Browsing Category

Livet

Livet

Kom igen nu! 

Åh gud. Nu har jag fan haft tålamod. Bra mycket tålamod. Jag har DRAGIT mig för att klaga, för alla andra gör ju det och det gör ju ändå ingen skillnad. MEN VAD FAN VÅREN KOM IGEN! Jag orkar inte vakna till snöfall en dag till. Det har ska vara den finaste tiden på året istället är det typ groundhog month, som om november går på repeat, bara med mer dagsljus. 

Jag vill sitta på balkongen eller uteplatsen och läsa böcker och dricka kaffe. Jag vill träna utomhus och lära mig att rulla. Jag vill inte jagas av känslan att vi nog borde ta ned adventspyntet. 

Buu! 

Livet

Vecka 17, 2017

Så… just nu verkar det mest som jag hinner med veckosammanfattningarna och inte så mycket annat. Anledningen till det finns under nästa rubrik.

Veckans skrivande: Är jag klar, som var målet förra veckan? Svar nej. Är jag nära? Ja, jag tror det. Börjar bli lite stressad, för jag hade ju TÄNKT att jag skulle ha dessa fyra veckor innan slutlämning att göra en första redigeringsvända. Nu är det bara tre veckor kvar och TIDEN RINNER FRÅN MIG. Måste nu ställa in alla sociala aktiviteter och kämpa kämpa kämpa. Börjar gå omkring med en rätt hätsk blick, känns det som. Men det bjuder jag på – inget författarskap utan en smula galenskap. Min sista respons gick i alla fall bra och jag lever fortfarande på den peppkicken.

Veckans bok: Ehm. Minns inte nu, bara för det. Middagsgäster var det nog. Den pratar jag dock inte om i avsnittet av podden som släpptes idag. Lyssna på det, det är extra långt och innehåller drygt tusen boktips.

Veckans peppiga: Imorgon får vi reda på vilka böcker som är nominerade till Årets Bok 2017, och jag tar ett par timmar morgonflex för att vara med på pressfrukosten. En förbannad podd är ju ambassadörer i år för Årets Bok. 🙌

Veckans svett: Igår tog jag mig äntligen ut och testade mina rullskridskor. Först gick det så här:

Och sedan lite så här:

Men mer om att utmana mig själv mentalt på det här sättet i ett annat inlägg.

Hur ser er vecka ut?

Livet

Vecka 16, 2017

Jag lider av post-påskblues. Eller lite vårblues. Eller lite snartslutarskrivarskolan-blues. Eller måndags-blues. Eller helt enkelt lite blues på det stora hela. Men det är ju en ny vecka ändå, oavsett blues. Jag har nästan ingen aning om hur veckan ser ut, eftersom jag glömt uppdatera min kalender. Jag är så dålig på att hålla efter min kalender att det är lite lite pinsamt.

Veckans skrivande: Jag hade lämning i fredags. Lämnade skitlite text, men så fick det vara. Mitt mål denna vecka är att skriva klart. Och sedan börja om från början och börja redigera. Har så SJUKT mycket jag vill redigera innan slutlämningen som är om prick fyra veckor idag. Jag har min sista textrespons med lärare i eftermiddag och jag har lite ont i magen inför det också. Vet inte ens varför. Men tydligen vill min kropp ha orosont i magen över så mycket som möjligt just nu, så varför inte? Vet ni vad jag aldrig hade trott när jag började den här kursen? Det var hur lång tid det faktiskt tar att skriva. Jag tycker jag har ett rätt bra skrivtempo, men det visar sig (så klart) att det är helt annorlunda att skriva blogginlägg och artiklar kontra att skriva en lång text som liksom hänger ihop. Vilket arbete det har varit bara att hitta tid. Kursen jag har går är ju på heltid och så här i efterhand tänker jag att det hade varit rimligt att gå ned lite i arbetstid för medan jag inte har några problem att blogga med barnen runt mig, så kräver det skönlitterära ett helt annat fokus av mig, tystnad, lugn och ro, eftertanke. Jag har skrivit på tåget, på jobbet, på kvällar och nätter, drömt om texten när jag sovit, funderat på texten när jag inte suttit med dokumentet framför mig och ÄNDÅ så har jag inte alls fått ned lika mycket som jag hade önskat. Men det är lätt att vara efterklok och jag ångrar inte en enda sekund. Däremot är jag lite rädd för när denna kurs tar slut. Medan jag gått den har det liksom känts legitimt att tänka på mig själv som en skrivande person, men när den är slut: vem är jag ens då?

Veckans bok: Läste en bok jag inte gillade särskilt mycket alls (Love Warrior) och började på en bok jag verkligen gillar (Middagsmörker). Eftersom påsklovet mest gått i bråkets tecken har jag inte hunnit läsa så mycket som jag hade trott att jag skulle göra. Denna naivitet jag bär på ändå.

Veckans peppiga: Mjeh? Men kanske outar Masterchef Australia vilket himla datum säsong nio drar igång snart? Kom igen, jag behöver Masterchef Australia!

Veckans svett: Mjeh?

 

Livet

Glad Påsk(emon) 

När vi vaknade imorse strålade solen in genom persiennen och bildade störande på väggen. Morris drog efter andan och sa Åh, jag har längtat efter sommaren. Då tittade Eddie på honom och sa Men Morris, glöm inte: sommaren är kort. Åh, jag har närt en sann pessimist vid min barm, det är inte utan att jag är lite stolt. Sedan drog vi upp persiennen och det var snö ute och termometern visade minusgrader och jag tänkte surt på alla som, varje gång jag sagt att det hade varit skönt med en liiiite tidigare påsk i år, kontrat med: Men fördelen med en sen påsk, det är att det blir en varm och skön ledighet. 

Mmhm, jag känner det. Värmen fullkomligen strålar. Från elementen som jag fått dra igång på max igen.

Vi har tydligen prick noll planer för dagen. Jag hade tänkt hänga i solen och åka rullskridskor. Men jag tar väl fram hårfönen och smälter bort snön från uteplatsen istället.

Glad påsk på er önskar jag och mina Påskemons.