på). Förra året krockade allt med en otroligt trött graviditetskropp som inte kunde hålla sig vaken till längre än max 19:30 (MAX).
Jag känner mig som ett miffo som ens klagar, med tanke på att jag alltid är så jävla svår att få med på saker. Fast en bebis är väl laga förfall? Och en graviditet dessförinnan? Vet inte vad jag ska skylla på i övrigt, men jag hade säkert bra anledningar då också. Eller inte. Troligtvis inte.
Men liljekonvaljerna blommar, och det är ju bra. Kanske den finaste lilla skapelsen i hela blomvärlden. Tillsammans med syrener och förgätmigej alltså. Försommarblomster är grejen!
Taggat med: 
Kram till dig idag! Gillar din blogg just för att du bjuder på alla sidor av livet. Det här med vänskap är nog ett av de mest tabubelagda områdena att vara missnöjd med tror jag, så det är extra bra av dig att skriva om det!
Men du, hur många har egentligen de där HÄÄÄRLIGA kompisgängen?? (Inte jag i alla fall!) Gör vi inte också lite så att vi plockar bitar från olika personers liv och lägger ihop och jämför oss med vad som blir en imaginär person? Och jo, bebisliv är en utmärkt ursäkt, jag har noll ork att göra saker som inte är bekvämt m bebis (nu är min yngre än din, men jag kommer inte orka gå utanför comfort zonen så värst om ett par månader heller).
Sen får man väl fundera på om man faktiskt kanske är nöjd som det är, och om det man är missnöjd med kanske snarare är bilden av sig själv. Eh, var något av detta begripligt??
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 2:49 e m
@Lisa, Ha ha, ja, det var begripligt
Jag läste någonstans, kanske var det en kommentar på bloggen, eller om det var på twitter, att anledningen till att serier som Big Bang Theory, How I met your mother och Vänner är så poppis är för att vi tittar på dem och typ drömmer om att ha ett eget liknande gäng, men att många av oss helt enkelt inte hinner med det. Lite synd faktiskt.
Och det där med bebis – ska jag göra saker just nu så måste det helt enkelt funka och vara hyfsat praktiskt att ta med bebisen. Lämna honom hemma funkar liksom inte med tanke på hans matpreferenser, och inte heller lämna bort till barnvakt. Vilket i sig inte gör så mycket för jag vill verkligen pressa ut alla små bebismysdroppar som det bara går att göra just nu.
[Svara på denna kommentar]
För det första tycker jag att du är jättetuff och fräsig och dessutom väldigt bra på att skriva blogg. Bara så att du vet. För det andra så vet jag ungefär hur du känner och det är så jävla jobbigt mellan varven. Mina gängmöjligheter har förstörts av flyttar, orkeslöshet och att vara en för udda figur för kontexten jag hamnat i. Vill också ha någon att minnas mina tonår med eller ett gäng där jag inte känner mig lite fel. Vill också ha tid och ork till allt och alla, men klarar knappt av att twittra regelbundet. Så jag väljer, så klart, familjen just nu och hoppas att allt det andra finns kvar/kommer igen/kommer sen även om det kanske aldrig har funnits. Vet inte om det hjälper egentligen, men nu vet du att du i alla fall inte är helt ensam om denna misär. Hurra? Och glad mors dag!
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 2:50 e m
@Soflex, Det är faktiskt ändå ganska skönt att känna att man inte är ensam i sin misär. Och jag känner verkligen igen mig i det du skriver.
[Svara på denna kommentar]
Kram <3
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 2:51 e m
@Carina, Tack!
[Svara på denna kommentar]
Katta,
när jag läser det här tror jag att du är min bortbytta tvillingsyster (till och med mensen stämmer). Känner igen mig på exakt samma grejer, alltihop, MEN jag tycker ju att du verkar vara superkreativ och härlig och påhittig och jättebra och bodde jag närmare skulle jag bjuda över mig själv på fika BUMS och så skulle vi gnälla lite och sen gå över till pepp!
Stor kram!
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:07 e m
@Bondhustrun, Så typiskt att sverige ska vara så himla fullt av långa avstånd, eller hur!
[Svara på denna kommentar]
Universums största dunderkram min vän <3 jag känner igen mig i skriveriet, verkligen. Ditt sms häromdagen gjorde mig så innerligt glad för det är den enda (ENDA) bekräftelsen på saknad sedan flytten, och man inser vilka som är ens vänner egentligen. Men allt är förstås inte andras fel, jag är själv dålig att ta tillvara på kontakter och ha kontinutet i dessa, så det blir ganska paradoxalt. Tusenochen kramar, du är bäst sådetså.
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:07 e m
@Lola, Åh! Men du ÄR väldigt saknad, ska du veta! Kramar tillbaka!
[Svara på denna kommentar]
Jag har också mens. Inte för att det hjälper dig men för att det var skönt för mig att läsa var du skrev när jag har det precis likadant. Dessutom fick jag ont i halsen just.
Du vet att det känns bättre imorgon, eller i övermorgon. Besvikelsedagar går över, det är bara att härda ut. Men nu behöver du inte kaska upp dig, alls. Ta en glass istället, och tillåt dig att vara besviken på det mesta idag.
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:08 e m
@Ellika, Men alltså, fy fan vad det kastar omkring med ens känslor!
[Svara på denna kommentar]
Du är så modig som vågar skriva så öppet om vänskap. Jag är så feg att jag inte ens vågat erkänna för mig själv förrän nyligen att det trots allt inte är så väl beställt med mina vänskaper och det var något av en chock att upptäcka. Vi får ta och prata om det där om vi lyckas få till en date.
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:08 e m
@Helena f.d. Bianca, Ja, men det MÅSTe vi ju faktiskt få till!
[Svara på denna kommentar]
Det här kanske ÄR the blues-helgen? Har ju också varit svårt blå. Men med tanke på att jag lyckades kravla mig upp ur mitt svart hål så spår jag dig en ljus framtid. Inom kort!
Dessutom: rädisor är ju BÄSTA grönisen så hurra för dig!
Dessutom 2: liljekonvaljer …. <3 Jag har till och med en liljekonvaljtapet! På landet. Den var så sabla dyr att jag valde den till en fondvägg i sportstugan med ca 1,50 i takhöjd isf våningens takhöjd på ca 5 meter. Smart av mig va? Att ha två boenden menar jag. *blink*
Till sist: KRAM till dig!
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:08 e m
@Erika Strand-Berglund, Tack fina du! Och kramar tillbaka!
[Svara på denna kommentar]
Men åh, jag vet precis hur du känner. Ingen vän som verkar fast eller ”gammal”. Jag har flyttat runt ganska mycket och då är det svårt att hålla kvar gammal vänskap. Usch, jobbig känsla. Jag erbjuder gärna min vänskap. Även fast jag är blyg i början.
Men när du skrev upp alla mina favoritblommor så visste jag att det skulle funka om det någonsin skulle hända. 
Hoppas du känner dig mer pepp snart!
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:09 e m
@Maja L, Åh men jag är också blyg i början. Nästan smärtsamt så ibland!
[Svara på denna kommentar]
Jag älskar dig också. Och jag har också mens. Och gråter. Och känner mig utanför. Så tillsammans är vi mindre ensamma tänker jag.
<3
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:09 e m
@Karin, Fy fan. Mens alltså!
[Svara på denna kommentar]
Kram på dig!
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:11 e m
@Johanna, Kramar tillbaka! Och håller tummarna för jobbet!
[Svara på denna kommentar]
Vet vad du menar, har också såna där dagar då och då (kan inte ens skylla på mens, för det har jag ingen än), då det bara känns så deppigt. Ibland känner jag mig så ensam, sitter och längtar efter ett gäng att hänga med och jag kan sakna att jag inte har någon riktig hobby. Men de där dagarna går ju över, och de flesta dagarna är ju bättre. Eller hur?!
kram
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:12 e m
@fifi, En hobby skulle jag verkligen behöva.
[Svara på denna kommentar]
Jag tycker inte om att vara helt inne i ett kompisgäng. Jag vill hellre plocka lite människor här och var för så fort man liksom är en naturlig del av ett kompisgäng så kommer också de där sidorna som inte är så roliga – man får en bestämd roll, man ”ska” vara en viss person (typ ”den roliga”, ”den smarta”… SKJUT MIG). Alltså, älskar människor och älskar att hänga med människor men jag får lite panik när det blir för inrutat och på rutin liksom. Hm. Svårt att förklara upptäckte jag nu
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:13 e m
@Nova, Fast jag förstår precis hur du menar!
[Svara på denna kommentar]
Vet du? Tack för att du finns, min fina härliga vän på nätet. Jag läser din blogg, ofta med hög igenkänningsfaktor.
Detta är absolut ingen tröst men så som mitt liv är skulle jag vilja byta liv med dig. Fast din menscykel kan du behålla, har just haft min mens;-)
Min man sen 6år som jag har varit tillsammans med i 11år har helt plötsligt blivit en annan person. Jag känner honom inte. Hans svek gör så ont. Värre än otrohet. Imorgon ska vi i parterapi men innerst inne vet jag vad som väntar; början på slutet.
Vill inte på något sätt ”bräcka” dig. Men det var skönt att få skriva av mig. Lätta mitt hjärta för någon. Jag har vänner runt mig som vet om en del men inte allt. Jag har nämligen svårt att prata med folk irl…
Kram och jag hoppas din morgondag blir bättre
Ps. Vi mammor rockar!!!!
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:14 e m
@Caroline, Men usch så skruttigt. Håller tummarna för din morgondag också!
[Svara på denna kommentar]
Här finns lite pepp!
http://annagrundberg.blogspot.se/2012/05/kvackpepp.html
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:14 e m
@Anna | bAGus,
[Svara på denna kommentar]
Åh. Jag hade en likadan dag. Så otroligt ledsen och full av självömkan. Vissa dagar är skit, pms eller inte. Kram och hjärtan till dig.
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 27th, 2012 at 10:40 e m
@Stiffy, Ja, vissa dagar alltså – fy fan! Och kramar tillbaka!
[Svara på denna kommentar]
Har du testa Zyclo F Xyclo F.. vet inte hur man stavar den men finns på apoteket. Sla linda om man har kraftig mens. Det funkade skitbra på mig efter ett enorm blödanfall.
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 28th, 2012 at 12:02 f m
@Tikaha, Jag har så där asjobbig mens de första dagarna, sedan trappar det av. Men jag kanske borde testa – det är fan så jag får ont i huvudet och blir snurrig de första dagarna.
[Svara på denna kommentar]
Tikaha säger:
maj 28th, 2012 at 7:15 e m
@Katta Kvack,
Har alltid haft världens tur med det tills jag fyllde 30, då vände det och man är som en fontän med ishias och migrän som ett paket på posten som man måste lösa ut med sina sista pengar. Tar mest den dära saken jag inte kan stava till då jag ska sitta i bilen länge, har möten eller inte kan komma till en toa ofta nog. Hoppas den funkar för dig med.
[Svara på denna kommentar]
Usch, jag känner så fruktansvärt väl igen mig. Jag har liksom aldrig haft något kompisgäng utan snarare varit den där desperata pinsamma tjejen som velat och hängt efter men som aldrig riktigt blivit en del av gruppen och jag kan känna mig så FRUKTANSVÄRT ensam emellanåt. Även när jag har sällskap.
Jag har också svårt för att underhålla vänskapsbanden, men å andra sidan så är jag ganska okrävande av mig så de som klarar av att jag typ aldrig ringer eller att vi bara träffas tre gånger om året har en lojal vän i mig. Tyvärr så blir det ju som du skriver att man till slut glöms bort.
Jag känner även igen mig i det där du skriver om att inte vara bra på nåt eller ha nån hobby eller… ja, det känns nästan som att livet saknar mening ibland för vad fan är det jag gör med det egentligen? Sen kan man förbanna alla dumma jävla val man gjorde som lett en hit… ja du fattar. Livet känns rövigt vissa stunder. Fast för det mesta är det ju ganska fint ändå och det kommer du känna snart också!
kram!
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 28th, 2012 at 12:01 f m
@LADY DAHMER / postpatriarkal feministfitta,
Jag är också en tre gånger om året person – vi skulle typ kunna bli hur bra vänner som helst!
[Svara på denna kommentar]
LADY DAHMER / postpatriarkal feministfitta säger:
maj 28th, 2012 at 12:21 f m
@Katta Kvack, DET SKULLE VI!
vi har ju pratat om en dejt länge. kanske nu i sommar? VI HAR EN PLASKDAMM I ÄLVSJÖ!!
eller bloggträffsbonanza?!
[Svara på denna kommentar]
Katta Kvack säger:
maj 28th, 2012 at 2:35 e m
@LADY DAHMER / postpatriarkal feministfitta, Definitivt nu i sommar! Vi börjar med plaskdammen och smider då planer för en bloggträffsbonanza!
[Svara på denna kommentar]
LADY DAHMER / postpatriarkal feministfitta säger:
maj 28th, 2012 at 3:18 e m
@Katta Kvack, HURRA!
[Svara på denna kommentar]
Åh, jag förstår vad du pratar om. Jag har ett sånt där gäng nuförtiden och det är väldigt skönt men märker att eftersom jag saknar familj och hus och hela konkarongen så har man det verkligen annorlunda. Många har inte tid att ses så ofta osv. Deppigt värre, för övrigt är vi in sync, mensbuddies om man så vill!
[Svara på denna kommentar]