Internet

Ska även bloggarna förpassas till landet mellanmjölk?

Det har tydligen skrivits en hel del om självcensur på bloggar ser jag hos Mirijam (Mirijam, Alex, Peppe, Tuva Minna Linn ). Jag har missat det. Antagligen har jag skrollat förbi dessa inlägg, för jag tycker att vi har pratat så mycket om det redan, att man inte får vara deppig på nätet. Men det visar sig, att det den här gången inte handlar om att vara deppig på nätet, tydligen får man inte vara glad heller. Är man glad är lider man nämligen risken att framstå som en skrytmåns – som någon som är ute efter att göra folk avundsjuka, som inte är finkänslig nog att ta hänsyn till att andra kanske inte ligger på samma topp, som helt enkelt är osvensk nog att prata väl om livet, som är lite mer ytlig än de som skriver om känslostormar och ledsamma upplevelser.

Seriöst? Har vi inte kommit längre, undrar jag?

Dels köper jag inte riktigt resonemanget att man inte blir tagen på allvar om man är en så kallad lyckobloggare. Jag menar, många av Sveriges i särklass största bloggare går väl egentligen under just den benämningen: Elsa och Sandra till exempel. De bloggar i huvudsak om saker som gör dem glada och jo, folk klagar ibland, men jag resonerar som så att gillar man inte det man läser så finns ju det där lilla röda krysset i högra hörnet på webbläsaren – gillar man inte, så kan man klicka på krysset och bloggen man är inne på försvinner från ens webbläsare. Mycket fiffig grej. Nu gillar jag ju både Elsa och Sandra och deras bloggar. Nej, de är inte alls som mig eller min blogg, men det är ju hela poängen med att läsa bloggar, att det går att läsa en flora av olika bloggar, att läsa det som faller en i smaken. Och aldrig någonsin har jag upplevt att någon bloggare, oavsett vilken kategori han eller hon faller under, försöker göra mig avundsjuk genom att skriva om sina framgångar, om sin lycka. Ja, ibland blir man lite avis (avis – INTE missunnsam), det ligger i människans natur (intalar jag mig). Men jag är ju inte dum nog att gå omkring och tro att bloggare som skriver om lycka och framgång gör det för att reta mig eller göra mig avis – inte ens jag är så självcentrerad. Tanken att någon skulle tro det om mig, att de inlägg jag skriver när allt är på topp skrivs för att skryta eller göra andra avis, har aldrig slagit mig heller. Jag utgår från att folk som läser min blogg inte är korkade och inte dras med några svåra konspirationsteorier om att bloggare bara skriver för att reta just dem.

Och grejen är ju den, att på nätet går det liksom ändå inte att vinna. För skriver man att man är lycklig och att livet är så jävla gött, så kanske det kommer sticka i ögonen på någon. Skriver man att livet suger och att allt är tungt, då får man å andra sidan inte helt sällan kommentarer om att man har blivit så himla gnällig. Det har hänt mig flera gånger faktiskt, att när jag varit nere och skrivit om det, så har det trillat in kommentarer. Minns så tydligt de kommentarer som jag fick i april, om att jag var gnällig och bara klagade – samtidigt som jag låg hemma och kräktes på grund av att jag var i början av min graviditet, inte kunde äta något och kände mig cirka fulast i världen. Om jag blev mindre gnällig av att höra att jag var gnällig och tråkig? Inte mycket va! Och jag minns också himla väl reportaget som Popmani skrev om “lyckobloggarna” och en av de intervjuade hade sagt “Jag har valt att inte gnälla i bloggen, som många gör. Det är ju inte roligt som besökare att läsa”, något som fick mig att undra vad som klassas som gnäll och varför man inte får skriva om det? Nu undrar jag att om man vare sig får gnälla eller lyckoblogga – hamnar inte bloggarna i någon form av mellanmjölksstatus, precis där mitt i landet lagom som vi helst inte vill befinna oss i – och blir bloggarna inte då himla, well, trista i slutändan? För att inte tala om hur trist det faktiskt blir att blogga, om vi hela tiden måste oroa oss för vad andra tycker?

Man måste själv få bestämma vad man vill blogga om – vissa vill bara blogga om livets goda ackompanjerat av tilt-shift foton med diverse filter pålagda i photoshop, andra vill bara blogga om saker som inte står rätt i samhället helt utan bilder, andra bloggar om smink, om mode, om mat och andra bloggar om livet på det stora hela – om när det går åt helvete, om när allt bara är helt fantastiskt – och vet ni? DET ÄR HELT OKEJ!

Att ägna sig åt självcensur är naturligtvis något man kan göra om man vill. Jag skriver inte om allt. Jag skrev inom om helvetet jag gick igenom i väntan på resultatet av fostervattenprovet (även om jag skrev om det i efterhand), jag skrev inte om när jag gjorde en abort för några år sedan, jag skriver inte särskilt utförligt om mitt jobb, jag skriver inte om politik eftersom jag inte tycker det riktigt funkar med tanke på vart jag jobbar och jag tänker till både en och två gånger innan jag skriver om sonen. Men jag sitter inte heller och resonerar huruvida läsare kommer känna sig stötta om jag skriver hur jävla bra allt är, på samma sätt som jag inte i förhand oroar mig för att folk ska gnälla i kommentarerna på mig då jag gnäller i inläggen om mitt liv.

Jag har bloggat i snart 11 år och bestämde mig på ett rätt tidigt stadium att folk får ta min blogg och mig för vad den och jag är – framgångar som motgångar, lyckorus som avgrundshål. Det vore väl förbannat om folk bara gillade en när man var pepp eller depp och det vore väl ännu mer förbannat om jag snävade till mitt bloggande utifrån vad jag tror folk gillar bäst – glada Katta eller arga Katta. Ingetdera är ju en heltidssysselsättning, även om man givetvis önskar att peppen och gladheten kunde husera hos en på i alla fall nästan-heltid.

0
Previous Post Next Post

You Might Also Like

21 Comments

  • Reply L November 30, 2011 at 11:39 am

    @Lotta

    Men där har vi en pytteliten bråkdel av problemet (inget personligt menat =) )..att bloggar som väljer att skriva om de roliga sakerna blir sedda som glättiga och opersonliga. Det tycker jag är lite tråkigt.

    Hoppas det går bra med förlossningen Katarina! ^__^

  • Reply Peppe November 30, 2011 at 9:41 am

    Bra skrivet! Man kan inte heller utanför internet vara besatt av att alla ska tycka om en. Sticker man ut näsan finns det allid någon som stör sig på en. Här i lilla Svenskfinland känns det som om man måste vara extraförsiktig för att inte låta för skrytig. Eller vad vet jag, kanske bloggvärlden i Sverige också kan kännas trång och angstig.

    Problemet är kanske att alla inte minns att en blogg aldrig är en exakt dokumentation av ett liv, utan snarare en liten hälsning.

  • Reply Ia November 29, 2011 at 9:34 pm

    bra!!

  • Reply Anna J November 29, 2011 at 8:53 pm

    Bra skrivet! Jag tycker du har en alldeles fantastisk blandning av hela livet på din blogg. Och livet består ju av med- och motgångar, allt är upp och ner och ibland tom en alldeles grå sörja och allt det får du med i din fina blogg.

    Jag är helimpad över att du har hållit på i 11 med att blogga och jag hoppas du fortsätter i sisådär 33 år till eller nåt. 🙂

    Sen tycker jag förståss att det är alla bloggares fulla rätt att skriva precis vad dom vill i sin blogg, för det är ju faktiskt läsarnas fulla rätt att läsa eller lämna den. (Jisses så jag svamlar. Nu ska jag leta upp nåt nördigt program på Discovery och lämna bloggarnas värld för ikväll.)

  • Reply Gabriella November 29, 2011 at 8:39 pm

    Jag gillar ju dig för att du är både pepp och depp!

  • Reply Martine November 29, 2011 at 8:19 pm

    Håller med dig fullständigt! Ibland blir faktiskt de bästa inläggen skrivna när någon är skitglad, deppig eller kalasarg (tillexempel gillade jag dina inlägg om apoteket).
    Och som du säger, om man inte tycker om det man läser är det bara att sluta läsa – det är det som är så underbart med internet.
    Jag tycker inte heller att det är rätt att lägga så mycket ansvar på en person – att de inte får blogga om vad de känner och hur de mår för att någon kanske tar illa upp/mår dåligt av det. Jag menar, för guds skull! Om någon bloggar om hur dåligt de mår för att de kanske har blivit sjuk eller annat, då är det väl ingen poäng alls med att som läsare bli sur över det. Vill någon gnälla av sig genom sin blogg (och jag tycker det är bra att gnälla av sig, får mig alltid att må bättre och tänka klarare) så ska de väl få göra det. Vill du inte läsa, läs inte.

  • Reply Magpie November 29, 2011 at 7:36 pm

    Jag gillar dej!

  • Reply MrsData November 29, 2011 at 5:27 pm

    Hear hear!

  • Reply Mika November 29, 2011 at 4:29 pm

    Jag älskar att du delar med dig både av det roliga och av det som är jobbigt. Jag tycker om din blogg för att du visar att du är en jävligt cool brud som både har bra och dåliga dagar precis som vi andra. Dessutom skriver du om det på ett underbart sätt 🙂

    Och det är ju alltid upp till var och en om man väljer att följa en blogg, skulle någon störa sig på att du klagar på otrevlig apotekspersonal eller postens dåliga service så är det ju upp till dom att sluta läsa. Jag tycker iallafall om ditt sätt att tolka saker, vare sig du skriver om något du gillar eller ogillar :heart:

    • Reply Katta Kvack November 29, 2011 at 4:31 pm

      @Mika, Vad kul att höra, tack snälla för de fina orden :blipp:

      Ja, det vore liksom konstigt att INTE skriva om vissa saker utav rädsla för att folk ska känna att jag skryter, eller att jag gnäller. Känner folk så, då är det inte mycket jag kan göra åt, tänker jag. För att driva en blogg som är oärlig skulle bara kännas konstigt!

  • Reply Lotta November 29, 2011 at 4:19 pm

    Hade din blogg bara varit glättigt och inget annat hade jag nog ledsnat för länge sedan. Jag gillar din blogg och ditt personliga sätt att skriva. Om du känner att allt känns jobbigt en dag, så tycker jag att du ska få skriva det. Det är ju så livet är! De som bloggar om att allt är så bra så bra och allt är rosenrött, hur ärligt är det? Gillar de inte ditt sätt att skriva behöver de inte läsa det heller. Jag stannar i alla fall. 🙂

    • Reply Katta Kvack November 29, 2011 at 4:28 pm

      @Lotta, Ja men precis, det är ju hela poängen med i alla fall min blogg, att skriva om vardagen, oavsett om den är storslagen eller sketen.

  • Reply jessie November 29, 2011 at 4:19 pm

    heja dig, du är bäst! :blipp:

    • Reply Katta Kvack November 29, 2011 at 4:28 pm

      @jessie, Du’rå! :blipp:

  • Reply Tanten November 29, 2011 at 4:07 pm

    Jag tittar in emmellanåt fast jag inte kommenterar. Det är väl 5 år sedan som jag blev tipsad om din trevliga blogg. Ditt sätt att skriva blogg tilltalar även den äldre generationen. Du har säkert en bred målgrupp. Fortsätt vara den du är. Grattis till kommande snusmumrik.

    • Reply Katta Kvack November 29, 2011 at 4:14 pm

      @Tanten, Tack snälla du för de fina orden!

  • Reply TuvaMinnaLinn November 29, 2011 at 3:05 pm

    Jag håller med dig. Men för mig finns det ändå en slags balansgång hela tiden, och den tror jag ligger helt hos mig, baserad på mina egna erfarenheter. Förmodligen så har läsare mycket mer distans än vad jag många gånger kanske inbillar mig, men jag vet också (for a fact) att jag har läsare som är 15år och som mår fruktansvärt dåligt och jag tänker att när man är i den situationen så kanske det inte är helt lätt att ta en blogg för vad den faktiskt är, nämligen bara fragment av en persons liv. För mig blir det viktigt eftersom jag själv knatade runt halva mitt liv och trodde att alla andra människor var så mycket mer lyckade än vad jag var. Det var nog mest bara det jag ville försöka sätta ord på med mitt inlägg i debatten. Samt att ventilera känslor som dykt upp på vägen.

    Såg nu här precis att du ska ha barn i morgon! Passar på att gratulera! Woho!

    • Reply Katta Kvack November 29, 2011 at 3:37 pm

      @TuvaMinnaLinn, Jag tror att även om man mår dåligt som femtonåring, kan uppskatta att läsa att folk har det bra – det hade jag gjort. Att få veta att det liksom löser sig på sikt. Man vet ju aldrig exakt vilka som läser ens blogg och då blir det ju oerhört svårt att ta hänsyn till hur alla eventuellt mår. Jag vet också att jag har en hel del läsare i tonåren, och jag mådde också himla dåligt periodvis i den åldern – men jag tror inte nödvändigtvis att jag hade mått bättre av att aldrig läsa om hur himla bra folk har det (nu fanns det ju inte bloggar way back then dock). Jag tror att det viktigaste är att vara ärlig i så fall, att visa fler delar än BARA peppen eller BARA deppen – då blir det ju en mer nyanserad blogg som även de sorgsna kan relatera till.

      Tack för gratulationerna – räknaren har tydligen börjat räkna upp, beräknad födsel var igår 😆

      • Reply TuvaMinnaLinn November 29, 2011 at 4:56 pm

        Absolut, det är den balansen som jag menar. För mig var det nog viktigt att skriva detta för att få respons från mina läsare, just för att kunna släppa lite av den skyldigheten jag ändå på något vis känner (som ligger hos mig).

        Då håller jag tummarna för en bebbe så snart som då!

        • Reply Katta Kvack November 29, 2011 at 6:35 pm

          @TuvaMinnaLinn, Tack tack – ja, det kan behövas, för det verkar inte vara bebis på gång i brådrasket.

    Leave a Reply