Browsing Category

Popkultur

Popkultur

Hej Buffy! Tack för att du räddade mig #buffyslays20

Det finns så mycket jag vill säga om Buffy, berätta om vad serien betydde (och betyder), hur hon inte bara räddade (räddar) världen, utan även räddade mig. Det finns så mycket stjärnstoff jag vill kasta över allt som har med Buffy att göra, att det låser sig och jag nästan inte kan skriva något alls.

Jag var så ensam. När jag kom hem från England med Robin i magen, så var jag så ensam. Utöver min familj (tack gode gud för min familj) hade jag ingen. Det var jag och magen, magen och jag. Men det var inte bara bebisen i magen jag hade tagit med mig tillbaka från London, jag hade även tagit med mig Buffy. När Robin föddes var Buffy min trygghet, min pepp, min bästa kompis och min dörr till internet. På nätet hittade jag forum, jag hittade fler av Buffys vänner, jag drev sajter och jag lärde mig precis allt som fanns att lära sig om Buffy the Vampire Slayer.

Buffy är stark och Buffy är svag. Buffy är arg och Buffy är glad (i alla fall ibland). Buffy är inte perfekt, hon är inte en duktig flicka och hon ber aldrig om att vara någons förebild, men likt förbannat är hon den bästa förebild som finns.

Jag älskar dig Buffy – det gör jag verkligen.

Idag är det 20 år sedan det första avsnittet av tv-serien Buffy the Vampire Slayer visades i USA. Det tänker jag fira med ett titta på några av mina favoritavsnitt. Om du vill läsa det jag tidigare skrivit om Buffy kan du välja mellan dessa inlägg:

Buffy – så ser du hela serien, utan att se hela serien

Buffy vs Edward

Team Buffy

Team Buffy #2

Buffynerd – på riktigt allså

For the record: Vi Buffyfans tycks inte jubla särskilt högt alls, faktiskt

Kattis topp 5: Musiken i Buffy the Vampire Slayer

Livet utan Buffy

Ljuva TV

Tio favoritserier

The Magic Box

Welcome to the Hellmouth

Jag ska frälsa världen, en läsare i taget

Katta Kvack kollar på TV

Popkultur

Nyläst: Tio lektioner i matlagning

wpid-imag4713.jpg

Alltså ursäkta mig, men den här boken?! SÅ HIMLA ASBRA att jag knappt kan komma över det. Har gått tillbaka och läst delar flera gånger om, kanske speciellt kapitlet om barn och mat. Eventuellt har jag även fotat rader som är EXTRA bra och messat kompisar – oklart hur pass uppskattade dessa mess har varit.

Men Lotta Lundgren va – vilket jäkla geni! Boken är svinbra: rolig som få och samtidigt så jäkla lärorik. Slaktar’n tröttande ganska omgående på mina himla insiktsfulla tankar om mat och vilja att dela med mig av mina nya kunskaper. Mycket beroende på att 1) han redan vet dessa saker, samt 2) han har redan berättat massor av detta för mig, men utan att jag lyssnat. Alls. Ja men förlåt för att han inte är Lotta Lundgren då! Kan nu allt om umami och marmorering (ok, just marmorering hade jag faktiskt koll på redan innan – ni vet, lever ju med Slaktar’n trots allt, och vissa saker tar jag till mig, även om jag uppenbarligen inte är någon svamp längre när det kommer till inlärning nu för tiden). Och ja, så finns det ju ett gäng recept i boken som alla låter supersmarr som jag har stora planer på att laga, och bara att tänka på att laga mat – då har jag kommit ett steg längre än innan denna bok.

Köp den, låna den, sno den – men se till att läsa den.

Popkultur

Läst: Det handlar om dig

image

Jag har läst Sandra Beijers blogg sedan jag vet inte när. Hundra år? Kanske fler? På ytan är den lika rosa som omslaget till hennes bok är, men krafsar man lite på ytan finns där mer än pojknackar som doftar gott och bilder på fester. Till exempel skriver hon varje månad en ganska så briljant sammanfattning av feministiska grejer, och jag älskar henne lite för det.

I alla fall. Jag läste hennes bok, Det handlar om dig, för precis som Sofia försöker jag återerövra läsandet. Och alltså, det är en fin liten bok, det är det, men grejen är att jag har väldigt svårt för jaget, hon som pratar om dig som är han. Och jag hajar, hon är femton snart sexton, jag är inte helt säker på att jag skulle gilla mig själv särskilt mycket om jag träffade mig som femtonåring – att vara egocentrerad och överdramatisk är liksom del av symptomen när det kommer till tonåren. Men ändå kan jag inte relatera till denna person särskilt mycket alls, det kanske är språket, för det är så långt från hur jag och mina kompisar uttryckte oss i denna ålder: du  gillar tunga baser som trappas upp i breda steg och avslutas i ett bombastiskt crescendo, en så jävla snygg mening att jag dör lite, men samtidigt: från en femtonåring? Ja, kanske. Bara inte från Katta 15 år.

Men ändå, jag tycker om Det handlar om dig, det gör jag faktiskt.

Popkultur

Men SVT…

#33

På tal om Melodifestivalen. Jag tyckte sketchen igår med Sarah Dawn Finer var kul. Tills jag hittade den här videon hos Älskade Dumburk. Nu tycker jag mest att SVT kanske inte ska vara så himla lata och till nästa år satsa på att skriva lite eget material.För man kan inspireras, och sedan kan man stjäla ordagrant.

Och för ordningens skull, sketchen med Sarah Dawn Finer från Mellon: