Browsing Category

Livet

Livet

Hösten 2017

Vad var det som hände hösten 2017 egentligen, kanske ni undrar? Det undrar jag med nästan, för allt gick så snabbt. På mindre än tre månader gick jag från mycket pepp och energifylld till fullkomligt urlakad och skakande av panik eller ångest eller panikångest eller what not på ett tunnelbanetåg mot jobbet.

Vi kan väl ta en kortversion av det, eller en modererad version snarare. Men så här: Jag hade ledigt i sju veckor i somras, jobbade en sista vecka på RK och började sedan ett nytt jobb på en annan myndighet den 1 september. Så pass peppad. Bra lön, spännande arbetsuppgifter och en tro på framtiden. De första veckorna var toppen, men rätt snabbt kände jag att detta nog inte var för mig. Av flera olika anledningar som jag nog inte tänker gå in på här, för internet är stort och folk är bra på att googla. Och ni vet hur något kan komma krypandes först, mest som en känsla av tveksamhet. Jag tänkte att det blir nog bättre, att det kanske bara är så att jag har svårt att ställa om till nytt jobb, till nya kollegor, men sedan växte det sig större och plötsligt kräktes jag på morgnarna (ej av gravida skäl), kunde inte äta, kunde inte sova. Jag rasade i vikt och kunde inte fokusera på något annat än att jag inte trivdes och på skälen till att jag inte trivdes. Jag minns nästan inte oktober. Jag tog höstlov med barnen och redan på fredagen när jag kom hem och hade hela lovet framför mig (eller om jag jobbade hemma den fredagen, jag kommer inte ens ihåg), så var det enda jag kunde tänka på att snart skulle det vara måndag om tio dagar och jag skulle vara tvungen att gå till jobbet igen. Jag lovade mig själv att jag skulle tänka till ordentligt under lovet, fundera på om jag ville fortsätta efter min provanställning, eller om jag skulle gå tillbaka till RK (eftersom jag var tjänstledig), eller om jag rent av skulle bryta provanställningen i förtid. Jag kom fram till att jag skulle jobba hela provanställningen, men för varje dag som gick av höstlovet fick jag mer och mer panik, och landade till slut i att jag nog skulle jobba året ut.

Sedan var höstlovet över. Måndagen var inte okej, av olika anledningar. Tisdagen minns jag inte. Onsdagen skakade hela jag på tunnelbanan på väg till jobbet, det flimrade för ögonen, jag mådde illa, jag ville vända och åka hem och stänga av min mobil. Istället fortsatte jag till jobbet och bokade in ett möte med min chef. Vi skulle gå om varandra resten av veckan och måndag var det tidigaste vi kunde ses. På torsdagen var jag på verksamhetsdag och grät på toaletten. På fredagen tog jag en lunch med min chef på RK, hon tittade på hur jag bara petade i maten och sa att hon var orolig för mig, och att jag så klart kunde komma tillbaka precis när jag ville. På lördagen blev jag sjukskriven på grund av stressreaktion. Del av mig blev lättad, del av mig ännu mer stressad. Det var liksom en sak att ha ett möte inbokat med chefen där planen nu var att säga att jag ville avbryta provanställningen och bara jobba två veckor till, men en helt annan sak att gå till ett möte för att säga: jag vill sluta och jag tänker göra det om två veckor, och tills dess är jag sjukskriven. Det kändes som om jag lämnade dom i sticket, vilket jag ju gjorde, men jag visste att jag var tvungen att prioritera mig. Jag kunde inte fortsätta må som jag gjorde, och det var precis vad jag sa i mitt möte med chefen på måndagen.

Han var jätteförstående. Inget av de skräckscenarier jag hade fantiserat ihop hände, istället var han otroligt stöttande och bra. Efter vårt möte lämnade jag in min dator, min telefon, mitt passérkort och gick hem. Jag sa inte hejdå till någon förutom min chef. Jag ringde Pärre på väg till tunnelbanan och sa att jag kunde ta djupa andetag igen. Det var inte förrän jag kunde ta djupa andetag på vägen hem som jag insåg att jag inte hade gjort det på veckor, kanske ett par månader?

Det här var för fem veckor sedan. Jag har varit tillbaka på RK i tre veckor och trivs så himla bra. Jag är fortfarande rätt trött (men så har jag ju haft lunginflammation också, för att toppa hösten 2017 liksom), men jag har ingen panik som kryper i kroppen, jag skrattar massor både hemma och på jobbet och jag har hamnat i en arbetsgrupp som jag trivs vansinnigt bra tillsammans med. Lagom till jul så känns det som om jag är på banan igen, jag känner mig nästan som mig själv, jag är till och med sugen på att träna igen. Äta har jag kunnat göra sedan dagen efter jag sa upp mig.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men till slut blev det bra ändå.

Livet

Lunginflammation, lägenhetsflytt och poddflytt

Vi har flyttat på podden till Acast och efter lite lunginflammation (jag) och lägenhetsflytt (Sofia) så har planeterna äntligen stått rätt och vi har spelat in ett avsnitt. Inte nog med att vi har spelat in ett avsnitt, med oss i studion hade vi dessutom internetikonen Marcus Stenberg, som förutom att vara en alldeles awesome bokbloggare, har skrivit en egen bok som heter “Jag har inte råd“. Vi pratar om hans bok, hans köpstopp, konsumtion och om nobelpriset i ekonomi. Ett jäkligt trevlig avsnitt, om jag får säga det själv. Lyssna på det, vettja!

 

 

Livet

Fuck off platta maränger (och grattis till mig)

Idag fyller jag år. Och precis som förra året (och typ 31 av 41 födelsedagar in my life) så är jag sjuk. Har sällskap i årets födelsedagssjukstuga av Eddie, som har feber och mest sannolikt samma förkylning som jag har. Vi har ätit korv med bröd till lunch och jag har bakat misslyckade maränger efter ett recept på Icas hemsida (dom höll inte formen alls och jag är väldigt upprörd över detta, ska ni veta). Det regnsnöar och allvarligt talat: jag som älskar att fylla år känner mig rätt opepp i år faktiskt. Inte för att jag blir ännu ett år äldre, lider av förvånande lite åldersångest, men mer att jag är så trött, jag har varit sjuk i sex veckor, jag är mitt uppe i en riktigt ful period (pga trött och sjuk) och jag funderar på om jag kanske kan få byta födelsedag till typ 12 juli i stället? Jag som älskar att fylla år dagen innan Lucia och veckan innan jul, men just nu känner jag väldigt mycket att fuck off platta maränger och sjukdomar och alla uteblivna blombud, jag får väl fylla år när fan jag vill?

Meh. Det kanske känns bättre om jag dricker lite starkvinsglögg?

Livet

Så länge jag skriver

Jag har legat i soffan och tittat på livesändningen av Nobel och gråtit lite stillsamt. Inte för att det är så himla fint (vilket det ju dock är), utan mer: tänk om man bara kunde få vinna ett himla pris någon liten gång i livet. Familjerna som sitter och gråter av stolthet i publiken, på August, på Nobel, vinnarna som strålar. Jag vet va? Rimliga priser att bli avundsjuk på, men eftersom jag inte sett någon prisutdelning för Årets registrator än så är Nobel och Augustpriset det jag har som referensramar när det gäller prisutdelningar, och to be honest är jag inte säker på att någon skulle bli rörd till tårar om jag blev utsedd till Årets registrator. Faktiskt att jag hellre skulle vinna Nobelpriset eller August, vilket av dem är inte så noga.

Och på tal om stora litteraturpris, så har jag skickat in mitt manus till ett par olika förlag. Direkt när jag hade skickat det upptäckte jag ett par fel, men jag är ju inte perfekt. Det är inte så att jag håller andan och egentligen tänkte jag inte ens berätta för någon att jag faktiskt har skickat in det (eller okej, Sofia vet), men jag kan ju inte förpassa manuset till arkivet utan att det ens har försökt testa sina vingar lite. Men ni vet, J.K Rowling blev ju refuserad med Harry Potter (det måste ju verkligen suga för de refuserande förlagen nu). Nu är ju mitt manus knappast Harry Potter, men ändå.

Jag har blivit antagen till två skrivkurser under vårterminen som jag sökte så där lite i sista stund för att andan föll på. En på högskolenivå på engelska och en på folkhögskola. Jag har inte bestämt mig än om jag ska tacka ja till en eller båda eller ingen, men jag har ett par dagar till att bestämma mig på och jag kanske vaknar full av vishet när jag fyller fyrtioett på tisdag? Vi kan ju hoppas. Men en sak är i alla fall säker, jag tänker fortsätta att skriva. Oavsett kurser eller utgivning eller andra saker, så länge jag skriver så är jag en skrivande person. Så enkelt är det ju faktiskt.

Fotnot: Det finns faktiskt ett pris för Årets Registratur, vilket delas ut av Nyhetsbyrån Siren.

Livet

Om julen

Den här listan har jag snott rakt av från Sandra Beijer. Frågorna alltså, svaren är mina egna för annars vore det skitkonstigt.

6 JULSNABBA

Pepparkakor eller lussebullar?

Pepparkakor vinner i längden. Lussebullar blir ändå bara torra på typ tre minuter.

Skumtomtar eller knäck?

Skumtomtar. Älskar knäck också, men av knäck får jag träningsvärk i käkarna och dessutom måste man göra den själv om den ska bli god – för mycket jobb, helt enkelt.

Julkorv eller julskinka?

Julskinka – så länge den inte är senapsgriljerad. Jag är uppvuxen med Cajsa Wargs kryddskinka, men senaste åren har vi varit väldigt otraditionella, vilket har resulterat i väldigt lyckade skinkor (obs, det är Slaktar’n som sköter skinkan): vi har grillat skinkan på vanliga klotgrillen, vi har kokat den sous vide, vi har gjort Jamie Olivers jerk ham (när man kör 3 stycken scotch bonnet chilisar i mixern måste resten av familjen evakuera köket – tips på förhand så slipper ni ögon som gråter av den heta förskräckelsen. Den blir inte alls lika stark i munnen), förra året tänkte vi inte ha skinka alls. Men vi ångrade oss.

Revbensspjäll eller Janssons?

Janssons! Överlag föredrar jag spare ribs och kamben framför revbensspjäll.

Glögg eller julmust?

Julmust. Must är livets dryck.

Ge eller få?

Ge. Men också få!

5 JULPERSONLIGA

Vad är bäst med julen?

Lampor och pynt och mysiga känslan i magen (obs. inte den gasiga känslan i magen efter julbord, men i övrigt)

Det sämsta med julen?

Hur mycket jag än tänker över inköpen, slutar det ändå med att det blir förbannat dyrt.

Vad ska du göra på julafton?

Vi ska fira hemma med min mamma. Jag har varit väldigt fäst vid traditioner sedan jag var liten, men senaste åren har jag liksom fattat att jag är vuxen och kan göra egna. Så istället för att vi börjar firet med Kalle klockan tre och det blir en sen kväll, så har vi börjat med jullunch klockan tolv. Sedan kollar vi Kalle, har julklappsutdelning, kör julklappsspelet och fikar. Och sedan har vi hela kvällen kvar, men mys-TV, vickning och barn som hinner leka med sina julklappar.

Nyår då?

Vi tackar alltid nej till alla tusen inbjudningar vi får. Skoja bara, vi blir aldrig bjudna någonstans på nyår. Men det gör inget, för vi bjuder inte in någon heller. Istället har vi en väldigt chillad nyårsafton, Slaktar’n, jag och barnen. Vi klär oss renare än vanligt, lagar förrät (hummer), huvudrätt och sedan efterrätt. Sedan kollar vi på en film tillsammans och när fyrverkerierna utanför fönstret klingat av, somnar de små och vi vuxna äter lite ost och kex och dricker något som bubblar.

Tror du att det blir det en snöig jul?

Det vore väl på tiden?

4 JULFAVORITER

Favoritjulfilm?

Love Actually. Och Ett päron till farsa. Och The Holiday. Och Ensam hemma. Dom filmerna måste jag se varje säsong. Åh, och Grinchen. Och Polarexpressen. Och har inte Harry Potter blivit typ julfilmer? Och kanske Sagan om Ringen också. Mycket film blir det.

Favoritjulkalender?

Jag älskade 1000 år till julafton. Och Barna Hedenhös. Och Sunes jul. Och Trolltider. Och Hotell Gyllene Knorren. Orka välja bara en…

Favoritjullåt?

Favoritjuldoft?

Kryddnejlikor och hyacinter.

3 OM JULTID

När är det dags att pynta?

Så snart som möjligt? Vi (jag) brukar pynta ett par dagar innan advent.

När får man ha gran?

Förr var jag asstrikt! Ingen gran förrän dagen innan julafton. Men för några år sedan bestämde vi oss för att förlänga julen åt hållet innan jul, eftersom julen känns passé vid annandagen. Så nu klär vi granen tredje advent. Men jag tänker att man får ha gran precis när man känner för det.

När öppnar man presenter på julafton?

Även här har vi varierat lite. Strumporna på morgonen och julklapparna någon gång efter maten. Tidigare åt vi alltid efter Kalle, men med småbarn har jag infört julaftonslunch istället – så vi äter vid tolv eller ett, kollar Kalle vid tre, öppnar klapparna efter Kalle och sedan fikar vi och spelar julklappsspelet. Då öppnar man effektivt presenter nästan hela dagen. Sjukt bra!