Livet

Tiden är 2010-talets viktigaste statusmarkör

Ni vet i Ronja Rövardotter när Ronja blir skitförbannad på Mattis för att han stjäl från folk (eller om det är för att han inte kan acceptera grannarna) och hon flyttar ut i skogen till sin grotta? Hon har det bra där ute i skogen, är självförsörjande, har schysst sällskap, känner sig fri och glad och nöjd med livet. Hon har visat att hon inte behöver den samhällsordning Mattis och hans rövarkollegor har skapat. MEN hon har ju tryggheten av borgen där i bakgrunden, Lovis som smyger ut med bröd åt henne i skogen, Mattis-rövarna som vakar över henne på håll, möjligheten att flytta hem till värmen när det blir vinter och kallt, för att sedan kunna ta sitt pick och pack och flytta ut till grottan när det är dags för våren att skrikas in.

Jag älskade Ronja när jag var liten, och delen där hon flyttar ut i skogen var den bit av boken och tv-serien som jag gillade allra bäst. Jag brukade leka ut just denna bit av historien när jag var på landet, om och om igen, att jag bodde själv under en gran och åt mig mätt på det skogen hade att erbjuda – ett blåbär här, lite harsyra där. Sedan när jag tröttnade gick jag in till mormor och morfar och käkade glass som vi hade köpt på Hemglass andrahandssortering i Strängnäs.

Clara skrev om att downshifta – att sluta fokusera på materiella ting, att jobba lite mindre, att leva på mindre pengar än vad man gör idag. Jag tänkte inte så mycket på det då jag ögnade igenom hennes inlägg  i slutet av förra veckan, men ändå sådde det ett frö i mig som ligger där och gnager. Det var något som inte riktigt kändes, jag vet inte… rätt? Ungefär som när man köper ett par överjävligt snygga skor, de är så flotta och fina, men den klämmer åt för att modellen liksom är för smal.

I natt kom jag på vad det är som har skavt inom mig. Jag tror nämligen att det är detta: för att kunna downshifta, så måste man ha något att downshifta från. Man måste ha möjligheten att kunna downshifta. Det är lätt att säga att man ska jobba mindre, konsumera mindre, säga att om man konsumerar mindre behöver man inte tjäna alla de där stora slantarna som att jobba mycket innebär. Men grejen är ju den, att många som jobbar mycket gör det inte för att kunna överkonsumnera. De gör det inte för att kunna köpa senaste iphonen eller en läcker soffa på Mio – de gör det för att kunna ställa mat på bordet, för att kunna köpa glasögon åt sina barn. Man har ett jobb med låg inkomst och få timmar, tvingas skaffa sig fler jobb för att över huvud taget få vardagen att gå runt och kunna fylla en matkasse ordentligt i butiken. Man gör det för att över huvud taget kunna betala hyran på sin lägenhet, för att få behålla taket man har över huvudet. Det är inte alltid så att de som jobbar flest timmar är de som tjänar mest pengar. Det handlar inte alltid om för höga materiella fordringar, det handlar om att överleva.

För att kunna downshifta måste man ha råd att göra det. Man måste ha förutsättningarna. Om man med downshifta menar att man har en tanke om att bli så pass självförsörjande som möjligt genom att till exempel odla i sin trädgård, så kräver det att det finns en trädgård att odla i. En balkongodling må visserligen spara mig några rara slantar på att slippa köpa ledsna örter på Ica och kanske kan jag piffa min sallad med ett par solmogna minitomater, men att det skulle bli tal om att gå ned i tid på jobbet finns liksom inte på kartan.

Tid är 2010-talets allra hetaste statusmarkör. Glöm allt vad platta tv-apparater, smarta telefoner och nyrenoverade kök heter. Vill du visa att du är framgångsrik idag ska du visa att du HAR TID. Tiden att sätta surdegar, tiden att laga grytor på egenodlade rotfrukter, tiden tiden att hämta tidigt på dagis, tiden att fynda inredning till hela ditt hus på loppisar, tiden att borsta till håret och ta på dig din vintagefyndade klänning  och sedan dessutom hinna ta kort på kalaset, tiden att bjuda hem vänner på fantastiska middagar, tiden att laga långkok, tiden att livnära sig på sina fritidsintressen. Ja, tid är onekligen vår allra bästa statusmarkör, kanske så pass mycket att vi till och med snart kan kalla det för en klassfråga?

Och det är väl fint så, men vad jag verkligen inte gillar med denna uppvisning av tidsrikedom, det är hur det göder det kollektiva dåliga samvetet som så många av oss redan bär på. För inte nog med att vi ska få vardagen att gå runt, nu ska vi också ha tid över till en massa andra saker som bevisar att vi också har tid med allt som alla andra gör. Det handlar inte bara om kreditköpta bilar och avbetalningar på Ikea, det handlar också om skuldkontot: att man kanske är en lite sämre människa för att man inte plockar bär och svamp, att man kanske inte odlar palsternacka för att man inte har en trädgård att göra det i eller – läs och förfasas – helt enkelt inte har intresset att göra det. Och har man inte intresset, då blir det ytterligare ett måste i en redan skuldbelagd vardag.

Att downshifta, Clara får det att låta enkelt, men frågan är: har du ens grundförutsättningarna för det? Har du TIDEN? Utmanar man verkligen kapitalismen genom att downshifta, eller har man helt enkelt skapat en tidskapitalism som få kan relatera till?

0
Previous Post Next Post

You Might Also Like

143 Comments

  • Reply Stefan Wallner June 30, 2012 at 8:33 am

    Hej Katta
    Ska börja följa din blogg regelbundet. Många intressanta inlägg. Jag har själv skrivit om detta fast ur ett lite annat perspektiv där jag inte alls hanterat klassfrågan, som är viktig. Jag bloggar mest för att ge mina vänner och kolleger (som är något äldre) en spark i arslet. Kolla gärna om du har tid någon gång. Vi ses och hörs.
    // Agent stefan
    http://agentstefan.blogspot.se/2012/03/ar-du-en-tidsslav.html

  • Reply Bloggen har haft en hemlis « Humble & Bug May 11, 2012 at 11:52 am

    […] över ganska mycket ”onödiga” kostnader som jag hade och med lätthet kunde sänka.  Katta Kvack filosoferade vidare på detta i ett alldeles briljant inlägg om hur tiden är 2010-ta…. Framgång idag är att baka sitt eget surdegsbröd, odla sina egna kryddor och nåde den som inte […]

  • Reply Feministmorsan April 27, 2012 at 10:15 pm

    Tänkvärt!

    Har för övrigt hittat till din blogg alldeles precis. Den är bra! Riktigt bra!

  • Reply Angelica April 27, 2012 at 9:18 pm

    Smart inlägg. Jag håller med, för att downshifta ska det finnas utrymme för det, i plånboken och schemat. Jag lever ett rätt chill liv med mycket fritid men det är inte mitt personliga val att inte jobba heltid. Så visst har jag fritid att göra en massa softa saker som att måla, baka cupcakes och inreda mitt hem. Men på grund av min arbetssituation har jag ju däremot inte pengar. Det går inte att konsumera mindre när det inte finns något att dra in på. Hur jag än gör förlorar jag. Jobba lite = tjäna lite pengar. Jobba mer = mindre fritid.

  • Reply Mission impossible? « Katta Kvack April 27, 2012 at 11:07 am

    […] jag downshiftar. HA HA HA. Förutom att det vore att ljuga. Nej men seriöst. Redan någon månad innan detta inlägg, bestämde jag mig för att införa vad man i bloggar gärna kallar ett köpstopp. Jag ska inte […]

  • Reply Sessan April 26, 2012 at 9:08 am

    Åh, jag har bara besökt Claras blogg en gång, men det alla andra skriver om henne får mig att avsky henne.
    BRA skrivet av dig Kattis iallafall, mycket mycket bra!!!

  • Reply Anna April 25, 2012 at 1:26 pm

    Instämmer i hyllningskören, så bra inlägg!

    En annan sak som stör mig lite är att det verkar tas för givet att “livet på landet” är det mest miljövänliga, men jag är övertygad om att det ofta är precis tvärt om. I stan sparar vi massor av resurser för uppvärmning genom att bo i flerfamiljshus och ofta med betydligt mindre boyta per person. Vi kan gå och cykla överallt, och många av oss klarar oss helt utan bil. Mat och annat vi behöver kan transporteras och distribueras mer effektivt. Det är dessutom långt ifrån säkert att det man odlar hemma på gården är mer miljövänligt än grönsaker som odlas i storjordbruk, kanske i länder där klimatet är mer gynnsamt.

    Hepp!

  • Reply Miriam April 24, 2012 at 9:56 pm

    Bra skrivet!! Jag har levt igenom all modern fattigdom man kan tänka här i Svedala, ätit resterna på barnmatstallriken och druckit mängder av vatten för att fylla ut magen, handlat skitpasta och taskig tonfisk på överskottsbolaget, tvingats se varenda jäkla räkning gå vidare till inkasso och kronofogde utan möjlighet att göra något. Varför? Med ett funktionsnedsatt, men icke diagnostiserat litet barn som inte något dagis riktigt fixade att ta hand om, ingen inkomst p.g.a. att jag tog hand om situationen genom den här tiden, levde på allmosor och privata lån (nä, man kan inte ens söka socialbidrag när man inte kan bevisa att barnet har en funktionsnedsättning). Total disaster alltså. Hur som haver, diagnos följde, möjligheten att påverka, förändra, förbättra, växa sig stark och trygg. Idag, tio år senare, har jag tid och möjlighet att till slut välja till viss del samt att jag har betalat mina skulder. Men – jag har aldrig glömt hur det känns att vara så utlämnad och jag ser med ömmande själ många andra som sliter hårt. Jag hör dagisgrinden nära vårt hem smälla tidigt och jag ser samma förälder hämta sent och jag vet, det finns inget val, inga extra resurser att ta ifrån, inget jäkla downshiftande där inte! Tusen tack för att du tog upp detta!

  • Reply M April 24, 2012 at 1:32 am

    Bra skrivet! Något alla borde fundera över.

  • Reply Emma April 23, 2012 at 10:50 pm

    Downshifting låter säkert underbart för många, men faktum är att jag behövs på jobbet. Mina patienter behöver vård. Och jag gillar mitt jobb. Jag vill inte vara hemma och göra egen müsli/baka bröd/plantera påskliljor i hela huset och fota mig själv i olika klänningar. Jag respekterar alla som vill det, men att downshifta är (lyckligtvis) inte allas dröm.

  • Reply HH JaJa! April 22, 2012 at 1:13 pm

    Även jag klurar kring detta med downshifting på min blogg. Kanske inte världens bästa och mest genomtänkta inlägg, men jag gillar diskussionen! http://hhjaja.blogspot.se/2012/04/det-ar-trendigt-att-downshifta.html

    Skoj att ha hittat till din blogg!

    (Och till Anna: Köpa begagnat, skulle det ha funkat?)

  • Reply Anna April 22, 2012 at 1:12 pm

    Bra inlägg! Jag är helt för att se över sin konsumtion och att försöka dra ner på den, men blir väldigt trött på naiva resonemang där man helt utgår från sitt eget liv. Såg i Claras kommentarsfält någon som tyckte att alla skulle flytta till Norrland. På allvar! Jag vet inte, skulle inte kanske huspriserna gå upp då? I alla fall, jag gillar Claras blogg på vissa sätt men tycker att hon ganska ofta är just naiv.

    Blir också irriterad på den här romantiserade bilden av att vända på varje krona! Det är slitigt som fan att inte ha något sparkapital och att behöva kolla efter röda priser hela tiden. Och om man har barn som är så gamla att de har en åsikt så är det jobbigt att inte ha råd med nya vinterstövlar till alla (ja även på second hand!!!) varje vinter. Men nej just det, det är när man är fattig ju, inte downshiftad… Förresten, plocka svamp hela hösten, maj gadd hinner man verkligen umgås med sina barn då?

    Läste på annan blogg där det fanns råd ang hur man gör för att downshifta och då var ett av tipsen att man skulle kolla vilka bidrag man kunde söka och även vara noga med att anmäla sänkt inkomst så att förskola-/fritidsavgiften sänks. Och då tycker jag att poängen lite går förlorad angående tänket att det här är för alla, för vem är det som betalar ens downshifting då?

    Ostrukturerade tankar…

  • Reply Anna April 22, 2012 at 9:17 am

    Sjukt bra skrivet!!!

    Paminner mig om en konversation jag rakade hora pa kafeet jag jobbar pa. Bor i England, en timme utanfor London, och jobbar sex dagar i veckan for minimilon pa ett kafe och en pub. Hur som helst, jag stod bakom disken och forberedde kaffe at tva man och samtidigt hor jag dom forfara sig over hur sa manga aker till Ikea och koper billiga (och daliga) mobler. Koper nytt hela tiden och slanger det gamla, istallet for att kopa “ordentligt”. Och dar stod jag, som hade sparat i manader for att kunna aka till Ikea samma sondag (min enda lediga dag) for att kopa deras billigaste set med utomhusmobler i tra. Tra for att det ska halla och vi ska slippa kopa nytt. Ordnat for att vi skulle kunna lana sambons mammas bil. Men dar satt dom mitt pa dagen pa en helt vanlig vardag och hade rad med att inte jobba och kopa dyra “ordentliga” mobler helt utan att inse att alla inte aker till ikea for att overkonsumera utan for att dom helt enkelt inte har rad med att spara till annat.

    • Reply Katta Kvack April 22, 2012 at 10:18 am

      @Anna, Ja men precis, man köper ju inte billiga saker för att man är snål, utan för att man måste.

  • Reply bloggare på icedaniel.se April 22, 2012 at 2:02 am

    Ja, man blir riktigt inspirerad av Claras blogg !

    • Reply Katta Kvack April 22, 2012 at 10:16 am

      @bloggare på icedaniel.se, Nja, delar av den möjligen, men detta handlar om någonting annat än att bli inspirerad av henne.

  • Reply Maggie April 22, 2012 at 1:06 am

    Åh, tack Katta för detta inlägg! Jag läste också det Clara skrev och håller med om vissa saker, men något kändes ändå inte helt rätt… Kunde inte riktigt sätta fingret på det, men något var det och du satta verkligen ord på mina tankar! Det finns alltid två sidor av samma mynt.

    Tack igen! <3

    • Reply Katta Kvack April 22, 2012 at 10:15 am

      @Maggie, :blipp:

  • Reply Franska presidentvalet – Ett Mardrömsresultat vore Le Pen som Trea | Nemokrati April 22, 2012 at 12:45 am

    […] Katta Kvack – Tiden är 2010-talets viktigaste statusmarkör, Alliansfritt Sverige, Dagens Arena – Hela listan på Reinfeldts sparkade […]

  • Reply Clara April 21, 2012 at 3:12 pm

    Vad skönt att läsa ditt inlägg! Jag kände också att orden skavde men kunde inte sätta ord på det.
    Jag tror visserligen på downshifting, men det funkar bara för medelklassen. Och som snart arbetslös känns downshifting lite som ett hån, jag har MASSOR med tid men ingenting att göra med den – inte så kul det heller!

    • Reply Katta Kvack April 21, 2012 at 4:33 pm

      @Clara, Nej men precis! Då är det ju jättesvårt att downshifta ju!

  • Reply Sara Hedman April 21, 2012 at 3:02 pm

    Hej på dig!

    Jag tror du har missuppfattat det här med downshifting… Det går även om du inte är rik. Jag är själv ensamstående mamma till två barn och med genomsnittlig lön. Jag valde att halvera arbetstiden i januari eftersom jag insåg att min tillvaro gav ingen livskvalitet och för att barnen behövde mig. Jag använder inte min tid till att gå i skogen eller odla i trädgården eftersom jag bor i en hyresrätt mitt i centrum. Jag har bara ett lugnare tempo. Och jag struntar fullständigt i statusprylen. Min downshifting går utmärkt ändå:)

    Kolla gärna in min blogg för tips. http://ensammamammandownshiftar.blogspot.se/

    Tack för ett genomtänkt inlägg – jag ska nog kolla in din blogg fler gånger för nu blev jag nyfiken – kul med någon som tänker annorlunda än mig.

    • Reply Katta Kvack April 21, 2012 at 4:32 pm

      @Sara Hedman, Jag tror inte att jag har missuppfattat downshifting som så, utan ser det bara ur en annan aspekt. Det är klart att många kan om dom vill, men jag tror att många som vill inte kan också. De som har långt under genomsnittlig lön. Sedan behöver självklart inte downshifting handla om att gå i skogen eller odla. Skulle jag downshifta skulle jag läsa en hel massa mer än vad jag hinner idag. Och träna!

      Spännande! Ska självklart spana in din blogg.

      • Reply Sara Hedman April 22, 2012 at 1:46 pm

        @Katta Kvack, Tack för svaret! Jag har nu grubblat på det jag läste igår och du har verkligen inspirerat mig till nya inlägg. Det första publicerar jag idag. Gå gärna in och läs…

  • Reply den rabiata orakade flat-feministen fanny April 20, 2012 at 5:38 pm

    Jag tror absolut att tid har blivit en klassfråga. Eller, jag tror alltid att tid har varit en klassfråga en jag tror att det blivit mer tydligt idag när tid är något som värderas väldigt högt i och med att det i högre grad upplevs som en bristvara.

    Men att möjligheten att downshifta är en klassfråga gör det inte till något dåligt, vilket Katta verkar tycka. Över- och medelklass är generellt du grupper som sätter trenderna i samhället och jag tror att det är positivt att fokuset ändras från ökad konsumtion till mer tid. Dels är det positivt ur en miljöaspekt men också samhällsekonomiskt, eftersom det kommer göra drivkraften för att låna sig till konsumtion mindre. Jag tror också att det är bra för privatpersoner eftersom tid är en tillgång som till sin natur är mer jämlik. Den är mer jämlikt fördelad än pengarna (även om arbetarklassen lever kortare så är det rent procentuellt inte alls på samma nivå som snedfördelningarna i inkomst) vilket gör klyftorna mindre.

    Jag tror även att det skänker med långsiktig livstillfredsställelse att ha tid för intressen, vänner och familj än att konsumera. Dessutom så är frigörelsen av tid i ditt liv något som framförallt du själv tjänar på, till skillnad från ökat arbete och ökad konsumtion som till stor del gagnar företag. Dessutom så gör frigörelse av tid att man i högre utsträckning kan organisera sig politisk och engagera sig för att uppnå förändring, till skillnad från ökad konsumtion som endast spär på kapitalismen.

    Jag tror alltid att människor kommer se upp till folk som har det bättre, men jag tror det är mycket mer hälsosamt att se upp till UnderbaraClara än BlondinBella. Det är både ideal, men det ena idealet är enligt mig långt mycket mer eftersträvansvärt att bygga ett samhälle kring.

    Dessutom finns det människor som ägnar sig åt att söka maximera sin fritid alldeles utan att ha någon trygg medelklassbakgrund. Människor som bor i ockuperade hus och letar mat i containrar. Det är visserligen få, men ändock en växande rörelse.

    Jag tycker att personer som UnderbaraClara som talar sig varma för downshifting ska ha i åtanke att det inte är ett alternativ för alla människor, annars riskerar det att bara bli ytterligare ett sätt för medelklassen att visa sina överlägsna smak och sinne för prioriteringar. Samtidigt så tror jag att det är ett alternativ för många som bara inte riktigt har upptäckt det än. Jag tror att väldigt många personer faktiskt skulle kunna välja att jobba mindre om de slutade köpa saker de inte behövde, och jag tror att det är väldigt positivt att dessa personer ställs inför det alternativet.
    http://www.arsinoe.se/?p=19016

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 9:07 pm

      @den rabiata orakade flat-feministen fanny, Fast jag tror inte att alla vill downshifta heller, oavsett klass. Jag tror att många vill jobba för att de tycker om och brinner för sina jobb – man kan så klart downshifta ändå även om man vill jobba 50 timmar i veckan om man pratar om downshifting på så sätt att man inte konsumerar mer än vad som behövs.

      Men man ska ju också tänka på vad det innebär, med sänkt SGI och stor påverkan på pensionen.

      • Reply den rabiata orakade flat-feministen fanny April 20, 2012 at 11:30 pm

        @Katta Kvack, Ja, det är klart att många vill jobba också, men generellt tror jag att de flesta jobbar för mycket och konsumerar för mycket. Jag tror att det är ett positivt ideal att fokusera mer på relationer än på karriär och konsumtion, både för samhälle och för miljön. Sedan om vissa jobbar mycket för att de brinner för sina jobb, absolut, men jag tror många jobbar mer än de skulle behöva för att de vill konsumera mycket. Konsumtion är ju något som många gör för att markera status.

        • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 11:43 pm

          @den rabiata orakade flat-feministen fanny, Ja visst är det så att vissa konsumerar för att visa status, vilket ju är helt fel anledning till konsumtion. Det håller jag med dig om.

          • den rabiata orakade flat-feministen fanny April 21, 2012 at 8:53 am

            @Katta Kvack, Jag tror att det är en av de vanligasta anledningarna till att folk konsumerar. Eller, det är säkert så att man också känner glädje över själva sakerna men jag tror inte att det skulle finnas en sån konsumtionshets om det inte handlade just om status. Grejen med att konsumtion ist för tid blir statusmarkören är att konsumtion spär på kapitalismen, att ha ledig tid är det du själv allena som tjänar på.

          • Katta Kvack April 21, 2012 at 12:19 pm

            @den rabiata orakade flat-feministen fanny, Fast det måste väl ändå vara en mognadsfråga, tänker jag, att vilja mäta sitt värde i världen med statusprylar. Det måste ju i sin tur bottna i självkänsla och en längtan efter konformatism för egen del och i samhället överlag.

            Sedan kan man ju vilja utmana kapitalismen, och det är ju upp till var och en att vilja göra det – men kortsiktigt skulle det ju leda till en raserad samhällekonomi med skyhöga räntor, vilket i sin tur innebär att gemene man kommer ha ännu mindre ledig tid då de måste arbeta mer för att betala de skyhöga räntor för bolån etc. Visst kan man sträva mot en annan typ av världsekonomi, men man kan inte helt glömma bort de konsekvenser det skulle ha under tiden som kapitalismen faller.

          • Katta Kvack April 21, 2012 at 12:24 pm

            @Katta Kvack, Alltså, obs obs, jag förstår precis vad du säger och håller med på många sätt och tycker helt klart att man ska sträva efter en vardag som inte är fylld av en massa betalningsskyldigheter och konsumtionsmöjligheter. Jag försöker själv konsumera med måtta, men tycker inte heller att man per automatik ska skuldbelägga konsumtion, vilket är lätt att man gör i en diskussion om downshifting.

          • den rabiata orakade flat-feministen fanny April 21, 2012 at 9:55 pm

            @Katta Kvack, All konsumtion är såklart inte av ondo, men jag tror absolut att konsumtionssamhället är det. Men konsumtionssamhälle menar jag samhället där människro konsumerar sktiprodukter utan att den konsumtionen ger någon större glädje utöver just den kortsiktiga glädjen som kommer av att brännapengar. Skuldbeläggande är emmelertid aldrig konstruktivt.

  • Reply Tid som den nya statusmarkören. April 20, 2012 at 5:37 pm

    […] Katta Kvack har svarat på Claras inlägg och skriver om att tid har kommit att bli en statusmarkör idag. Det håller jag verkligen med om, om det finns något som medelklassen markerar sig själv med är det att de har tid för en massa saker. Antingen tid som köps genom matkasseleveranser till dörren, bostad nära jobbet, hushållsnära tjänster och så vidare eller tid som frigörs genom att man kan gå ner i arbetstid, något som ofta möjliggörs av en relativt hög lön och ett fritt arbete. För Clara är det ju särdeles enkelt att downshifta eftersom hon är egenföretagare och kan prioritera sina sysslor hej vilt, för en undersköterska är det kanske inte lika enkelt. […]

  • Reply Maja April 20, 2012 at 5:23 pm

    Jag läser både Claras och din blogg ofta och jag tycker ni båda två har “rätt”. Detta inlägg är för allt i världen inte ett “du har fel kattakvatt” utan det föddes av att läsa alla kommentaret till ditt inlägg.

    Jag lever ett helt annat liv än Clara men jag tar det verkligen inte som att det är så man ska leva sitt liv för att bli lycklig. Jag tar det det som att det är så HON vill leva sitt liv för att bli lycklig. Det är synd att så många blir provocerade (kanske ett hårt ordval men kommer inte på något bättre för tillfället) av hennes livsval. Jag tycker hon är en frisk fläkt i detta samhälle där så mycket handlar om pengar, en frisk fläkt för att hon står för en annan åsikt än mainstream kvinnan i Sverige idag.

    Det innebär inte att jag på något sätt inte håller med dig i dina tankebanor. Det är verkligen inte alla som har råd eller lust att leva som Clara. Jag själv som ett lysande exempel! Men varför ger vi kvinnor efter till det dåliga samvetet eller frustrationen över att inte alla har råd att leva så, och bara inte se det som en inblick i ett liv som HON valt att leva. Förr i tiden så sågs det ner på kvinnor som ville arbeta, idag är det nästan legalt att klaga på kvinnor som vill satsa på familj och hem. Det tycker jag är synd.

    Anyway, tack för trevlig läsning och debattstartande. Det behövs ventileras mer i vårt samhälle. 🙂

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 9:13 pm

      @Maja, :blipp:

  • Reply Mia April 20, 2012 at 2:27 pm

    Tack för detta inlägg!

  • Reply Sandy April 20, 2012 at 1:23 pm

    Guuud vilket bra inlägg! Du skriver oerhört bra om något som jag också tänkt mycket på. Vem skulle inte vilja ha det som Clara liksom.
    Själv försöker jag bara få tag i nånstans att bo! :L

  • Reply Jinni April 20, 2012 at 12:01 pm

    Väldigt bra skrivet inlägg. Bra inlägg överlag.
    Jag har nyligen hittat hit och jag gillar verkligen din genomtänkta och realistiska syn som motpol mot att allt bara svävar av sig självt.

  • Reply Kerstin April 20, 2012 at 10:13 am

    Ett oerhört välformulerat inlägg!
    Du satte ord på något som uppenbarligen gnagde även i mig efter att ha läst Clarainlägget.
    Jag fick en känsla av att hon egentligen är lite omogen när hon gör tämligen kategoriska uttalanden om hur man bör leva sitt liv…

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:27 am

      @Kerstin, Överlag tycker jag det är svårt när folk berättar hur man bäst lever sitt liv. Jag menar, 2012 borde vi väl veta att viljan och förutsättningarna ser olika ut hos alla.

  • Reply Silverpiraten April 20, 2012 at 9:38 am

    Det här var det bästa jag läst på länge!
    Jag förstår poängen med att downshifta, att det handlar om att få upp ögonen på de som sliter ihjäl sig för statusprylar. MEN och det är här jag verkligen gillar det du skriver, alla kan inte göra såna val. Alla har inte ens några val att göra man har bara krav för att överhuvudtaget överleva och kunna ge sina barn mat. För det räknas väl knappast som val att välja mellan mat och boende? Jag kan ärligt säga att jag blir glad av pengar eller snarare snäll av pengar. För det är väldigt tröttsamt att höra sig själv alltid svara nej när någon av barnen ber om något. Inte av elakhet utan bara för att det inte går, det finns inga pengar att handla för. Att då någon gång kunna säga: – Javisst, ta en glass du. Det är lycka!
    Jag tror att det är lite som i Lyxfällan, det är ju inte så svårt att be någon som egentligen har det bra ställt ekonomiskt att ändra på sitt beteende och sluta överkonsumera. Värre skulle det vara om de skickade hem de där småpräktiga programledarna till människor som äter gräs till middag för att kunna ha råd att bo kvar. Hur ändrar man en sådan tillvaro?
    När man dessutom har barn så är skuldbördan enormt tung. Då förväntas man ha sparade pengar om något händer. Man ska kunna erbjuda en grundtrygghet som faktiskt är jättesvår att få till utan pengar.
    Jag är imponerad över dina rader, jag har alltid älskat allt du skriver och det här var verkligen inget undantag ( och med tanke på alla kommentarer så är det fler som håller med ). Du är min Favorit-Kvack 🙂

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:24 am

      @Silverpiraten, Tack för dina fina ord!

      Jag förstår också poängen med att downshifta, och jag skulle lätt kunna tänka mig att downshifta men kanske inte på de sätt som Clara gjort. Jag har dock varit i den situationen där jag nästan aldrig kunde köpa den där glassen i affären, på grund av en lite inkomst, så jag kan verkligen se problematiken i det inlägg som Clara har skrivit där det känns som att alla skulle kunna förenkla sitt liv på samma sätt. För där jag var just då, det var inget jag ens kunde downshifta från.

  • Reply Madeleine April 20, 2012 at 9:25 am

    Bra skrivet och superbra tankar bland kommentatorerna. Jag undrar bara lite varför jag inte hittat din blogg förrän idag? well, bättre sent än aldrig ju! 🙂

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:20 am

      @Madeleine, Välkommen hit :blipp:

  • Reply Nora April 20, 2012 at 9:23 am

    Hurra,hurra,hurra!Älskar när en klok människa sätter ord på sina egna tafatta tankegånger <3 Bless you!!!Delade på FB :))

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:20 am

      @Nora, :blipp:

  • Reply Martin April 20, 2012 at 9:18 am

    För många downshiftare handlar det inte om status utan om att ta makt över sin vardag. Det är lätt att bara följa med strömmen och inte fundera över vad som verkligen är viktigt i livet. Många inser att överkonsumtionen inte gör dem lyckligare och tar konsekvenserna av detta och istället kanske går ner i arbetstid för att ägna sig mer åt t ex barnen, skapande aktivitter eller ideellt arbete. Men det får förstås var och en komma fram till själva. Här har jag bloggat om vägen till en medveten vardag som går igenom fem av livets områden.
    http://endrommaremedoppnaogon.blogspot.se/search/label/Vardagsmakt

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:20 am

      @Martin, Som jag skriver i mitt inlägg, så handlar det ju inte alltid om en överkonsumtion. Det är inte alltid därför folk har ont om pengar och jagar timmar för att få mera cash. Jag tror inte att alla i Sverige som har dåligt med slantar har drabbats av lyxfällan-syndromet med hundratusentals i vanliga kontokrediter, det tror jag faktiskt inte. Det förutsätter att gemene man och kvinna inte har någon som helst ekonomisk koll, och det tror jag faktiskt att många många av oss har.

      Det jag försöker få fram med detta inlägg är att många har inte möjligheten att downshifta, för det finns inget att downshifta från. Jag rackar inte ned på dem som vill downshifta, det är upp till var och en.

      Sedan ser ju våra livsmål olika ut. Vissa vill jobba idellt och påverka världen, vissa vill vara med och skriva de lagar vi lever efter, vissa vill vara hemma med sina barn på heltid, vissa vill att de ska gå på dagis, vissa finner sitt skapande i något kreativt utanför jobbet, andra finner sitt jobb skapande. Det är olika för alla, men på något sätt förutsätter diskussionen om downshifting att alla vill leva på samma sätt, och så är det ju inte.

  • Reply Annelie April 20, 2012 at 9:11 am

    Jag håller med, verkligheten är inte den samma för alla. Tur är väl det…

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:13 am

      @Annelie, Ja, verkligen! Även om det vore soft om alla hade möjligheten att leva precis som de ville.

      • Reply Annelie April 22, 2012 at 11:29 am

        @Katta Kvack, Det hade vart trevligt men alla hade trots möjligheten valt olika.

        • Reply Katta Kvack April 22, 2012 at 11:45 am

          @Annelie, Amen på det!

  • Reply Jojjo April 20, 2012 at 9:00 am

    Åh, jag gillar verkligen ditt inlägg! Och jag kan bara hålla med dig i det du skriver om att det är en bra grundtanke i Claras inlägg (den om överkonsumtion, köpa saker man inte har råd med och egentligen inte behöver) men att hon dribblar bort den i en massa (i mitt tyckte) självgodhet. Jag kan inte låta bli att läsa hennes blogg men ibland vill jag bara skrika. Det FINNS FLER SÄTT att leva! Jag har gjort nån slags downshifting det senaste året genom att byta jobb och flytta ut på landet. Tydligen har det gjort mig till en mer harmonisk människa enligt min omgivning. Jag älskar att gå i skogen och jag plockar svamp. Men självförsörjande? Nej tack! Köper gärna kött, grönsaker och ägg direkt från mina lantbrukande grannar men har ingen lust att göra allt det jobbet själv. Då jobbar jag hellre heltid och köper det! Men SJÄLVKLART är inte ett liv på landet ett alternativ för alla. Jag har ju min familj här, fina vänner och mitt jobb. Mer social samvaro än när jag bodde i Sthlm och inte kände en själ. Men kan man inte vara så pass ödmjuk att man inser att folk vill leva olika utan att behöva slå sig själv för bröstet och säga “Titta, så här bra är jag! Ni som lever annorlunda är lite sämre som människor!” Det är det som gör att Clara ger mig rysningar ibland.

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:11 am

      @Jojjo, Jag skulle lätt kunna tänka mig ett liv på landet, om det inte vore för det där som du skriver, att det skulle innebära att lämna alla jag känner.

      Jag tycker också att det blir som en förmaning snarare än uppmuntran, hennes inlägg, och att det inte tar hänsyn till att alla lever på olika sätt.

  • Reply Martin April 20, 2012 at 8:58 am

    Jag räknas som låginkomsttagare, jobbar som skötare inom psykiatrin, men lyckas ändå downshifta trots mina tre barn. Jobbar nu 80 %. Det handlar om priorieringar. Jag har varken bil eller Iphone. Jag är icke-rökere och dricker sällan. Men det är förstås ändå lättare att downshifta om man är medel- eller höginkomsttagare. Då kanske man inte behöver prioritera.

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:10 am

      @Martin, Det är ju lite det jag vill komma åt dock, att det är olika för alla. Vi har visserligen bil, men den KAN vi inte prioritera bort på grund av sambons arbete och arbetstider, jag röker inte, dricker i stort sett aldrig (en folköl typ varannan månad)… vi lever inte någon överkonsumerande tillvaro här hemma – men det är klart det finns saker vi skulle kunna prioritera bort om vi ville.

      För många handlar det givetvis om prioriteringar, OM downshifting är det man strävar efter vill säga, för alla vill ju inte det. Men för många är det faktiskt inte möjligt att ta bort saker, för det finns inga saker att ta bort. Jag känner folk som jobbar heltid, men som redan i dagsläget har downshiftat för att ens ha råd med vardagen då de jobbar heltid. Där finns inte heller bilar eller smarta telefoner – så allas verklighet ser ju olika ut.

      Jag har inget emot att folk prioriterar och downshiftar, det jag motsätter mig är att det verkar förutsättas att alla kan, vilka inte alls är fallet.

  • Reply Siv April 20, 2012 at 8:55 am

    Haha JA! Jag försökte lyfta klass- och könsperspektivet och fick en helt inlägg som svar. Otroligt förenklande.

    Älskar Monicas geniala downshifting-matris: http://kvinnopartaj.wordpress.com/2012/04/18/ja-jag-gillar-dromfangare/

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:04 am

      @Siv, Ja, könsperspektivet är ju ytterligare en dimension på det hela.

  • Reply Lady Dahmer April 20, 2012 at 8:09 am

    väldigt klokt skrivet Katta!

  • Reply Katta Kvack om Underbara Claras ”Down shift” « Apan satt i granen April 20, 2012 at 7:03 am

    […] Katta Kvack har skrivit ett svar på Underbara Claras ”Down shift-inlägg”. Jag tycker om det Katta skriver. Hon sätter ord på mina tankar. Katta pekar på att tiden är 2010-talets statusmarkör och menar att Underbara Claras ”down shift” är något man kan göra först när man har de rätta förutsättningarna. Tid är 2010-talets allra hetaste statusmarkör. Glöm allt vad platta tv-apparater, smarta telefoner och nyrenoverade kök heter. Vill du visa att du är framgångsrik idag ska du visa att du HAR TID. Tiden att sätta surdegar, tiden att laga grytor på egenodlade rotfrukter, tiden tiden att hämta tidigt på dagis, tiden att fynda inredning till hela ditt hus på loppisar, tiden att borsta till håret och ta på dig din vintagefyndade klänning  och sedan dessutom hinna ta kort på kalaset, tiden att bjuda hem vänner på fantastiska middagar, tiden att laga långkok, tiden att livnära sig på sina fritidsintressen. Citat från Katta Kvack […]

  • Reply Bridget April 20, 2012 at 2:33 am

    Präktigt verkar vara lite allmänt hett. Va, fan! Jag som har tagit mig från landet, skaffat mig utbildning, chefar över manliga kollegor och har en kille med mer tid för städning och matlagning än vad jag har. När blev det såhär?

    //Omodern, ganska nyligen hemkommen från jobbet och funderar på om jag inte bara skulle ha stannat på landet och gift mig med grannpojken (då hade jag säkert också varit välsignad med några knodds vid det här laget också)

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:04 am

      @Bridget, Ha ha, ja, gifta sig med grannpojken är alltid en bra lösning 😉

  • Reply J April 20, 2012 at 1:59 am

    HURRA vilket bra inlägg! Det du skriver är så jävla sant. Kram på dig!

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:03 am

      @J, Vad kul att du gillar!

  • Reply Vilje April 19, 2012 at 11:45 pm

    Men guuuud så bra skrivet! Jag applåderar och ger en stående ovation! Även om jag själv är vad man skulle kunna kalla för downshiftare, så bör man vara så ohyggligt medveten om att det är en lyx som är väldigt få förunnat.

    Tack för att du satte ord på vad jag kände!

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:03 am

      @Vilje, Jag skulle personligen inte ha något emot att downshifta, men vet inte om det riktigt skulle funka ekonomiskt.

  • Reply Lena S April 19, 2012 at 11:36 pm

    Alltså, du fattar inte vad det här gjorde för min tankegång. Så jäkla bra skrivet av dig. För visst är det ju så, att ALLA skulle downshifta om man hade möjlighet. Jag kan fan inte downshifta just nu, alls. Två små barn (en 3 åring, och en på 6 månader)heltidsstudier, försöka få till något sorts socialt liv och helst lite träning på det. Min sambo är pappaledig, och utan min “inkomst” aka studielån (!) skulle vi inte klara oss ekonomiskt. Och jag är ändå en jävel på secondhand och tradera fyndning. Haha. Jag förstår precis vad hon menar, men i mitt liv är det inte speciellt applicerbart. Speciellt inte nu. (den dagen jag är världens bästa läkare med egen mottagning och typ har kommit på cancervaccin, då kanske jag kan downshifta. flytta ut på landet och odla min egen mat. Men fram tills dess NOT so much)

    • Reply Katta Kvack April 20, 2012 at 10:02 am

      @Lena S, Ja men eller hur!

  • Reply Kissen April 19, 2012 at 10:50 pm

    Det där var så bra skrivet att jag blir alldeles till mig i trasorna. Har också läst Claras inlägg och det har gnagt mig en del sista veckan. För just det där, att “alla” borde satsa på det livet, gör mig sur.
    Visst, vi arbetar för mycket, egentligen. Ur ett rent sociologiskt perspektiv har vi effektivare maskiner/industrier än någonsin men arbetar ändå mer än vi någonsin gjort. Så visst, alla ska inte behöva känna arbetsstressen. Men, realiteten är ju just den, att folk har lite pengar och stora kostnader, och ett hus ute i urskogen löser inte ekvationen ändå för ungar ska till skolan och folk till jobbet och maten handlas o bensinen betalas.

    Jag är en urfattig student som bor i storstan, betalar alldeles för mycket hyra för jag har inget val om jag ska kunna bo någonstans.
    Jag har krediter som jag önskar jag kunde lösa och har inte ens en balkong att njuta av.

    Jag är helt för downshifting, om man har möjligheterna. Sen är det olika saker för alla. Jag har nära vänner och familj som kör det rejset. De bor billigt, de lagar, syltar, saftar och odlar, går på loppis och vänder fanimej på varenda krona enkom för att slippa jobba heltid. Hejja dom!

    Men jag drömmer om att få ett bra jobb efter studierna, sparkonto med pengar på, få lån och lägenhet eller litet hus lagom långt från innerstan. Inte efter att odla morötter och räkna på en knaper budget enkom för att kunna sitta och vifta med tårna i trädgårdslandet.
    (okej, mest drömmer jag om en pojkvän, men det är en annan historia)

    Statushets åt alla håll stör, för det livet är ouppnåeligt för så många. Världen kan inte enbart bestå av Blondinbellor, Claror och högt betalda företagare. Så är det ju.

    Fan, ibland får du verkligen till det Kattis. All heder åt dig som skriver så jäkla bra!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:03 pm

      @Kissen, Men du rå! Du skriver också himla bra. Älskar din kommentar!

      • Reply Kissen April 20, 2012 at 10:09 pm

        @Katta Kvack,

        🙂 Man försöker ju. Tycker om diskussionen som blivit här i kommentarsfältet. Intressant. Ska man göra ett uppror nu? haha

  • Reply Malin.. (Med en gnutta ironi och en nypa salt skapar vi nåt så härligt som självdistans!) April 19, 2012 at 10:36 pm

    Herreguuuuud, du satte orden på något jag velat säga hur länge som helst men inte funnit rätt ord att göra det med.. Tack!!! 😉

  • Reply Lisa Frentz April 19, 2012 at 9:18 pm

    Man kan ju undra om Underbara Clara någonsin funderat på att de som skulle behöva den här tiden (ex ensamstående föräldrar) kanske inte alls överkonsumerar? Jag gillade verkligen den här, som en frisk fläkt mitt ibland allt fint och sockersött i bloggvärlden.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:06 pm

      @Lisa Frentz, Ingen aning. Men det känns väldigt mycket som att hon utgår från hennes verklighet, vilket så klart är naturligt att man gör, men hon har många läsare och jag kan hoppa upp och sätta mig på att det är många många, om ens några, som har samma verklighet som hon har.

      Jag tror att det är som du skriver, att många av de som verkligen skulle behöva fler timmar på dygnet, verkligen inte överkonsumerar.

  • Reply Helena April 19, 2012 at 8:45 pm

    Mycket bra skrivet!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:06 pm

      @Helena, Tack!

  • Reply men det får man väl inte säga i det här landet April 19, 2012 at 8:17 pm

    Tack Katta! Du formulerade precis det jag kände när jag läste texten men som jag inte fick ner på pränt. Väldigt tänkvärt!

  • Reply Vicky April 19, 2012 at 8:13 pm

    så bra och tänkvärt, tack. man vill ju att det ska vara så lätt som clara framställer det, men om det vore det hade det nog inte varit en fråga om att behöva peppa folk till att göra det.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:07 pm

      @Vicky, Ja men gud ja, tänk om livet ändå vore så enkelt.

  • Reply Hanna April 19, 2012 at 7:46 pm

    Jag gillade hennes inlägg, men ser det lite som en utopi. Absolut inget jag kommer ha möjlighet att göra de närmaste åren (om ens någonsin). Men jag tycker det är en fin dröm att sträva efter, om det är något en vill göra alltså.
    Med det sagt så vill jag också säga att ditt inlägg är riktigt bra också. Tänkvärt. Alla kommer inte ha möjlighet att leva som Clara och alla vill inte.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:08 pm

      @Hanna, Nej men precis, alla vill ju olika saker – vilket såklart delvis är det som gör en utopi till en utopi 🙂

  • Reply The World According to Elsa April 19, 2012 at 7:27 pm

    Mycket intressant ämne. Det är inte helt okomplicerat.

    Har skrivit om det själv här:
    http://elsa89.blogg.se/2012/april/att-downshifta.html
    http://elsa89.blogg.se/2012/april/mer-om-att-downshifta.html

  • Reply Kajsa April 19, 2012 at 7:16 pm

    OBS! Jag gillar inspirationen från Claras blogg, men kan precis som många andra här bli lite spyfärdig över präktigheten och tendensen att framhäva rätt och fel som om världen var svart och vit. Kram igen!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:09 pm

      @Kajsa, Jag kan också bli jätteinspirerad av Clara och hennes blogg, och ibland blir jag jätteirriterad och frustrerad. Ha ha.

  • Reply Kajsa April 19, 2012 at 7:14 pm

    Jag har tänkt på en annan sak, som jag vet att Clara själv kommenterat och menar att hennes blogg är en slags positiv, inspirationsdagbok-någonting…. Hur som helst, erfarenheterna av lantlivet i typ hela mitt liv (31 år) är inte i närheten av så käcka som Clara får dem att framstå som. Nu skiter ju Clara alltså att ta med de trista bitarna/baksidorna men va fan….hur ofta lyckas man odla nåt som inte blivit missväxt eller uppätet av djur (jag HAR gröna fingrar å intresse…men det skiter sig svinofa ändå!) och ska man ha en massa vedeldning och djur (exempelvis hönor), ja då kan man glömma att åka hemifrån för både djur o trädgårdsland sköter sig inte självt. Veden är ett kapitel för sig, ständigt sotigt och skräpigt inomhus och arbete med att fälla träd, kapa, klyva stapla o ständigt plocka in nytt som ska eldas (många helger går åt under våren för denna typ av arbete och då eldar vi främst bara för mysighetens skull i öppna spisen). I övrigt kämpar man sommartid med sniglar, ogräs, knott, mygg och fästningar på landet…förmodligen har jag inte fått me allt….men du fattar. Alltså, jag är en lantis och älskar livet på landet, blir lyrisk av att börja odla varje vår trots att det mest blir skit i slutet och jag gillar de “rejäla” bitarna med vedhuggning m.m. men det innebär inte att det är bäst för alla och bara är lyckligt o problemfritt. Sen fattar jag inte det där med tiden? Allt arbete med barn (har 3st), trädgårdsarbete, renoveringar (eget hus är alltid ngt arbete, exempelvis måla om fasaden) och all tvätt, matlagning m.m….eh…man har jävligt mkt mer tid i stan! En lägenhet är ju nästan underhållsfri, i alla fall om man jämför. Lycka till alla ni stadsbor och glöm inte att det lyckliga lantlivet har en baksida…som Clara medvetet undanhåller. Det finns såklart inget rätt eller fel. Kram!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:10 pm

      @Kajsa, Bra poänger – bara för att man bor på landet innebär det inte att man har mer tid på sina händer.

  • Reply Lotta April 19, 2012 at 6:27 pm

    Så bra skrivet!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:10 pm

      @Lotta, Tack 🙂

  • Reply cruella April 19, 2012 at 6:26 pm

    Väldigt bra skrivet och gissa om jag tänkte samma tankar när jag läste boken Rik på riktigt för några år sedan. Jag väntade mig att Clara skulle lästipsa om den i sitt inlägg, för hennes resonemang är taget därifrån även om det inte precis är rocket science det handlar om.

    Ja, att downshifta är även det ett privilegium för en hyggligt välbeställd medelklass. Lever du så för att du inte har något annat val lär du kalla det för något annat och svära ve och förbannelse mer än en gång.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:11 pm

      @cruella, Oj, finns det en hel bok om det. Den borde jag nog INTE läsa, kan eventuellt göra mig möcket möcket irriterad.

  • Reply Anna April 19, 2012 at 6:25 pm

    Du skriver så fantastiskt bra! GRYM är du! :blipp:

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:11 pm

      @Anna, Men åh! Tack!

  • Reply Kloka ord om den nya statusmarkören « Camelliss April 19, 2012 at 6:23 pm

    […] sätter Katta Kvack ord på något som jag har stört mig på länge men inte själv har kunnat förklara på så bra sätt som hon […]

  • Reply Zahra April 19, 2012 at 6:13 pm

    Alltså har tänkt på exakt samma sak sen jag läste Claras inlägg! Har liksom inte haft ork/tid att skriva ner mina tankar. Men ja, tid är för de med bra förutsättningar. Älsk på dig! <3

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:12 pm

      @Zahra, Älsk på dig tillbaka!

  • Reply Dorro April 19, 2012 at 5:31 pm

    Jag läser här varje dag men kommenterar aldrig. Jag gillade Underbara Claras inlägg men kände precis samma sak. Hur ska man kunna downshifta om man inte har råd med det. Man ska ju ha så man kan leva. Jag tror att det många gånger räcker att se över sitt liv och ta bort sådant som är onödigt och tar för mycket av ens energi men man ändå gör. Det är mer realistiskt. Att ta vara på sin tid är absolut väldigt viktigt men vi är alla olika och behöver olika saker för att må bra. I like!!!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 11:13 pm

      @Dorro, Hurra när hemliga bloggläsare kommenterar 😀

      Ja, att ta vara på sin tid innebär nog väldigt olika för olika personer -. det får man inte glömma bort.

  • Reply anna n April 19, 2012 at 2:23 pm

    Så klok du är!
    Du lyckades verkligen sätta fingret exakt på hur det är.

  • Reply Camilla April 19, 2012 at 2:08 pm

    Men JA! Amen! Precis som så många andra redan har sagt – du formulerade det som jag har gått och tänkt på och känt mig så frustrerad över. Mest för att jag är totalt jäkla ointresserad av att “downshifta”. Vill lite kräkas på den här “åh, titta vad jag tar tillvara på mitt liv och min tid”-grejen. Det må vara avundsjuka någonstans i bakgrunden, men det stör mig att det har blivit som det enda rätta sättet att leva, det vi alla ska sträva efter oavsett hur förutsättningarna ser ut.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 2:17 pm

      @Camilla, Ja verkligen. Det verkar finnas så lite plats för att gå sin egen väg just nu, det är bara EN sak som är helt rätt. Det stör mig.

  • Reply Viktoria April 19, 2012 at 2:03 pm

    Så bra skrivet och så sant!
    Jag skulle jättegärna downchifta, jag och maken dagdrömmer om det ofta. På ytan så kanske det verkar som om vi skulle kunna det. Sälja radhuset i det halvfina området Vega (Haninge) och tjäna en slant och sen flytta ut till ett hus på landet MEN då varken han eller jag har någon utbildning och jobbchanserna är små så skulle vi då sitta någonstans på landet med några hemmaodlade potatisar som ska mätta våra fem barn…
    Näää det funkar ju inte. Man måste ju ha inkomster var man än bor och hur mycket man odlar själv. Det finns ingen som är helt själförsörjande i vårt land, inte ens den där underbara Klara…

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 2:07 pm

      @Viktoria, Ja visst har jag också lekt med tanken, flytta till landet, radikalt gå ned i arbetstid – eller ännu hellre, vinna på Lotto. Men samtidigt så har man ju alla man känner här.

      Vega! Då kanske vi blir grannar framöver – det är ett av de områden vi tittar på.

  • Reply Sofia April 19, 2012 at 1:48 pm

    Jättebra skrivet.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:55 pm

      @Sofia, Tack!

  • Reply Nova April 19, 2012 at 1:33 pm

    I LOVE YOU. Så vettigt. Jag läste också det där inlägget och fick precis samma känsla, något STÄMMER INTE. Och nu redde du ut mina tankar.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:54 pm

      @Nova, :blipp:

  • Reply Lisa April 19, 2012 at 1:31 pm

    Det här inlägget är verkligen det bästa jag läst på mycket, mycket länge!
    De få saker jag har tid att odla är för att jag tycker det är kul, verkligen inte för att jag ska kunna leva på de grödor jag sätter. Också får man ha i baktanke att alltid jag eller M här hemma på f-ledigt också. Vi pratade om det där senast vid matbordet, hur fan vi ska hinna med att träna, laga middag, äta middag och fan och hans moster sen när vi båda börjar jobba igen. Jag fattar det inte. Och så ska man ha dåligt samvete över att man inte hämtar ungarna tillräckligt tidigt, för det kan man inte eftersom man då förlorar värdefulla slantar av sin redan värdelösa lön som man har inom vården.
    Gah! Blir stressad bara av att tänka på det.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:54 pm

      @Lisa, Tack för din feedback. Ja, alltså det där dåliga samvetet – fy fan för det!

  • Reply HeyLeon April 19, 2012 at 1:29 pm

    Det här var en intressant reflektion och mycket välskrivet, bra gjort! Kul att krönikeKatta är tillbaks 🙂

  • Reply Ninni April 19, 2012 at 1:23 pm

    Jag jobbar 90% och min sambo jobbar 60% (han pluggar men tar inte ut något lån eller bidrag). Ingen av oss har nån särskilt hög grundlön. Vi bor i centrala Göteborg med våra två barn i en hyfsat stor hyresrätt och har en gammal bil från 1997. Jag cyklar till jobbet. Ingen av oss har en krona i lån och vi har lite pengar sparade. Inga stora summor, men sådär så det känns tryggt. Vi klarar oss finfint! Vi har t o m råd att resa en hel del och jag handlar det jag vill ha även om vi försöker hålla vardagskostnaderna nere genom att handla på Lidl och laga matlåda. Men nu till det väsentliga: Vi har alltid varandra och vi delar på kostnaderna. Det är ju såklart mycket svårare att få tillvaron att gå ihop om man är ensamstående. Jag har inga planer på att gå upp på heltid för jag tycker inte mitt liv skulle få kvalitet då, så det skulle jag bara göra om jag var tvungen av nån anledning. Jag har fått en känsla av att folk inte är sådär särskilt ekonomiska på det stora hela, jag menar kolla bara på valfritt avsnitt av Lyxfällan! Folk röker och dricker cola och latte för enorma belopp! Tror många skulle få det mycket bättre om de lät bli sånt. Att tänka lite på vad man gör i vardagen kan spara stora pengar utan att det behöver svida så särskilt mycket (jo, jag förstår att det kan vara svårt att sluta röka).

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:52 pm

      @Ninni, Vad kul att det funkar bra för er. Det är klart att många skulle kunna då det att gå ihop rent ekonomiskt även med mindre pengar – det funkar ju nu när jag är mammaledig och har halverad inkomst. Men det är ju många som vill jobba heltid också, som tycker att deras jobb tillför till deras livskvalitet snarare än berövar dem den. Det är ju så klart väldigt individuellt. Men jag tror också att många många inte har en möjlighet att gå ned i tid för att få mer ledigt utrymme.

      Jag tror också att folk missbrukar krediter och handlar osmart i Sverige, och givetvis är det inte det jag tycker folk ska göra. Jag tycker att det är bra att undvika krediter, att inte låna pengar i onödan. Men jag tror också att Lyxfällan inte är representativt för hur vi sköter våra pengar överlag i Sverige.

      • Reply Ninni April 20, 2012 at 12:29 pm

        @Katta Kvack, Det som är synd är att bostadspriserna är så höga, annars tror jag fler skulle gå ned i tid. Fattar också att ensamstående föräldrar har det tufft…

    • Reply mel October 5, 2013 at 7:23 pm

      @Ninni,

      Pluggar han 100%?

  • Reply Veggie April 19, 2012 at 1:22 pm

    Spot on. Tack.

    Alltså, jag är uppvuxen i Stockholm. Min familj och min släkt bor här, jag har barn och en önskan att de ska få vara nära sina släktingar och skapa en relation till dem. Att således flytta till landet, är inte aktuellt. Och Stockholm är extremt dyrt att bo i, om du ens har turen att få ett hyfsat boende, i ett område där du kan känna dig trygg och framförallt där ditt barn kan vara tryggt och gå i en bra skola.

    Det är så enkelt, att sitta på landet där ett hus kostar lika mycket som 10 kvadratmeter bostadsrätt i Stockholm, och berätta för andra vad livskvalité är. Att förutsätta att stadsliv endast är ytligt och går ut på överkonsumtion?

    Nej tack, jag byter inte bort närhet till familj och vänner för ett ensamt liv på landet, som jag inte ens kan relatera till. Och detta inlägg om att rejäla kvinnor (bondhustrur och husmödrar) ökade min irritation ytterligare.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:32 pm

      @Veggie, Ja men gud ja. Det kostar ju massor att bo i storstäder och jag VILL inte flytta långt från stan. Här har jag alla jag känner och umgås med och har kära, inte 70 mil bort. Och don’t get me started on inlägget om rejäla kvinnor.

  • Reply Tiger Baby, Johanna April 19, 2012 at 1:11 pm

    Så jäkla bra skrivet! Jag håller med helt och hållet! Vad ska man ta av för att få den där extra tiden lixom? Och det är väldigt läskigt att tänka på, det att tiden har blivit en statussymbol.

  • Reply Emma April 19, 2012 at 1:08 pm

    Åååååh Katta, så satans bra skrivet! Jag läste samma inlägg och kände precis samma sak som dig, men kunde inte formulera det. TACK!

    Jag tillhör inte kategorin som inte skulle ha råd att downshifta, men ska jag vara ärlig så vill jag inte det heller. jag hatar att spankulera i skogen, jag har inga gröna fingrar och tålamodet för surdeg finns absolut inte. Jag är alltså rätt där jag är, i storstaden.

    Men det var som sagt inte mig du pratade om. Tidskapitalism. Det är ju briljant! Så oerhört mitt i prick.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:31 pm

      @Emma, Jag med! Jag HATAR att gå i skogen och jag dödar även de mest foolproofiga blommorna med mina helt ogröna händer.

  • Reply Susanna April 19, 2012 at 1:05 pm

    Det här var verkligen det bästa jag läst på länge. Jag HATAR downshifting och allt vad det innebär när det pratas om det på det sätt som Clara gör i sitt inlägg. Är det något man borde downshifta i samhället så är det den stora bördan av dåligt samvete. Tänk om jag kunde downshifta det dåliga samvetet över fiskpinnarna på bordet eller att jag hämtar ungen sist av alla barn på dagis. Så mycket lättare bördan på mina axlar skulle bli då. Screw egenodlade tomater!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:30 pm

      @Susanna, Men TACK!

      Och ja, jag med! Jag skulle gärna downshifta, men för mig innebär det något annat. Att inte köpa onödiga saker i överflöd, att se till att äta upp matresterna i kylen. Men att göda på det dåliga samvetet, som jag tycker att inlägg som detta gör, det tycker jag är synd. För vi alla gör ju vad vi kan för att få livet att gå ihop.

  • Reply Lina April 19, 2012 at 12:42 pm

    Väldigt bra skrivet!
    Jag skulle mer än gärna downshifta men i dagsläget så fungerar det inte. Bor ju i en lägenhet i stan och möjligheten att odla det man behöver själv finns inte och dessutom så finns inte orken för det.
    Tanken om att man ska låta bli att överkonsumera är en bra tanke och likaså tanken på hur lite pengarna kan jag klara mig på. Däremot så måste jag säga att jag värdesätter just nu pengar, alltså mitt heltidsjobb och dess inkomst, mer än att gå ned i tid och få vara ledig. Heltidsjobb betyder mer pengar in på kontot och mer pengar in på sparkontot. Att ha pengar på sparkonto ser jag som otroligt värdefullt eftersom jag där sparar för min trygghet.

    Måste erkänna att Claras inlägg irriterar mig lite.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:29 pm

      @Lina, Ja men precis. Jag tycker också att man ska undvika överkonsumtion. Jag tycker man ska undvika krediter. Men jag tycker att man ska få rå över sin tid på det sätt man själv vill, inte känna sig misslyckad för att man inte hinner shoppa all inredning 2nd hand.

  • Reply Lilla Mysan April 19, 2012 at 12:39 pm

    Ja, det är där skon klämmer. Jag har all tid i världen. För att jag är arbetslös. Jag har inte råd att vara arbetslös – hur tidigt jag än kan hämta på dagis, hur mycket tid jag än har att påta i trädgården och odla ditten och datten. Jag har liksom inte ens råd att köpa frön att sätta i min trädgård! Jag har inte ens råd att köpa deo när den gamla tar slut. När jag har betalat räkningarna varje månad, så har mitt sparkonto minskat med ytterligare några tusenlappar. Så jag blev smått spyfärdig av den där äckliga underbara clara, jag står inte ut med präktigheten. Det går an för dig som har RÅD att downshifta. Jag har det inte! Jag har aldrig läst underbara clara, just pga präktigheten. Och jag tänker bannemej inte börja nu. Bläää, säger jag, precis som min dotter skulle säga.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:27 pm

      @Lilla Mysan, Jag följer Claras blogg och tycker om henne på många sätt, men våra meningar går i sär ganska ofta – speciellt när det gäller sådant här 😀

  • Reply Malinka April 19, 2012 at 12:22 pm

    Tack Katta!

    Det finns onekligen en massa människor som lever – eller försöker leva – det andra sortens statusliv: stort hus i det glassigaste eller hippaste läget (förmögen villaförort eller lite-lagom-ute-i-skärgården), de senaste grejerna, kläderna, resorna, träningsformerna, föräldrafilosofierna (hämta tidigt eller ha ungen på höften hela dagen) och vad det nu kan vara. De skulle kanske må bra av att downshifta. Vi som ser dem ränna omkring i sitt statusmoln skulle definitivt må bättre av att se dem downshifta.

    Men de flesta av oss knatar bara på i vardagen med våra heltidsjobb eller ofrivilliga deltidsjobb, och får det att gå runt. Förhoppningsvis.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:27 pm

      @Malinka, Ja, här finns det verkligen inget utrymme för ngn downshifting i den bemärkelse Clara beskriver i sin blogg.

  • Reply Skincare by Malin R April 19, 2012 at 12:10 pm

    Fantastiskt inlägg, Katta! Jag vet inte om jag drömmer om att bli ekonomiskt oberoende och livnära mig på grödor i trädgården. Jag älskar ju mitt jobb, det ger däremot inte så mycket timmar och kulor att det räcker till att “downshifta” 😉
    Men att slippa den inre stressen “om pengarna räcker” hade nog varit hälsosamt!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:26 pm

      @Skincare by Malin R, Ja men PRECIS. Man kan ju faktiskt gilla att jobba också!

  • Reply Anna April 19, 2012 at 12:09 pm

    Så kloka ord! Gillar verkligen Claras tänk, men tänket finns inte alla gånger befäst i verkligheten. Klart ALLA vill väl någonstans, någongång downshifta, men hur gör vi det möjligt? För verkligheten ser inte riktigt ut som för henne alla gånger. En trädgård.. gå ner i arbetstid.. vara hemma med barnen tillsammans med sin partner (om det nu finns en..) .. Tack för att du tar upp det här. Känner mig inte lika downshift-misslyckad..

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:25 pm

      @Anna, Jag förstår ju poängen med det, men jag tycker att hon dribblar bort den.

  • Reply Johanna April 19, 2012 at 12:09 pm

    Ah, helt helt sant!

    Mycket bra skrivet!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:25 pm

      @Johanna, Tack snälla!

  • Reply Linda April 19, 2012 at 12:07 pm

    Så himla bra skrivet. Kunde inte sagt det bättre själv!

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:25 pm

      @Linda, Tack!

  • Reply La Linda April 19, 2012 at 12:07 pm

    Mycket bra och intressant inlägg. Och helt hand i hand med något jag själv går igenom just nu. Visst är tid en lyxfaktor, det är inget snack om saken.

    • Reply Katta Kvack April 19, 2012 at 1:24 pm

      @La Linda, Visst är det. Jag skulle jättegärna ha mer tid, men jag skulle inte tillbringa den i skogen.

    Leave a Reply