Man sover som man vill

12 Maj 2012 | 22:52

Med en bebis tänker jag en del på det här med föräldraskapet och hur vi liksom påtvingas så många olika åsikter, metoder och förstå-sig-påare i våra roller som mammor och pappor. Allt som fullkomligen kastas på oss vare sig vi vill eller inte. Mycket går så klart att ducka för – jag kan undvika att läsa föräldratidningar som hojtar om hur man ska få rutin på sömnen lika ofta som kvällspressen lovar oss att vi kan gå ned 5 kilo till midsommar. Jag kan undvika att läsa debattinlägg från människor som Rusz, som hävdar att barn börjar på dagis innan de är två för att föräldrarna är så upptagna med att förverkliga sig själva, en åsikt lika världsfrånvänd som den om att alla kan och vill och borde downshifta. Jag kan klicka mig vidare när jag hamnar i besynnerliga trådar på Familjeliv där folk mer eller mindre tävlar om vem som är den bästa mamman.

Svårare är det så klart att ducka för saker som sägs. Som när vi på BVC på 4-månaderskontrollen fick höra att nu är det dags att sluta amma vid nattningen, för annars kan ni få problem framöver. Eller när bekanta tycker vi är knäppa som på det stora hela alltid har Edster i sängen hos oss för att då kommer ni få det tufft framöver. Eller att det kanske är dags för mig att lämna ifrån mig Edster (känner inte för det), börja flaskmata (har ingen lust), bära honom i nackskinnet som katter för med sina ungar för att inte vänja honom vid för mycket närhet.

Alltså!

Jag är så himla glad att jag känner mig trygg i min roll som mamma, och att min sambo är lika trygg i sin roll som pappa. Jag kände mig ganska trygg i min roll som förälder redan med storebror, men självklart inte på samma sätt. Allt var mer trevande. Jag läste om att barn skulle sova i sin egen säng, och kämpade som fan med att få storebror att sova i sin egen säng. Det gick inget vidare och jag stressade över de där problemen som jag skulle få framöver för att jag hade honom hos mig i sängen. Men hör och häpna, storebror sover alldeles utmärkt på egen hand nu, trots att han sov hos mig tills att han var tre. All den där våndan alldeles i onödan – tänk om jag hade vetat.

Jag läste Föräldraduellen i senaste Vi Föräldrar, mellan Lady Dahmer och Hanna Sjunnesson. Ämnet: Ska vi lära våra bebisar att sova i egen säng? Jag tycker att det är synd att det ens är ett ämne att debattera – att det när det kommer till barn saker alltid måste vara rätt eller fel, ja eller nej. Jag tycker det är synd att man inte bara kan acceptera att det är olika för alla barn, för alla familjer. Barn är ju unika individer – olika saker funkar för olika barn. Konstigare än så är det egentligen inte. Samtidigt som jag tycker så, nickar jag instämmande då jag läser Lady Dahmers text och blir lite småprovocerad över vissa av de argument Sjunnesson fyrar av i sin text om att man inte ska samsova. Hon skriver om sexliv som drabbas hårt och män som känner sig så bortglömda att förhållandet går i kras. Alltså, jag vet inte hur det är för er, men även när bebisar sover i sina egna sängar så kan det vara en smula knepigt att komma till (gråt, söva om, hungrig, plocka upp, mata, söva om, oj blöjan har läckt, byta, söva om, tuttar som läcker, utmattning på grund av bebislivet, söva om…), och när man väl kommer till så finns det ju faktiskt, precis som Fifi påpekar i sin väldigt fina text om närhet, andra ställen att sexa på. Och detta med att männen känner sig så utanför att förhållanden går sönder – vet ni, min sambo känner sig inte minsta utanför för att vi har Edster i sängen. Snarare känner han sig mindre utanför. Just nu är det jag som är föräldraledig och sambons timmar hemma med Edster är så klart värda mer än de tjusigaste diamanterna för honom och med bebisen mellan oss får han några extra timmar, även om det är sovande sådana. Går förhållandet sönder för att man har sin bebis i sängen, då kanske det är något mer som skaver (kanske).

Men jag tycker det är viktigt att säga att detta är det som funkar för oss. Hur det ser ut för andra med bebisar, det kvittar mig faktiskt. Bebisar som sover gott och föräldrar som inte stressar sig matta över att få sömnen att funka enligt ”regelboken”, det är ju faktiskt det viktigaste.

Jag önskar att det kunde vara en lite mer chillaxad inställning till föräldraskapet överlag i Sverige. Att folk inte var så upptagna med att berätta vad som är rätt och fel, att BVC ibland kunde vara lite mer avslappnad (inget ont om vår BVC-sköterska, hon är fantastisk), att man vågade lita lite mer på sin intuition och inte så ofta sneglade på hur andra gör. Jag önskar att folk kunde sluta vara så ängsliga och istället gå på det som känns rätt – jag är alldeles övertygad om att livet som småbarnsförälder skulle kännas mindre tungt på flera sätt då.

Någon annan gång kan vi ju snacka om hur man gör fel oavsett om man ammar eller flaskmatar, eftersom vad man än gör så är det aldrig gott nog i omvärldens ögon. Till dess; sov gott på det sätt som passar er bäst! Om ni får sova på nätterna alltså, här stegar vi rakt in i en wonder week, och det är lite trögt med sömnen för tillfället.

27 tycker detta är ett bra inlägg

Bra inlägg, Katta! Gilla på det!

Nej, jag ångrar mig – ogilla!

Elin

maj 12, 2012 at 11:25 e m

Du har så rätt! Men man kunde ju önska iallafall sömn i nån säng. Vilken det är är helt egalt!

[Svara på denna kommentar]

Katta Kvack säger:
maj 12th, 2012 at 11:26 e m

@Elin, Ja men eller hur! Det borde det faktiskt vara lag på! Här sovs det fortfarande ganska lite. Vi får ta en promenad och kaffeladda i nästa vecka igen. Kramar

Elin säger:
maj 12th, 2012 at 11:31 e m

@Katta Kvack, Ja! Onsdag fm? Nu blir det gästrummet och öronproppar inatt för det här slitna mamman!

Katta Kvack säger:
maj 12th, 2012 at 11:44 e m

@Elin, Helt rätt! Klart du ska få sova!

Onsdag-fm ska jag till jobbet och säga hej. Måndag, tisdag, torsdag eller fredag fm?

a-m

maj 12, 2012 at 11:27 e m

Hallelulja och amen till det! Själv ligger jag och väntar på att mitt lilla hjärta ska vakna så jag kan plocka över henne till våran säng så JAG ska kunna somna… Med näsan tryckt mot henne… Vad säger regelböckerna om det?

@a-m, Regelboken säger att det är MYSIGT!

Jennie

maj 12, 2012 at 11:32 e m

Så himla bra skrivet! Alla dessa råd från höger och vänster alltså. ”Va, har ni inte börjat med smakportioner (eller tillägg, som alla säger) än?!” Nej, för Korven är inte ens fem månader och jag helammar och det funkar alldeles utmärkt. ”Oj, tand på gång? Då är det snart dags att sluta amma!” Hmm, jag vet en massa mammor som ammar fast deras bebisar har hela munnen full med tänder. Jag blir så trött. Som förstagångsmamma är det inte alltid helt lätt att veta hur en ska göra, men jag litar på magkänslan. Det har funkat hittills. Och vi sover också i samma säng hela familjen.

Katta Kvack säger:
maj 12th, 2012 at 11:45 e m

@Jennie, Magkänslan är bäst! Heja den. Lyssna på den, det är mitt bästa tips!

Mela

maj 13, 2012 at 8:43 f m

Word! När jag började noja om att inte mata tills S (4 månader) somnade så sa min bästa vän, som har två barn att det var likadant med hennes första – hon somnade bara vid bröstet. Men! Sen blir de stora, och då kan man prata med dem, och förklara! Jag är faktiskt glad för att jag är 33 nu när jag fick barn, jag var så himla osäker när jag var yngre så då hade jag antagligen slagit knut på mig själv för att följa alla råd. Nu är jag istället övertygad om att jag vet vad som är bäst för mitt barn, och min familj.

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 5:29 e m

@Mela, Ja, jag tror att det är helt rätt inställning!

Ellet

maj 13, 2012 at 10:42 f m

Jag har inte barn själv men jag tycker att människor i överlag behöver se -bort- från vad ANDRA gör, och mind their own frickin buisness. Att det på något sätt är helt okej eller tillochmed ”önskvärt” att påpeka och lära ut hur man uppfostrar barn och förtäcka det med ”jag vill bara väl”. Tillochmed jag som inte ens närmat mig barn har fått lära mig goda råd om barn, när jag borde bli gravid, hur man ska göra ditten och datten.

Tröttsamt. Har jag inte frågat eller verkat fundersam, så kanske jag inte vill ha råd?!

@Ellet, Ja men PRECIS! På samtliga punkter!

Anna

maj 13, 2012 at 10:49 f m

Heja Katta, så bra skrivet!! Fortsätt och gör som ni i familjen känner är bäst för er tror att det blir bäst så i slutändan. Och det där med sömn, oavsett vilken metod man kör med så har i alla fall inte jag hört talas om så hemskt många 15-16 som sover hos mamma och pappa!!

@Anna, Eller hur!

Veronika

maj 13, 2012 at 10:59 f m

Haha, jag minns också det där med att låta barn sova i sängen: ”Då kommer ni ha honom där tills han är tonåring”. Haahahahaha. Ja, verkligen.

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 5:30 e m

@Veronika, Det är liksom som att folk nästan hotar en lite. Man ba: okej, chilla!

Ninni

maj 13, 2012 at 12:21 e m

Min ena elvaåring kommer fortfarande över till mig på natten medan den andra elvaåringen (tvillingar) aldrig kommer. Jag låter killen komma över tills han själv känner sig färdig med det. Det går bra för honom i skolan och han har kompisar och mår förträffligt – jag ser inte problemet lixom! Alla barn är olika och har olika behov och så även vi vuxna. Känns det bra och alla mår bra så är det bra.

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 5:36 e m

@Ninni, Jag gick och la mig inne hos mamma tills att jag var tretton. Var dödligt mörkrädd och sov på en madrass på golvet flera nätter i veckan

Lola

maj 13, 2012 at 12:58 e m

Åh, så himla bra GENIALT skrivet! Du är bäst min vän! <3

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 5:37 e m

@Lola,

Johanna

maj 13, 2012 at 1:35 e m

Bra skrivet, jag håller med!
Att göra som man själ vill är det bästa!!! Min svärmor säger alltid när jag berättar om alla ”regler och rekommendationer” att det är ett under att hennes barn överlevde.

Och (jag känner att jag tjatar) det är så synd att det inte är mer ”öppet” att prata om småbarnslivets svårigheter eller glädjeämnen. Tänk vad alla skulle tjäna på det, att man kanske inte skulle känna sig ensam om vissa saker o.s.v.

@Johanna, Ja, men eller hur, på det din svärmor säger. Och på det du säger – jag tror det är jättebra med en mer nyanserad bild av föräldraskapet.

Nia

maj 13, 2012 at 2:10 e m

Har inga barn så jag skall väl egentligen hålla käften för vad vet jag
Tycker det låter så vettigt det du skriver här. Borde ju vara självklart kan man tycka men så är det tydligen inte.

Egentligen är det ett under att mänskligheten överlevt fram till år 2012 med tanke på alla som uppfostrat sina barn utan BVC, bloggare, debattprogram och diverse forskningsrapporter.

Stand strong!

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 5:38 e m

@Nia, Klart du inte ska vara tyst, speciellt inte när du håller med mig

Lisa

maj 13, 2012 at 4:33 e m

Ja, WORD! På allt ovan! Mitt bästa bebistips är att lyda minsta motstånds lag, dvs gör det som funkar!

@Lisa, Hear hear!

Malin

maj 13, 2012 at 6:04 e m

Ja, bra inlägg. Och vi, som har en bebis som sover i egen säng, hade förstås tänkt att vi gjorde nåt fel, att det var samsovningen och närheten som generellt ansågs vara det bästa för lilla barnet. Ha ha.

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 6:28 e m

@Malin, Du ser, hur man än gör känner man liksom att man kanske inte gör helt rätt. Snacka om att man slår ur underläge som bebisförälder ibland.

Sofie

maj 13, 2012 at 6:31 e m

Vill också tillägga att när ens barn inte vill sova i egen säng som liten, så blir det sjukt jobbigt att göra varje natt till en kamp om sömn. Så hittar man ett sätt som passar en och som man tycker funkar så måste man våga släppa på alla ”måsten”. Speciellt när man är första gångs förälder och inte vet hur det ska vara.

Jag tror att så länge man älskar sitt barn, ger kärlek och närhet så är det mesta man gör på alla olika sätt rätt!

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 8:28 e m

@Sofie, Ja gud ja, den där kampen. Hade den med första sonen ett tag, men det är inte värt det.

Kajsa

maj 13, 2012 at 6:49 e m

För det första: Tack snälla för fina kommentaren hos mig.

För det andra: Amen på hela inlägget ovan! Om folk bara kunde tagga ner med alla goda råd, regler och måsten. Vi samsover också, har alltid gjort, och dessutom burit en hel massa på henne när helst hon behövt. Hemska tanke, så mycket närhet kan ju aldrig vara bra?? Pyttsan! Nu är hon snart 2, utomordentligt välutvecklad både språkligt och motoriskt och tryggare, nöjdare unge får man banne mig leta efter.

Och det där med sexet. Vi sexade sällan i sängen ens innan hon kom. Tramsargument!

Hoppla – inlägg som berör Hejja dig!

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 8:27 e m

@Kajsa, Ja visst är det märkligt, att folk hela tiden tjatar om att barn för för mycket närhet? Jag förstår mig inte riktigt på den tanken faktiskt.

Tack för din fina kommentar!

fifi

maj 13, 2012 at 9:07 e m

Jag fattar ärligt talat inte vad det där med att ”man kommer att få problem senare” kommer ifrån. Jag tycker att det är så tråkigt att BVC säger såna saker, det stressar ju bara upp föräldrar!

Och jag hajjade till när jag läste den där artikeln i senaste Vi Föräldrar; varför skule pappan känna sig utanför om barnet sover i sängen? Niklas tycker i alla fall att det är jättebra att Elly sover hos oss, han är ju borta så mycket och nu får han närhet med henne på ett smidigt sätt.

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 11:02 e m

@fifi, Eller hur? Jättekonstigt argument. För mig säger det argumentet att pappan inte är intresserad – inte för att man inte vill samsova, för det är så klart upp till var och en, men att känna sig utanför pga samsovning? Det är det jag inte riktigt fattar.

maj 13, 2012 at 9:18 e m

Jag har sagt det förr men säger det igen – du är så jäkla underbar! Självklarheter som du sätter ord på fantastiskt bra! Fram med mer ödmjukhet, en tillåtande attityd och närhet till bebisen/familjen. Alla människor är ju faktiskt olika så varför skulle egentligen en sak funka för alla? Vi lever ett helt annat bebisliv än du och får sova ibland och ibland inte…men vårt liv funkar för oss o ditt för er – tipptopp! Fortsätt vara bäst, alltså precis som du är och lita på dig själv! Sov gott!

Katta Kvack säger:
maj 13th, 2012 at 11:03 e m

@Kajsa, Men precis, det är olika för alla. Fattar inte att det ska vara så svårt att låta alla vara på sitt sätt ibland. Mkt märkligt.

Och TACK!

Sofia

maj 14, 2012 at 12:14 f m

Jättebra skrivet.

Katta Kvack säger:
maj 14th, 2012 at 8:20 e m

@Sofia, Tack!

Annika i Colombia

maj 14, 2012 at 5:00 e m

Men precis! Vi försöker göra som vi känner är bäst. När det gäller sömn har Gael alltid sovit i egen säng från första natten, men den står en halvmeter från vår och vi plockar upp honom direkt om han vaknar. Men jag vill inte att han ska sova hela nätterna i vår säng mest eftersom jag knappt skulle få en blund i ögonen av att noja över att han skulle kvävas av vårt täcke, att jag skulle råka slå honom i sömnen, osv. Och han trivs som vi har det.

Min största stötesten är badningen. Här är det liksom jätteviktigt att bada sina bebisar, helst varje dag. Gael har aldrig varit särskilt intresserad av att bada, så vi badar honom kanske en eller två gånger i veckan. Mer behövs inte, han kan ju inte krypa och smutsar inte ner sig. Men svärmor kan liksom inte acceptera det, hon frågar jämt om vi badat Gael och vägrar tro på att han faktiskt inte gillar att bada. Nehej minsann ”alla bebisar älskar att bada” och om han inte gör det är det vårt fel att vi inte vant honom vid att bada från början (trots att vi inte fick bada honom eftersom han vägde för lite när han föddes). Och vi borde bada honom varje kväll för bebisar blir sååå avslappnade då och somnar så gott, trots att vi gång på gång förklarat att han snarare blir stressad och uppskruvad av det.

Suck, blir så less på det här ”alla bebisar är robotar och funkar precis likadant”-tänket.

@Annika i Colombia, Är det sant? Fast nu när du säger det så var det på ett ungefär så i London när jag jobbade som nanny – bebisen skulle absolut bada varje kväll. Edster hatade också att bada fram tills alldeles nyligen och badade typ en gång i veckan, vilket ju bara är bra för huden inbillar jag mig. Nu helt plötsligt bara älskar han det, över en natt verkade det hända, och är det enda som kan bryta hysteriska utbrott. Ungar alltså, så himla märkliga varelser.

Lady Dahmer

maj 14, 2012 at 7:45 e m

vill bara påpeka att jag inte är EMOT att bebisar sover själv. Om det är det de vill. Jag är emot metoder som 5mm och shn där barnet måste ”lära sig” sova själv.

Katta Kvack säger:
maj 14th, 2012 at 8:18 e m

@Lady Dahmer, Det tycker jag framgick bra i texten, att du inte var emot. Tyckte den var mkt bra och nickade instämmande igenom den. Däremot störde jag mig en hel del på motståndarargumenten.

Anna-Ellies mamma

maj 14, 2012 at 10:48 e m

Håller med!!
Det är som med allt som rör föräldraskap tycker jag, det är så mycket ”man ska” hela tiden, jag säger gör det som känns rätt i er familj!! Det är ju ni som ska leva så!
Ellie somnar i sin säng för hon kommer bara till ro när hon är ”ifred”, sen när hon vaknar runt 3-5 så somnar hon hos mig, och det får hon göra så länge hon vill, det är bara mysigt!

Katta Kvack säger:
maj 14th, 2012 at 11:04 e m

@Anna-Ellies mamma, Åh, låter som en dröm med en bebis som kommer till ro på egen hand. Eddie måste verkligen övertalas

maj 16, 2012 at 1:36 f m

Intressant att just mannen skulle tycka det var mer störande att ha ett barn i sängen än mamman. Det visar på någon förlegad syn på pappans roll.
Iggy sover just nu i vår säng. Det var hennes val. Om det får henne att känna sig tryggare är det självklart att hon ska det. Vår första prioritering är ju hennes trygghet.

Man sover som man vill

45 comments to Man sover som man vill

Leave a Reply Cancel reply

Kontakt

Senaste kommentarerna

Arkivet

Många har läst

Bloggar jag läser

Meta

Sök