Katta Kvack

Det blir lite rödare för varje gång. Och nu har jag ganska precis den färg jag var ute efter. Helt utan frisörhjälp. Badrummet rules!

Det är något som gnager mig, men jag vet inte vad. En molande värk av oro och irritation. Goddammit.

Så här kan det också se ut på Facebook en lördagkväll/söndagmorgon.

Ja, jag har lite svårt för sånt där. När folk säger saker som: jag tittar bara på SVT, jag har aldrig tittat på Idol, jaha – jag hade ingen aning om att hon var känd för att hon varit med i Idol, jag har aaaaldrig ens hört talas om den filmen (i respons till vilken storfilm som helst), näe jag brukar inte titta på sådana filmer jag ser bara spanska indiefilmer, eller i detta fallet: vampyrböcker? Till dig själv?

Alltså Twilight-böckerna. De var ett hett diskussionsämne under hösten. Vi är många som har läst dem, och tyckt att de varit helt OK. Vi har inte varit fjortis besatta av dem, men nog har vi streckläst dem. Sedan har vi haft det andra gänget, som rynkat på näsan och aaaaaldrig ens hört talas om dem. För tydligen så sitter de inte bara hemma och kollar enbart på SVT, de läser inte heller tidningarna. Har man läst tidningarna, DN, Svenskan eller New York Times, då har man hört talas om Twilightböckerna. Jag skulle vilja påstå att hörde man inte talas om dem under förra hösten, så levde man troligtvis under en sten. Och därför går jag igång och skriver snorkiga saker tillbaka till folk som ska slå lite nedåt på min mamma för att hon köpte dem på rean. Vampyrböcker? Till dig själv? Ba ja, get with the programme, god damn it! Man behöver inte gilla Twilightserien. Man behöver inte ens läsa dem. Men man borde faktiskt känna till böckerna, och man borde inte sticka näsan i vädret åt folk som läser dem. Man borde aldrig sticka näsan i vädret åt folk som läser andra böcker än vad man själv gör – det är faktiskt bara töntigt och en smula arrogant.

Så det så!

Igår tittade jag på Mello och twittrade bitskt om alla bidragen. Det är ju så man gör. Eller, normala människor bitchar med de som sitter hos en i soffan, men sambon är måttligt intresserad och sonen och jag har inte riktigt samma musiksmak när det kommer till Schlagern. Så jag twitter-bitchar. Mitt twitterkonto är kopplat till Facebook, vilket innebär att jag spammar skiten ur Facebook när jag masstwittrar, och då kan det se ut så här:

Men liksom, ska jag testa ett nytt grepp och bara skriva snälla saker om deltagarna nästa år? För då får Mello se till att ta och välja ut några vettiga låtar och vettiga artister – för så här kan vi inte ha det om jag ska vara snäll.

Sibel: ja ja, tjejen har en fin röst, men är überbitchig irl. Jag gillar inte andra überbitchar, bara mig själv. Ja, och Kajsa då. Hon är också en überbitch.

Lovestoned: Alltså, jag tyckte inte de var så himla tokiga. Men jag lyssnade å andra sidan inte så noga.

Neo: Ja men honom gillade jag. Låten var inte så mycket att ha, men han var söt och lite Mika-ish – även om Aftonbladet försökte ta livet av honom.

Noll Disciplin: Jag har nog aldrig skrattat så högt i hela mitt liv. Skatepunk på svenska. Shorts och tubsockor. Falsksång. Ja, glad blev man ju i alla fall.

Pernilla Wahlgren: Jag dog nästan. Jag hade ingen aning om att hon skulle vara med, och hade jag vetat det hade jag nog aldrig satt på TVn över huvud taget. Som en 40-årig Britney wannabe på speed och svenska. Give me a break.

Anna Bergendahl: Hmm…. hur ska jag formulera detta för att inte hela sverige ska samlas utanför min dörr och stena mig? Jag gillar henne inte. Jag gillade henne inte i Idol och jag gillar henne inte nu. Återigen, fin röst, absolut, men varför ska hon böla hela tiden – den gjorde hon i Idol också. Oavbrutet. Gäsp.

Py Bäckman: Det finns inga ord. Sambon ropade Ozzy, jag gömde mig bakom kudden. Skämskudden.

Peter Jöback: Återigen. Gäsp. Det är så trist med alla självklara artiser. Så himla trist. Och hans jacka var ful, så ful.

Ja ja, stena mig bäst ni vill – men delfinal 4 sög. Den sög en hel massa.

Om någon skulle vilja köpa en spontan present till mig, vilket så klart någon vill, så skulle jag verkligen vilja slå ett slag för detta fantastiska akrylhalsband från Disney Couture som jag vill ha så mycket att jag nästan tuppar av.

Tydligen så är denna någon, som sitter och vill köpa en present åt mig, inte sambon i alla fall. Han var inte ett dugg sugen faktiskt. Feck him.