Livet

Pärlorna, igen…

Året var 2006. Jag hade jobbat på mitt jobb i ett drygt halvår och som en av nykomlingarna blev jag så klart utsedd att sitta i årets julfestkommitté. Jag var sjukt stressad dagarna innan festen gick av stapeln. Allt skulle klaffa, ministern skulle hålla ta, och jag, JAG, fick rollen som typ konferencier. Jag som hatar att tala inför folk, i synnerhet inför 200 folk. Men, det var inget som ett par glas champagne och en näve betablockerare inte kunde lösa. Tack för arvet av den burken farmor – den räddade hela kvällen. Klädtemat var vitt, som i Winter Wonderland. Försök att hitta vita kläder strax innan jul säger jag bara. Allt är rött eller svart. ALLT. Så jag satte på mig ett par spetsiga strumpbyxor, en glansig historia till kjol, en vit korsettliknande topp, hängde pärlorna runt halsen och stack en fjäder i håret. Som man gör när man är ny på jobbet och tydligen inte har något emot att sticka ut.

Den där väskan tycker jag dock att vi låter bli att tala om. Hur tänkte jag där, liksom?

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply