Browsing Category

Familjeliv

Familjeliv

En dag på stranden – fast BRRR!

I fredags var jag hemma med sjuka barn. De sjuka barnen var också ganska jobbiga barn. Igår var de fortfarande sjuka och jobbiga så då tänkte jag: SKIT SAMMA. Jag pallade inte att sitta hemma med dem en hel dag till, lyssna på bråk, gnäll och en allmänt mammaklandrande iställning till allt, så jag släpade med dem ut på promenad ned till sjön. Det är inte en särskilt lång promenad, om man inte är en promenadskygg 3-åring. Eller för all del en promenadskygg 5-åring. Det sket jag i, för den sistnämnda hade bitit den förstnämnda på insidan av låret så hårt att huden punkterades genom byxbenet (det var tydligen inte meningen, men det trodde jag inte på för går det hål på huden så har man bitit ganska hårt faktiskt).

Som tur var livade isen upp dem i alla fall för stunden. Och det är väl ändå allt man kan begära sådana dagar. Det och att isen håller, vilket den gjorde.

Familjeliv

En trettondag

Vi drog på bio med småbarnen idag. Jävlar vad dyrt det är att gå på bio. Kommer ni ihåg på den gamla goda tiden när det fanns måndagsbio och alla biljetter kostade 40 kronor. Det känns dessa som rätt nyligen, tills jag i såg att Pret a Porter var en film jag såg på måndagsbio, och alltså, det var ju kanske inte prick igår trots allt *host*1994*host*. Fan vad jag tyckte den var tråkig.

Idag såg vi Bamse och häxans dotter. Lagom lång, lagom spännande och lagom mycket dricka hann drickas och popcorn och godis äta. Så pass lagom att vi  fick i oss lunch först vid halv tre och därför var rätt mätta när det vankades middag. Till slut körde vi mackmiddag. Älskar mackmiddag, det är banne mig den enda sortens mat samtliga barn äter utan att knorrar. Ack den ljuva fröjd obråkig middag ändå är. Fler mackmiddagar åt folket.

Nu sover barnen och jag slå upp ett glas cava, sätta mig i soffan och virka vidare på min halsduk. Det är ju fan svinkallt ute, och tydligen har jag ingen halsduk. Jag har däremot ett gosigt garn som egentligen skulle bli filt åt Karl, men jag var för lat när det begav sig. Så nu blir det en halsduk. Kanske. Jag glömmer rätt ofta bort mina virkprojekt nämligen. Men jag är optimistisk och tänker att den kommer bli klar till NÅGON vinter. Kanske bara inte just denna?

Kidsen

Hej Eddie – 5 år

Hej min lilla envisa, glada och stundtals jävligt förbannade unge. Idag fyller du fem år. Say what? FEM ÅR? Jag orkar inte ens att det redan är fem år sedan vi låg på förlossningen i 12 timmar och väntade på att ett rum skulle bli ledigt på BB. Du föddes 5:57 på morgonen, hade bäckat i magen och fick stå under extra uppsikt första dygnet, medan jag fick pikar för att jag lät den där jävla gasbindemössan glida av. Eller lät och lät, den gled av. “Det är viktigt att han håller värmen”, sa en barnmorska som tycktes bära en tre meter lång pekpinne i sin hand. “Om det är så himla viktigt att mössa sitter på kanske de skulle kunna fixa rimligare mössor då”, fräste jag när hon lämnade rummet.

Men nu, nu är du fem. Du går ditt sista år på förskolan och nästa vecka ska du på ditt sista BVC-besök innan skolhälsovården tar över. Om ett år har du snart gått en hel termin i skolan och jag känner mig inte helt bekväm med tanken på detta, för det är bara tre sekunder sedan Robin började sexårs, och nu går han sista året i högstadiet. Jag svär, så fort barn börjar skolan ökar tiden sin hastighet med cirka en miljon procent.

20161113_151513-01.jpeg

Du har ett jävla humör hörru. Fast alltså, du har kanske lite att brås på om man tänker efter. Jag menar, din pappa är ju väldigt… eh, näe, det är väl jag som har ett jävla temperament. Din pappa har betydligt mer tålamod och en stubin som räcker till vintergatan om man jämför med mig.

Just nu älskar du att pyssla – du ritar så detaljerade teckningar att vi häpnar, i flera dagar kan du återkomma till dem för att rita dit någon ny detalj. Du skriver och har börjat läsa. Du räknar och du hittar på egna ord och när du frågar vad dina hittepå-ord betyder och jag inte kan svara, eller om jag svarar fel för att jag hör fel (som när du ändrar ord lite, kycklingGRYTA till kycklingYTA eller LÄPPstift till BLÄPPstift) så blir du rätt sur för att jag har fel. Även solen har sina fläckar, säger jag då ibland, och du undrar du varför solen har fläckar, varpå jag säger att det får du fråga pappa om.

20161110_073717-01.jpeg

Du är en virvelvind som kan komma igång pass mycket att folk tittar på oss med fasa och undrar om du alltid är så “energisk”, men du har många lugna och eftertänksamma stunder, du vet bara att nyttja en publik, sedan är det skitsamma om publiken består av födelsedagsfirande släkt eller matvaruhandlande okända. Du gillar musik men dansar bara när du tror att ingen tittar, eller med mig och Morris. Och så har du väldigt bestämda åsikter om hur saker och ting ska fungera – till exempel detta med födelsedagar. Just nu har du lite svårt att skilja på önskelista och kravspecifikation och om jag inte redan hade köpt legot du önskar dig och visste att vi har det inslaget hemma i väntan på att du ska öppna dina paket ikväll, då hade jag nog fan rusat ut och köpt det på en gång för det är en besvikelse jag inte känner mig sugen på att hantera just idag.

20161112_130004-01.jpeg

Eddie – du är mitt hjärtegryn och jag älskar dig så mycket att det gör ont ibland. Grattis på din femårsdag.

Kidsen, Mat & Dryck

Morris 3 år

Men alltså, att Morris fyllde tre år i torsdags. TRE ÅR! Tiden, vart tar du vägen? Det är ju sjukt. SJUKT! Vi var ju inne på streptokockvecka nummer två förra veckan, eftersom även Eddie fick dem (i ögonen, bland annat, vem visste ens att streptokocker kunde flytta in i ögonen?), så Morris fick stanna hemma och leva livet på sin födelsedag. Om man med leva livet menar: bada och vänta tills pappan kom hem för att få öppna resten av sina paket. Och det menar man ju.

20160915_163354.jpg

Sedan hade vi släkten på besök i lördags – då bjöd vi på glassbuffé. Och världens pilligaste kakor som jag velat testa att göra i ett helt år men inte vågat. Men banne mig, det gick ju. Dock SJUKT tidskrävande, så om ni planerar att göra likadana (video finns på youtube), börja dagen innan de ska serveras. Degen ska nämligen vila typ tretusen gånger. Men glassbuffé hörrni, det är ju fan awesome att bjuda på. Vi köpte glass från frysdisken, men vill man vara mer ambitiös går det ju att göra egen. Nu är det så att mina barn gillar köpeglass allra bäst. Jag gillar köpeglass för att det enda som krävs av mig är att öppna locket. Sedan kunde jag ju inte låta bli att ändå göra det till ett projekt med pimpade strutar, regnbågsmaränger och massor av andra tillbehör, men sådan är jag.

img_20160917_173912.jpg

img_20160917_172901.jpg

img_20160917_170831.jpg

img_20160918_135645.jpg

img_20160917_120016.jpg

 

Familjeliv, Kidsen

Vad som kommer driva mig till galenskap

Det går upp och ned här hemma vad gäller humöret hos en viss fyra och ett halvt-åring. Jösses amalia så påfrestande denna ålder kan vara. Edster är ju dock helt inne på samma linje som jag och Sofia ratade i ett avsnitt av En förbannad podd rätt nyligen, att det inte är han som trotsar utan vi. Eller, som han uttrycker det: det är NI som inte lyssnar på MIG. Och alltså, han har ju en poäng, det har han, för vem tusan orkar lyssna på det där eviga gnällandet? Inte jag i alla fall. Det är ju en ren och skär försvarsinstinkt att stänga av, inte minst för att inte lockas att sätta ut dem i skogen när gnällkören börjar sjunga i en maffig kanonversion av den berömda folkvisan mammaärdum- och pappafattaringetalls. Obs. Överdriver lite här – jag kommer inte sätta ut någon i skogen (förutom kanske mig själv – och det vill ju säga en hel del med tanke på den skogsfobi jag har).

Och trots denna karusell av sura miner, gnäll och rymlingar, jo då, han stack iväg idag också – till en lekplats rätt långt bort och utan att meddela på förhand att han hade för avsikt att dra iväg – det var banne mig med hjärtat i halsgropen jag sprang åt ena hållet och Slaktar’n åt andra för att försöka hitta honom. GAH. TROTS denna karusell, så älskar jag dem så mycket att jag blir helt galen. Även om det som kommer driva mig till galenskap i första hand inte lär vara kärleken, men det fattar väl vem som helst?

DSC_0030

Buren byggde han själv. Jag lovar.