Katta Kvack

Ni känner ju mig vid det här laget – jag älskar Hello Kitty! Ganska mycket till och med. Men vet ni, en Hello Kitty vibrator känns faktiskt lite svajigt till och med i min bok. Ska jag ha en vibrator ska den då banne mig inte se ut som en leksakskisse.

OK, visst visst, det är en “massageapparat för nacken“. Det är ju bara det att den klurade vi ju ut redan när vi var 10 och såg nackmassören i Ellos katalogen. Vi visste ju liksom att den egentligen var avsedd för ett helt ändamål än stela nackar. Och vi har inte blivit dummare med tiden – vi vet nog vad Hello Kitty vibratorn är till för.

Vi vet nog!

Jag har svårt att bestämma mig angående Trollkarlen från Oz. Älskar jag den, eller hatar jag den?

Samtidigt som jag älskar färgexplosionen och musiken och många av scenerna, så blir jag också lite illamående av den. Som om att hela rummet snurrar då jag tittat på den ett tag. Runt, runt, runt – varenda gång  jag försöker se den.

Himla märkligt.

För ett tag sedan fick jag höra att jag är så skönt bitter. Och jag ba, va?!

Jag är nämligen långt från bitter. Jag har ett liv som faktiskt är ganska fantastiskt. Det må inte vara bubbelgumsrosa som det är hos Doe Deere, eller prytt med rosetter som det är hos 9till5-Sandra, men det innebär inte att jag inte gillar mitt liv snuskigt mycket för det.

Jag är rätt övertygad om att jag av de allra flesta i min nära omgivning, hemma, på jobbet, ses som en ganska munter och positiv person. Visst kan jag sura och gnälla som de flesta (och ibland ännu lite till), men bitter? Nej, faktiskt inte.

Det har fått mig att fundera lite på vad för typ av bild jag egentligen förmedlar av mig själv här på bloggen? Jag tycker att jag är ärlig, berättar om livet så som det är och inte bara genom en lomolins. Jag visar bilder på hur jag ser ut på riktigt och jag har inget emot att berätta om när mitt arsle svider. Gör det mig till en bitterfitta?

Efter en helg av rostbröd, baguette och ostkex har jag sjukt ont i magen. Har varit på toa inte mindre än fyra gånger sedan jag steg upp för en halv timme sedan. Jävligt kul ska ni veta. Det svider i arslet kan jag meddela.

No more bread for Kattis. Hädanefter blir det ägg på morgonen, och inte i något lchf-syfte, utan enbart för att rädda min rumpa från att bli totalt sönderskiten.

Vad är ditt måndagslöfte?

What up ladies (för det är väl inga herrar som läser Splodgy)?

Det var länge sedan jag körde lite länkkärlek. Har inte gjort det sedan i måndags faktiskt. OK, så det var inte jättelänge sedan jag linklovade lite, men det var länge sedan jag gjorde en ordentlig kärlekslista. Så här kommer lite länkkärlek för vecka 35.

I början av sommaren klippte ju jag av mig mitt hår efter en olycksam incident med hårfärg. Det börjar bli dags att trimma lite igen och på Elsas blogg hittade jag precis den frisyren jag egentligen hade i åtanke sist. Nu är det jag som lånar med mig denna bild och traskar i väg till frisören så snart det bara är möjligt.

Jag skrattade så jag grät när jag såg TVn som Blondinbella har köpt. Låt dagens lärdom vara att det lönar sig att läsa beskrivningar eller se varan live innan man köper något.

Hello Kitty Hell är en av mina senaste favoritbloggar. Skriven av en kille vars fru är helt galet besatt av allt som har med Hello Kitty att göra, utforskar denna blogg all galenskap som omger den fluffiga vita kissen från Japan. Och detta från tjejen som den 15 september har sin första sittning för en Hello Kitty-tatuering av underbara Mia.

På tal om Mia – spana in hennes hemmagjorda SvampBob Fyrkants-kostym. Imponerande!

Johanna skrev om de mest fantastiska halsdukarna häromdagen. Fan att jag inte kan sticka. Men jag kan väl lära mig? Perfekt hösthobby!

Jag kan inte få nog av Malin som skriver bloggen Och jag ba. Hon är störtskön!

Har ni läst Keiko Lynns blogg någon gång? Om inte – gör det. Hon är söt som en karamell och hennes bilder är underbara.

Jag önskar att mitt liv ibland vore lite mer som Doe Deeres och lite mindre som mitt. Men bara ibland. Under augusti var Doe Deere i Ryssland och hon har just sammanfattat sin resa med makalösa bilder. Ahh. Som sagt, ibland. Bara ibland.