Browsing Category

Ytligheter

Ytligheter

Beautybästisar – November 2017

Vi kan kalla dessa för månadens beautybästisar, men i ärlighetens namn så har de varit mina bästisar rätt många månader. Det allra bästa betyget jag kan ge en produkt, det är att jag köper den igen, och det har jag gjort med alla dessa.

Beauté Pacifique Instant Hydrating Mask

Åh hörrni, denna återfuktande ansiktsmask är banne mig ljuvlig. Jag använder den inte så mycket som en mask som snarare en nattkräm. Kallas det för nattmask då? Det kanske det gör, men det är väl lite skitsamma, för med denna i fejjan över natten så behöver du inte en nattkräm också. Jag lägger helt enkelt denna innan jag går och lägger mig, masserar in den en smula (men ibland är jag fortfarande lite krämigt vit i nyllet, det bjuder jag på) och sedan sover jag som en drottning (om man räknar bort mina sömnproblem alltså). När jag vaknar så ser min hud inte tio år yngre ut, men fasiken hörrni, den ser bra mycket gladare ut än vad den gjorde på kvällen, och det är väl allt man kan önska sig en risig novembermorgon? Den kostar 389 kronor hos Skincity, är superdryg och värd varenda himla krona.

Gilda Cosmetic AHA Mask

Om jag hade läst om denna mask och sedan sett priset hade min spontana tanke nog varit att stå över, för även om många masker kostar bra mycket mer än 450 kronor, så tycker jag ändå att det är mycket pengar för 50 ml produkt till ansiktet. Men! MEN! Denna ansiktsmask är nog hand down, en av de bästa masker jag testat i hela mitt liv – och jag har banne mig testat många masker. Gilda är ett märke som många säkert inte hört talas om, om man inte råkar vara särskilt intresserad av just hudvård eller går till en hudterapeut som använder sig av Gildas sortiment, men en sak ska ni veta om Gilda, bakom den blygsamma (och, let’s be honest, lite tråkiga) designen, gömmer sig riktigt jäkla bra produkter och AHA masken är inget undantag. Den här masken får mig att pirra, både i ansiktet (helt normalt och går över efter en liten stund) och i hjärtat när jag ser resultatet i spegeln, för jag ser verkligen resultat när jag använder denna. Huden ser piggare ut, får lite glow (glow är härligt) och ja, den gör mig glad, helt enkelt. Den kostar 439 kronor och om du tycker det är dyrt, önska dig en i julklapp. Seriöst, den är fantastisk. För en riktig pick-me-up brukar jag lägga AHA masken på kvällen, när jag sköljt bort den smaskar jag på Beauté Pacifique Instant Hydrating Mask över natten och vaknar till ett lite piggare ansikte än vanligt. Praise!

The Body Shop Banana Truly Nourishing Hair Mask

Ja. Den luktar banan. Jättemycket. Nej, lukten försvinner inte när håret torkat. Så om du inte gillar lukten av banan (mer specifikt skumbanan) kanske inte denna hårmask (trendord för hårinpackning) är något för dig, men om du tycker att det låter mums, eller om du kan tänka dig att i alla fall stå ut med att lukta bebismat, så kommer du belönas med det mjukaste håret du haft på länge. Det finns schampo och balsam i samma serie, men de är väl lite som vilket schampo och balsam som helst (dock med lukt av skumbanan, så om du är ett fan så för all del, kör i vind och kitta dig med rubbet). Men inpackningen, holy banana, den är bra härlig den. Kostar 195 kronor.

There you go! Mina favoriter just nu! Vilka beautyfavoriter har du just nu?

 

Ytligheter

Smaken är som baken: Eve Lom Cleanser

Ibland tänker jag att nu jävlar, nu ska jag UNNA MIG och gör slag i saken och köper en väldigt hajpad skönhetsprodukt trots att den är lite dyrare än vad jag egentligen gillar. Jag är ju trots allt en budgetlover, men inne i denna budgetlovers hjärta gömmer sig en liten lyxapa. Det var lättare att vara hemlig lyxapa på den tiden jag drev skönhetsblogg på grund av bra tillgång till arbetsprover. Nu när jag liksom KÖPER produkter, då är det svårare för lyxapan att slå sig loss. Men i somras hände det, jag tänkte att jag faktiskt var värd det eftersom jag hade fått ett nytt jobb och allt. Så jag klickade hem Eve Lom Cleanser, som jag har hört kallats för moderskeppet av balm cleansers.

Vad är en balm cleanser, kanske du undrar? Det är en rengöring/sminkbortagning i fast form, och när du smörjer in fejjan med den så förvandlas den magiskt till en mjuk oljeliknande produkt som tar bort allt smink, samtidigt som den känns härligt skonsam mot huden. Inget argt löddrande, inga strama kinder efteråt.  Eve Lom Cleanser innehåller fyra växtoljor: kryddnejlika, eukalyptus, humle och kamomill och det är nu jag skulle behöva ljudet av någon som sliter en vinylskiva från nålen, för vi måste prata lite om hur den luktar, den luktar nämligen julskinka.

Julskinka, tänker du, det är väl ingen senapsgriljering i den här produkten? Nej, det är det inte, men du förstår, i min familj har vi aldrig ätit griljerad julskinka, vi har alltid ätit Cajsa Wargs kryddskinka. Cajsa Wargs kryddskinka är en ugnsbakad skinka som man, innan man sveper den i folie och tillagar den i X antal minuter per kilo (30 tror jag) (men jag tänker inte lova något (du får fasiken googla om du blir sugen på kryddskinka), så klappar man in en kryddblandning som görs på rosmarin, mejram, lagerblad, kryddpeppar och kryddnejlika (okej, jag var tvungen att googla fram receptet nu ändå, så här har du det). Och eftersom kryddnejlikan i Eve Loms Cleanser är rätt framträdande doftmässigt så var mina första tanke när jag skruvade av locket: mm, lite julskinka vore gott.

Medan detta är en väldigt bra cleanser, som jag gillar på många sätt, så tycker jag ändå att den är för dyr, särskilt med tanke på att jag inte kan skaka av mig känslan av att jag står och smörjer in ansiktet med fettranden från en julskinka. Okej, jag har aldrig gjort det på riktigt, men jag tror att känslan skulle vara ungefär den samma. Och jag må gilla julskinka, men kanske inte just att lukta som en i ansiktet året runt och inte heller till den kostnaden. Så nej, jag kommer inte köpa den igen, men är du ett stort fan av kryddnejlika och känner dig tät, då kan jag absolut rekommendera den. Smaken är ju som baken – bakad grisbak, i det här fallet.

Ytligheter

21/100: Shu Uemura Art of Hair Silk Bloom

En gång i tiden, just när Shu Uemura Art of Hair lanserades i Sverige, fick jag hem en flaska schampo och en flaska balsam. De luktade ljuvligt och att tvätta håret med dem var som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Men hoppsan, vad hände där? Det tillhör inte vanligheterna att jag lånar mig ett uttryck från Alex Schulman – det är nog första, och tveklöst sista gången faktiskt. Det är en ganska störig boktitel, men den beskriver ändå känslan av att tvätta håret med Shu Uemuras Silk Bloom rätt väl. Inte minst kanske känslan av att flera dagar senare fortfarande hår som är lent och rent.

Nu ska det ju erkännas, att jag redan innan jag testade dessa flaskor för håret hade en ganska välvillig inställning till Shu Uemura. Länge hade jag suktat över smink och verktyg från Shu och när så hårserien landade här, var jag inte sen att snegla och fundera. När de damp ned i min brevlåda, som en skänk från ovan (om man med ovan menar L’Oréal, som äger Shu Uemura) så var det ju inte så att jag klev in i duschen skeptisk. Jag var från början övertygad om att de skulle vara bra, och det var de verkligen.

Som jag snålade på dessa droppar. När jag åkte till Riga 2011 tillsammans med Daisy Beauty släpade jag med mig flaskorna fram och tillbaka och övertalade jag min rumskompis att testa dem (generöst av mig, faktiskt, men så var hon ju också väldigt trevlig), och jag minns att jag glatt proklamerade att jag minsann skulle köpa nya flaskor när dessa tog slut för det var det banne mig värt, att lägga min statliga lön på dessa flaskor fyllda med genialitet.

Men vet ni en sak? Det är sällan det är värt att lägga 340 kronor (schampot) plus 440 kronor (balsamet) på produkter som gör rent ens hår. Det spelade ingen roll hur fantastiska jag tyckte att de hade varit, jag kunde faktiskt inte drista klickfingret, eller ens övertala min i vanliga fall extremt lättövertalade shoppinghjärna, till att beställa hem dessa. Hur ska jag med gott samvete kunna köpa schampo och balsam för nära 800 kronor när jag kan få nästan en hel säsongsgarderob till en av ungarna för samma summa (i alla fall om jag köper den second hand). Nej, det må vara de bästa dropparna jag någonsin masserat in i mitt hår, men någon måtta får det faktiskt lov att vara. Men visst, vinner jag på Triss, då vet ni vad jag kommer unna mig i alla fall.

Ytligheter

20/100: LdB Creme Rich Lotion

Beauty – det behöver faktiskt inte vara vare sig dyrt eller särskilt komplicerat. Det är så lätt att förlora sig själv bland dyra krämer och skimrande stift som kostar lika mycket som ett halv barnbidrag (eller, för all del, som ett helt barnbidrag). När jag började skönhetsblogga tyckte jag att stormarknadsbeauty var cirka det mest tråkiga någonsin – varför köpa en kräm på Ica Maxi när jag kunde köpa en från ett flott märke istället. Nu menar jag inte att racka ned på de dyra produkterna, det är härligt att lyxa, det är fint med lite unn, men nu måste jag erkänna att jag kan gå igång rätt rejält i hygienhörnan på City Gross eller Rusta. Stormarknadsbeauty, det är fina grejer det faktiskt – bra priser, inte alls sällan riktigt trevliga produkter och tillgängligheten vänner, tillgängligheten – det är som änglakörer i öronen på denna tidspressade småbarnsmamma som betydligt oftare vandrar genom hyllraderna på Willys än på Sephora.

En av mina favoriter på stormarknaderna har jag burit med mig i hjärtat ända sedan jag var liten: LdB Creme Rich Lotion. Mormor hade alltid en flaska LdB Creme Rich Lotion på den lilla skänken i hennes sovrum på landet. Jag brukade klämma ur en liten klick i handen och smörja mina knottriga armar med. Och medan den inte gjorde något alls för min keratosis pilaris, så luktade den alldeles ljuvligt. Och vet ni, den där lukten, av sommarlov och lata dagar på landet tillsammans med min lillebror hos mormor och morfar, den ryms fortfarande i en flaska med LdB, för även om LdB må släppa nya dofter då och då, så finns alltid grundstommen av deras klassiska doft kvar i alla nya doftsättningar. Och jag älskar det!

Förutom att den doftar av evighetslånga somrar och fräkniga näsor, så gör Creme Rich Lotion sitt jobb riktigt bra. Jag blir mjuk, känner mig fräsch som en nyponros, och jag njuter floden av nostalgi som varje gång strömmar över mig när jag smörjer mig med den, och allt detta för under två tjugolappar. Ett fynd utan dess like faktiskt.

Ytligheter

19/100: Nars The Multiple

Jag måste erkänna en sak: min första The Multiple från Nars snodde jag.

Jo, det är sant.

Det är många år sedan nu. Jag jobbade på ett gym i London och en av mina kollegor hade en väldigt bra smak vad det gällde skönhetsprodukter. Hon introducerade mig inte bara för Nars, utan även för Kiehl’s och visade även vägen till Space NK. Ack, det var en dyr historia. Men i alla fall, för att återgå till stölden. Efter våra arbetspass på gymmet, piffade vi oss ofta i omklädningsrummen innan vi gick hem eller gick ut på en AW – vi strösslade ut våra sminkväskor på bänken framför väggen med speglar och sminkbelysning (det var ett flott gym, vill jag lova) och tog över nästan all yta med alla våra glans och stift och skuggor och penslar. Michelle, hon hette så, hade en The Multiple i sin necessär. Jag hade sett den flera gånger och hon hade visat hur strålande den var att måla både kinderna, läpparna och ögonlocken med.

En dag kom en av lokalvårdarna ned med saker som hade glömts kvar i omklädningsrummet. Detta hände varje dag och rutinen var att vi skrev upp vad det var för saker på en lista med det datum de hade hittats. Sedan la vi allt i en låda och lät det ligga där. Om ingen hade frågat efter det borttappade inom 6 veckor var det fritt fram för oss att gama det som passerat sitt skåpdatum. Jag såg direkt det tjocka stiftet med NARS i vit text över hylsan och jag minns än i dag hur det kvirrade till i hela kroppen på mig. Jag såg mig omkring – jag var ensam, ingen annan hade sett sakerna och när jag skrev upp allt på listan (mest smink och kroppsprodukter), så kan det hända att jag inte skrev dit The Multiple. Istället knölande jag snabbt i stiftet under en kvarglömd handduk och sex veckor senare tog jag det som jag intalade mig själv var rättmätigt mitt. Letar man noga så har jag med största sannolikhet fortfarande kvar det där stiftet någonstans i en låda – Copacabana var färgen och detta var ganska prick 20 år sedan. Förlåt Michelle.

The Multiple är en produkt som, precis som namnet antyder, kan användas till flera olika saker. Nars själva föreslår rouge/bronzer/highlighter (naturligtvis lite beroende på vilken färg du har köpt) (eller snott), på läpparna och som ögonskugga. Själv tycker jag att den är alldeles för pudrig att användas på läpparna, men det går ju alltid att lätta upp med lite läppbalsam eller gloss, men som highlighter/rouge/bronzer/contouring är den fantastisk. På ögonen… well, det finns sämre saker att använda som skugga, och det finns helt klart bättre produkter, men visst funkar den, det gör den.

The Multiple är en kräm till puder-produkt. Med andra ord: stiftet i sig är hyfsat krämigt, men när det landar på huden torkar det (och där har vi anledningen till att jag ogillar den på mina läppar). Det är kanske en av de drygaste produkterna jag någonsin stött på, ett stift må kosta skjortan (inte en H&M skjorta, utan en dyrare skjorta), men det räcker banne mig från 20-årsåldern rakt in i medelåldern. I alla fall om man inte är så noga med hygien, och det är ju inte jag. Japp, tjuv OCH ohygienisk, det är jag det.