Jag är läskigt trött just nu. Igår var jag tvungen att oavbrutet hinka sunkkaffe på jobbet, som jag svalde ned med Pepsi Max – allt för maximal koffeinkick. Det funkade sådär. Jag var fortfarande trött då jag kom hem (sent, efter att ha suttit på jobbet mycket längre än vanligt för att hinna ta Valborg), grät en hel massa till Grey’s Anatomy, grät lite till över livets alla jävligheter och tittade sedan tomt på ett gammalt avsnitt av CSI New York som innefattade ett helt gäng Suicide Girls med uppenbara surpuppeattityder.
Sedan låg jag och snodde runt i sängen hela natten och funderade på om man kan dö av kraftiga mensblödningar? Det var inte det enda jag funderade på, men det är den enda frågan jag tagit med mig upp efter en lång och sömnlös natt. Inte så mycket för att jag oroar mig för det, utan mer för att det är det enda av mina himla stora problem som håller mig vaken om natten som jag faktiskt minns idag. Det och min nackvärk som jag har fått på grund av skamligt dålig säng.
Men idag är det förkortad arbetsdag för mig, och det tackar jag för. En kort arbetsvecka har aldrig kommit mer lägligt!
Om man har en syster som fyller 18 på lördag… vad skulle man då köpa åt en sådan? Något som inte är smink eftersom alla per automatik tror att jag är snål och ger bort pressprover. Några bra idéer?
Bild snodd från Fias Facebook
Det kan hända att jag i rena lyckoruset efter att ha sett det fina porträttet köpte en ny dator. En lila. En glansig. Det kan hända…
Kattis – gör sitt bästa för att få rätsida på Sveriges ekonomi genom konsumtion. Det är bra att konsumera. Konsumera mera!
Jag tror att vi kommer uträtta stordåd, jag och min lila dator! Bjooti kommer att gå från klarhet till klarhet. Skrivuppdragen kommer att ösa in. Jag kommer att bli antagen till kursen jag sökte alldeles för sent. Jag kommer att få minst ett MVG även i matte B. Och som om det inte vore nog, så kommer jag utan att tvekan skriva den där succéboken. Allt med hjälp av min nya dator. Som är lila.
Jag kom hem med den efter jobbet och lade den i sambons famn och sa “fixa”. Jag berättade vad jag ville ha för program, vilka mail som skulle föras över, och såg till att pussa honom i nacken en extra gång. Och där sitter han, fortfarande bakom skärmen och fixar som jag vill ha. Han är underbar han. Som fixar med min nya dator (som är lila). Han är underbar på så många fler sätt än så, givetvis.
Konsumtion är kul. Speciellt när det är något man suktat efter länge. Och i synnerhet då det är något som är lila!
Det här porträttet har gjort min dag. Mitt år, till och med. Tack underbara Mia!
Jag älskar våren på massor av olika sätt. Men samtidigt som knopparna brister så börjar det göra ont. Ögonen svullnar igen, snoret är aldrig sinande och tröttheten är ständigt närvarande i drogruset samtidigt som det är tungt att andas och att röra sig ute. Jag är ganska övertygad om att Karin Boye också var pollenallergiker. Karin och jag, två Huddingebor med pollenallergi. Så är det nog!
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Men vad som gör ännu mer ont, är att se en nära vän behandlas på ett sätt som hon inte är värd. Du vet vem du är, du vet att du är värd mer än så här. Du är fantastisk och jag älskar dig gumman.
Foto av Tanakawho
Recent Comments